Över bergskedjan flyr Kol, Storm och Freiya undan Borghs högvakt. För varje minut blir Storms ögon rödare och självbehärskningen svagare. När hon hotar Freiyas liv, brister det för Kol. I Solína har utrensningarna blivit allt hårdare. Alla som säger emot den styrande regimen, fängslas eller försvinner. Kyra skyr inga medel för att komma åt Kol, Storm och Freiya. Ingen går säker, särskilt inte deras familjer. Utanför staden gryr missnöjet och en rebellgrupp gör sig redo. Samtidigt kommer Borgh och Dalrs arméer allt närmare. Vem kommer överleva striden om Solína? Och hur långt kan Storm pressa sig själv innan det Röda tar över?
Tredje delen i serien Röda ögon. Det var med blandade känslor som jag läste ut Maght för en tid sedan, men jag var ändå nyfiken Strid, så när jag kontaktade författaren och frågade om jag fick recensera boken, såg jag fram emot att få dyka ner i hennes vintervärld på nytt. Då jag verkligen gillar huvudpersonerna Kol, Storm och Freiya höll jag tummarna för att fortsättningen skulle fånga mig mer, vilket den gjorde. Vi har det målande, poetiska språket, starka kvinnor, magi och maktkamper. Dock hade jag lite svårt att hänga med bland alla karaktärer och vem som gjorde vad, så mycket av mitt fokus hamnade på Kol, Storm och Freiya, som jag hade velat se mer av. Det var de karaktärerna jag brydde mig mest om. Berättelsen flöt på bra trots det och mot slutet lyfte den och jag tyckte det blev mer spännande. Kanske att det gick lite för snabbt och lätt på sina ställen, men jag var mer fokuserad på hur de skulle besegra Kyra. Och den där jäkla cliffhangern i slutet sedan, hallå?! Vet inte riktigt vad jag tycker om sådana, och överraskningen på slutet gjorde ju inte saken bättre, haha. Ett bra knep som får mig att längta till den avslutande delen.
Betyg: 3,5/5
Tack för recensionsexemplaret Emelie Kempe!