Fortsätt skriv!

Jag hoppas verkligen att du fortsätter på denna berättelse. Den är suggestiv och man hamnar där och då med figurerna, och det gör man för att du som författare skriver med sådan inlevelse och känsla.

Hur fantastiskt glad blir man inte av denna kommentar? Den känns nästan för bra för att vara sann; är det säkert att jag kan skriva och inte blivit förväxlad med någon annan? Men jag väljer att lita på författarcoachen. Jag har aldrig haft speciellt höga tankar om mitt skrivande dessvärre…

Ett annat problem coachen tryckte på är att jag har alldeles för bråttom när jag skriver. Sant, jag kan inte portionera ut information över flera kapitel och låta saker och ting ha sin tid, utan allt måste ske på en gång, som om jag är rädd för att läsaren ska missa något väsentligt eller tröttna. Personligen uppskattar jag lugn och ro och tid av eftertanke. Jag behöver inte mycket stimulans, därför skäms jag nästan över vad jag utsätter Love för. Han är tillbakadragen och blir lätt överstimulerad av att vara ute vimlet till skillnad från sin halvbror. Här hoppar han fram och tillbaka mellan folk och fä och blir inte ett dugg klokare. Hur låter jag karaktärerna ha ”tråkigt” utan att det blir tråkigt för läsaren? Är det ens intressant att läsa om en introvert protagonist?

Annars försöker jag skriva ihop ett följebrev till skrivarlinjen som jag hade tänkt söka in till nu. Liksom, berätta om dig själv och projektet samt beskriv utförligt hur du hade tänkt jobba med det framöver. Antar att det inte räcker med att skriva att man kommer jobba med manuset varje dag och bälga i sig mängder av te. Jag har i alla fall bestämt mig för att vara au naturel och stå för den genre jag skriver i. Varför ska jag hålla på och hymla en massa? Det lär komma fram ändå.