När jag tänker tillbaka på året som gått är det mest dimmigt. Jag gick in i något slags survival mode då min psykiska ohälsa nådde någon form av peak första halvan av 2020; jag valde att endast fokusera på det som höll mig ovanför ytan och fick mig att må bra — nämligen skrivandet. Låt oss ta en titt:
Januari — mars. Blurr. Det jag minns allra tydligast från den här perioden var att jag och sambon åt middag på vårt lokala gatukök innan vi skulle veckohandla. På teven hör jag ordet pandemi och får genast en klump i magen. Väl på City Gross var det kaos. Jag såg människor hetsa fram med överfulla kundvagnar och flera hyllor gapade tomma; ris, pasta, bröd, toapapper, handtvål bara för att nämna några exempel. Alltsammans kändes så overkligt att jag närapå grät i bilen på vägen hem — vad hände med året som skulle bli mitt år? Skit på skit på skit. Hur ska jag orka med detta? Bestämmer mig i slutet av mars för att satsa helhjärtat på mitt författarskap. För det var det enda som kunde hjälpa mig att må bättre för stunden.
April. Att få ihop ett synopsis till Stjärnskådartrilogin. Det var förstås inte det lättaste. Om agenten skulle pitcha trilogin behövde förlagen få en övergripande bild av alla tre böcker, men vad tusan skulle trean handla om? Jag hade slutet klart för mig, men resten?
Maj. Sista finputset av Stjärnbärarens önskan och synopsis. Nu. Nu måste det gå. Jag var så taggad när de första pitcharna skickades ut i slutet av månaden att jag hade svårt att koncentrera mig. Sedan började väntan och jag narras inte när jag säger att jag kollade mailen var femte minut. Får veta att drömförlaget kände igen mitt manus från förra gången (2018) och förläggaren skrev ”Spännande!” och jag tvivlade inte en sekund på att det förlaget var det rätta för min bok.
Juni. Tog en paus från skrivandet då ångesten för framtiden blivit större. Hur i hela helvete skulle jag lyckas? Det är kaos i världen och allting suger.
Juli. Jag börjare montera kilramar i ateljén hemma på gården. Skönt att vara till någon nytta. Att hoppa in i sambons enskilda firma gjorde gott för stunden och jag kunde både banka ur mig lite frustration och reflektera över den svenska fantasyn och hur svårt det är att lyckas som författare.
Augusti. Inget nytt. Fortsätter att kolla mailen var femte minut. Dagarna tyck gå omlott och jag fortsätter att skriva. Refuseringarna har börjat trilla in och ångesten blir mer påtaglig; snälla, inte drömförlaget.
September. Här höll jag tummarna så hårt att de började värka. Drömförlaget hade inte återkommit med besked och det kändes bara så rätt. Eller gjorde det verkligen det? Mycket verkade ju tyda på att de ändå var lite intresserade. Jag fortsatte skriva på uppföljaren för nog fan skulle jag visa att jag kunde upprätthålla rutiner och menade allvar med mitt skrivande. ”Gick” på digital Bokmässa och kände att det var något som skavde.
Oktober. Nej. Drömförlaget tackade nej till Stjärnbärarens önskan liksom ett annat drömförlag. Jag blev rejält ledsen — varför blir jag alltid bortvald? Och varför svarar inte förläggarna trots mailpuff? Jag förstod att deras tid är dyrbar, men ett kort ”Nej” var till slut allt jag begärde för att kunna gå vidare. Mitt torn av förväntningar rasade. Det var bara att börja om från scratch. En ny plan. I slutet av månaden skickar agenten ut en ny laddning pitchar och något börjar röra på sig.
November. Deltar i NaNoWriMo och lyckas till min förvåning skriva klart ett råmanus på en månad. Jag var så stolt. Under den här månaden nås agenten av ett intressant mail. Någonstans ute i cyberspace har en person läst mitt manus med stort intresse och att vi skulle höras vidare. Jag borde förstås ha jublat men jag kände mest ”meh”. Jag kunde inte riktigt smälta det som stod i mailet. Det har varit nära förut och jag visste hur det kändes att falla på målsnöret.
December. Till min stora glädje blir jag också klar med första utkastet till bok två i Stjärnskådartrilogin och jag känner en viss förväntan inför 2021. För kanske är det nästa år som mina prinsar får en chans?
***
Trots ett år med mycket ångest och gråt blev det ändå ett riktigt bra skrivår, men jag ser fram emot att vända blad och börja om. Må 2021 bli ljusare.