Äntligen, säger jag bara. Livet har varit rörigt och jag har slitit hund, men igår skickade jag äntligen in Stjärnbärarens önskan till sex olika förlag. Det känns hoppfullt på något vis. Jag har fått mycket god respons från testläsare och jag känner ett fett jävlar anamma inför bok två, men först ska jag försöka njuta av en välförtjänt semester. Jag behöver koppla bort allt ett tag. Inte tänka. Bara vara. Kanske komma till insikt. Umgås med familj och vänner.
När jag skickade in mitt förra manus var känslan mest “meh”. Nu vill jag bara ställa mig på åkern och jubla med armarna i vädret, haha. Jag borde egentligen vara försiktig med att tänka att Stjärnbärarens önskan kommer bli bok, ändå kan jag inte låta bli. Det här manuset kan vara det bästa jag skrivit, och då är jag min egen största kritiker. Jag har aldrig känt såhär när jag har författat ihop en text.
Jag räknar dock med en refuseringsfest utan dess like. Ni ska få er beskärda del av tårar och krossade författardrömmar, jag lovar 😉 Att försöka debutera med en fantasytrilogi som dessutom innehåller ljuv romans mellan två prinsar är såklart skitsvårt. Hade jag varit smart hade jag följt den litterära strömmen, men icke. Jag ska alltid experimentera och bli duktig på något som är så smalt att det aldrig skulle bli utgivet på traditionellt vis. Men tänk om…? 😛