När Griffins första kärlek och ex-pojkvän Theo dör i en drunkningsolycka är det som om hela världen imploderar. Trots att Theo flyttat till Kalifornien och börjat dejta Jackson hade Griffin aldrig tvivlat på att det skulle bli de två igen, när tiden var inne. Nu kommer det aldrig att bli så.
För att göra saker och ting ännu värre är Jackson den enda som förstår Griffins sorg och smärta. Men hur mycket de än öppnar sig för varandra fortsätter Griffin att famla allt djupare ner i den mörka avgrunden. Han förlorar sig själv i tvångstankar och destruktiva handlingar, och hemligheterna han bär på hotar att förgöra honom. Om Griffin någonsin ska lyckas ta sig upp över ytan igen måste han först konfrontera sina minnen, och lägga varenda hjärtskärande bit av pusslet som utgör hans liv.
Vilken bok. Jag övervägde flera gånger att ge upp läsningen. Inte för att den var dåligt skriven, utan för hur känslomässigt brutal den var. Ha näsdukarna redo, säger jag bara. Som en person med erfarenhet av psykisk ohälsa och OCD, kunde jag känna så väl igen mig i Griffins tankar och känslor utan att det blev för mycket (kom på mig själv med att nicka igenkännande på några ställen). Och Theos filosofiska tankar och kreativitet. Deras prat om zombiepirater. Fyra olika kyssar. Wade som säkert kände sig som femte hjulet. Jackson som förmodligen älskade Theo lika högt som Griffin. Fan, vilken litterär smocka Allt du gav mig var minnen var. Det är smärtsamt vackert, galet och fantastiskt skildrat. Svartsjuka och kärlek blandas med drama och oväntad vänskap. Jag blev till en pöl av känslor — snälla, räcker det inte nu? Kommer det någonsin att lösa sig? Jag har ju bara några sidor kvar!
Språket är lättläst och tonen drar emellanåt åt det lite ”grabbigare” hållet. Detta är en tung, men viktig, unga vuxna-roman och jag kommer definitivt läsa fler böcker av Adam Silvera.
Betyg: 4/5
Tusen tack för recensionsexet Sofia på Lavender Lit!