Recension: Du, bara

du-baraDu, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Oj, var ska jag börja? Jag läste ut boken igår, vilket är lite utav ett rekord för mig. Det ska till något riktigt speciellt för att jag ska sluka en 340-sidig bok på en dag, och det var något riktigt speciellt med denna. Den är varm, explicit och påminner lite grann om Katarina von Bredows ungdomsböcker. Det jag mest gillade med boken var att den var så okonstlad; här gör författaren ingen grej av vare sig läggningar eller sex. Det är bara kärlek; varmt, hett och kladdigt, kärleksfullt, ömt, underbart och emellanåt komplicerat. Relationerna mellan karaktärerna kändes äkta och jag gillade verkligen bästisen Elli. Den mystiske Frank gjorde förstås att jag inte kunde sluta läsa för jag ville så gärna veta vad som hänt honom.

Och papperstranor. Man kan aldrig ha för många papperstranor.

Det som kanske gjorde mig lite trött dock var det ständiga “tjatet” om antagningsbeskedet som John väntar på och att jag på sätt och vis kände ett “inget mer?” när Frank avslöjar varför han är så rädd för att inleda en relation med John, men då slog det mig att man inte behöver bli utsatt för det värsta tänkbara för att bli ärrad och osäker.

Det var med blandade känslor som jag började läsa Du, bara av Anna Ahlund. Först blev jag i det närmaste fascinerad över hur förlaget vågade satsa på den här boken. Är inte det konstigt (jag menar, den är väldigt sexig)? Fast å andra sidan borde det inte ha någon betydelse vem man går till sängs med. Vem vet, det kanske finns hopp även för mina prinsar?

Betyg: 4,5/5

Det kom ett brev

Solvarmt och färgglatt. Jag undrar just vad det kan vara?

20160530_133954

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag är ett stort fan av regnbågsfärger var detta för fint för att rivas upp, så efter att ha pillat bort tejpen och vikt ihop presentpappret möttes jag av detta:

20160530_13420420160530_134238

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett signerat ex. av Anna Ahlunds debutbok Du, bara! Åh, jag blev nästan paff när jag såg hälsningen (och jag som försynt bara bad om en autograf ). Försättsbladet är turkosgrönt och papperstranorna übersöta. Det kommer garanterat bli en recension på boken när den är utläst! 🙂

Karaktärer i utkanten

Denna veckas tisdagsutmaning handlar om karaktärer/individer som lever utanför gruppen.

Jag tänkte berätta lite om min protagonist, Love.

love1_color-liten

Född till att bli rikets nye konung kämpar har med att vinna folkets förtroende och finna någon som är lika underlig som han själv. Med sitt rika känsloliv och tillbakadragna personlighet föredrar han tystnaden och lugnet. Han sitter hellre uppkrupen i ett träd och filosoferar är flänger runt nere i byn. Innerst inne vill Love inget hellre än rymma med sin stora kärlek och lämna sina kungliga göromål bakom sig. Han får sällan vara i fred, vilket grämer honom. Loves halvbror kan i sin tur inte riktigt förstå varför han blir irriterad när det blir “för mycket”.

Rött hår och fräknig som en stjärnhimmel. Här har jag skapat en inbunden utvald som senare ska leda en grupp väktare mot fienden som lurar i norr. Hur ska det gå? Love kommer växa med uppgiften och hitta ett sätt som fungerar för just honom, men just nu är han mer än osäker på uppgiften och vill hellre stanna i boningsträdet.

Love påminner mångt och mycket om mig själv som också är introvert och högkänslig. Jag kände att jag ville lyfta fram de egenskaperna hos en karaktär eftersom de är minst lika viktiga 🙂

Illustrationen är gjord av © Mathia Arkoniel

Det snyggaste du sett

Hakar på Kulturkollos tisdagsutmaning som handlar om det snyggaste bokomslaget du vet.

Här kommer ett jag verkligen gillar:

18006456Shards of Time som är den avslutande delen i Lynn Flewellings Nightrunnerserie. Åh, det är så snyggt! Protagonisterna och själsfränderna Alec och Seregil som pryder omslaget är snyggare än någonsin. Kan säga att jag omedelbart kastade mig över boken så fort jag fick syn på den. Har alltid haft en fäbless för fagra, långhåriga män. Och fantasy. Win-win, liksom.

Jag hoppas verkligen att Lynn tar upp serien igen. Det var inte lätt att lägga ifrån sig boken när den var utläst.

Oj…

Scheiße, detta hade jag inte räknat med. Känns lite konstigt att “fronta” Barnens bokklubbs ungdomskatalog tillsammans med stjärnan Charlotte Cederlunds bok (tack för tipset!). Visserligen är det bara ett citat hämtat från min recension, men ändå. Det är väldigt stort för en tjej som finner glädje i de små sakerna! 😀

Namnlös

 

 

 

 

 

 

 

När lyckan bedarrat kom ändå fan, vad har jag gjort nu då tänket. Känslan av vänta, ni förstår inte toppat med jag borde inte synas glasyr. Skammen att ta någon annans plats, för nog finns det bättre skriverier än de jag skiter ur mig med jämna mellanrum? Eller? Ja, ni hör hur knäppt det låter. Man kämpar enträget för att synas och sedan när man väl gör det vill man nästan gå under jord. Den där sårbarheten. Det är något visst med skrivandet. Det är det.

