Teagan är äntligen tillfreds med livet. Hon har ett jobb hon älskar, flera nära vänner och ett vackert hem som hon renoverat från golv till tak. Men framförallt har hon kommit till ro med det förflutna och gått vidare.
Då flyttar Garreth Frost in i huset på andra sidan gatan. Garreth är som en rasande naturkraft som vänder upp-och-ned på allt som Teagan äntligen fått ordning på. Men det hon har svårast att värja sig mot är att han är sårad och att hon känner igen sig i hans känslor.
En kort roman med ett oväntat slut. Och som jag försökte luska reda på vad twisten handlade om. Jag var något på spåren efter att ha kommit halvvägs, men jag blev ändå överraskad. Detta är ingen vanlig romance. Den är djup och stundtals mörk, vilket kanske fick sexscenerna att stick ut mer, som kändes både erotiska och destruktiva på samma gång. I början av boken var jag heller inte helt med på noterna, men vartefter handlingen fortsked, desto mer intressantare tyckte jag Frusen fjäril blev. Mitt intresse för psykologi blossade helt klart upp igen.
Vad som tycks återkomma i romance och erotiska romaner, och som dessvärre inte tilltalar mig speciellt mycket, är den muskulösa, solbrända hunken med jättepenis som är en gud i sängen och den späda kvinnan som kommer igen, och igen. Det drog tyvärr ner betyget lite, men jag kände verkligen Teagans psykiska mående genom texten. Det var som en dimma där jag inte riktigt fick grepp om henne eller personerna runtomkring under läsningen. Vilka uttryck depression och ångest kan ta och hur olika personer hanterar det. Där tyckte jag att Sylvia Day gjorde något unikt för genren. När boken var utläst tänkte jag spontant wow, det här var något nytt. Och jag gillar det.
Betyg: 3,5/5
Stort tack för recensionsexet Bookmark Förlag!