Jag har nog skrivit om kapitel 1 fyra gånger nu. Med författartävlingen i åtanke är pressen större än vanligt att leverera ett kapitel som griper tag och berör. Konkurrensen är mördande och mitt bidrag har förmodligen samma utstrålning som en kokt med bröd utan tillbehör. Hur vet man att det är bra?
Ändå är jag förvånansvärt nöjd, konstigt nog. Än har jag inte lagt mig på golvet och stortjutit över min oförmåga att författa (okej, bara nästan). Även mitt 100-ordiga synopsis känns fortfarande bra. Jag tror dock att det kapitlet skulle må bra av en till genomläsning. Någon som känner sig manad att bolla lite idéer med mig? 🙂
Edit: Tack Sara för att du ville ställa upp! ♥
Tack för att jag får läsa! Och tack för att du läser min kokt med bröd också 😉
Haha, så lite så 🙂