Skrivarvän sökes

Jag blivit mer osäker än någonsin på mitt skrivande. Mantrat jag kan inte skriva har gått på repeat i huvudet den senaste tiden. Jag har nog inte riktigt kommit över det faktum att mitt förra manus bara var ett virrvarr av ord helt utan substans; i avsaknad av både dramaturgi och gestaltning. Med karaktärer plattare än en pannkaka under ett skruvstäd och uteblivna miljöskildringar. Jag hade bråttom med att bli författare, och utan verktyg och större kunskap om hantverket, hur bra blir det då?

Jag söker någon att bolla idéer med. Någon som också älskar fantastik och inte har någonting emot att diskutera smakfullt sex och allt vad skrivandet innebär. Jag har insett att man är rätt ensam som aspirerande författare, speciellt i den genre jag skriver i 🙂 Lämna gärna en kommentar eller maila mig på: anna[at]fantasyrealm.se.

Endast seriösa svar, tack.

Bokbloggsjerka 19 – 22 februari

I denna jerka har Carola ställt följade fråga:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Jag startade denna blogg våren 2012 och raderade alla inlägg hösten 2015. Jag hade då under en period mått väldigt dåligt och slitit som ett djur med mitt gamla manus; jag ville så gärna bli utgiven och få bekräftelse att det överskuggade glädjen med skrivandet. Förväntningar väcktes och många undrade när boken skulle komma.

Efter att ha besökt Författarkliniken kändes som jag aldrig skulle komma i mål med mina skrivrelaterade projekt och beslutade mig därför för att börja om på nytt. Jag kände mig som världens största svikare och förlorade förstås många läsare. Jag fick till och med en utskällning.

Min blogg har ungefär 700 unika besökare i månaden. De flesta från Sverige, men också USA, Kanada, England, Tyskland, Frankrike, och Australien 😮 Trots detta är jag otroligt dålig på att blogga på engelska, haha. Jag tror att läsarna stannar kvar just för att min blogg är lite speciell och inte som alla andras. Här går kvalitet framför kvantitet och jag har alltid läsarna i bakhuvudet när jag skriver inlägg. De flesta läsare har hittat hit genom min illustratör, Twingly och att jag kommenterat på andras bloggar. Dock brukar kommentarsfälten gapa tomma hos mig, så jag antar att jag inte är tillräckligt aktiv. De kommentarer som jag får svarar jag som regel på. Jag brukar också ställa frågor i bloggen utan någon större framgång 😛

Just nu är jag inne i en period då jag inte vet vad jag ska blogga om. Skrivprocesser i all ära, men det blir nog tråkigt i längden att bara läsa om hur mitt manus sakta växer. Om ni hade en nischad blogg, hur hade ni gjort för att nå ut med den? Jag ratar dumt nog Twitter och Instagram.

Vad som driver mig till att blogga är nog främst att hitta målgruppen till min bok. Jag tror det är en myt att tjejer inte läser fantasy.

Recension: Middagsmörker

middagsmorkerIdijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Ja, vad ska man säga? Jag hämtade ut boken i lördags och igår var den utläst. Det har inte hänt sedan jag satte tänderna i Cirkeln första gången. Jag kunde inte släppa boken förrän den var utläst. En ungdomsfantasy som ligger helt rätt i tiden och som jag tror kommer bli en klassiker. Det enda som jag tyckte hindrade läsflödet lite var en del ord och namn, kanske också en och annan upprepning, men det är petitesser i en annars grym berättelse. Karaktärerna känns levande och unika och jag kände så väl igen mig i huvudpersonen Áili. Jag vet hur det känns att vara annorlunda och inte passa in. Jag fastnade även för hennes färgglada vän Olivia och gammelfarmor Ráijá, och vargen, förstås.

Men.

Jag hade lite svårt att få grepp om magin. Fick lite X-men-vibbar mot slutet faktiskt, haha. Trumresor, jojk och shamaner vävs in på ett trovärdigt sätt i boken, men jag fick det inte riktigt förklarat för mig varför Áilis magier beter sig som de gör eller var de kommer ifrån. Helt plötsligt hänger två snöbollar i luften…

Boken kändes lagom lång och i slutet var jag nära att fälla en tår. Det märks att Charlotte kan skriva trovärdigt och väcka känslor, åtminstone hos mig *yl* Det skulle inte förvåna mig om Middagsmörker når utanför Sveriges gränser. För detta är en bok ingen bör missa.

Betyg: 4,5/5

Middagsmörker

Tog en sväng förbi ICA idag för att hämta ut ett bokpaket. Det var min bloggkollega Charlottes debutbok, Middagsmörker, som äntligen hade kommit (efter att ha läst smakprovet en sisådär tre gånger var jag väldigt nyfiken på fortsättningen). Jag kan inte låta bli att känna ett styng av avund; det är en otroligt fin bok, och lyfter man på pappersomslaget så… wow. Ska bli mycket intressant att läsa den.

20160123_145732

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Någon gång i framtiden ska jag också debutera *drömmer sig bort*

Bokbloggsjerka 15 – 18 januari

Denna helg frågar jerkan följande:

Har du gjort upp några läsplaner för 2016, och hur väljer du i så fall ut vilka böcker du ska läsa och när?
Jag planerar sällan vilka böcker jag ska läsa i förväg, men rent genremässigt kommer jag fokusera på romance, Young Adult och fantasy i år (kom gärna med tips!) Kanske blir det också en och annan handbok i skrivandets konst med 🙂