Recension: Hainted

haintedSom de flesta av er säkert redan vet är jag alltid på jakt efter smäktande kärlek mellan fagra män, och jag blev inte direkt besviken när jag kom över Jordan L Hawks Hainted. Berättelsen kretsar kring Dan som tar hand om sina syskon efter föräldrarnas tragiska bortgång och den mystiske men godhjärtade Leif som kör Porche och bär kajal. Båda två arbetar som haint-workers. Nu hittar jag ingen bra översättning, men de fördriver vålnader och levande döda med hjälp av magi. Deras vägar korsas när Leif är på jakt efter den ondskefulle nekromanten Runar som dödade hans vän. Tillsammans besöker de hemsökta hus, överbemannas av levande döda och blir förälskade.

Den enda nackdelen jag ser i en annan så spännande berättelse är att vara gay problematiseras. Dan vågar inte komma ut ur garderoben då det kan orsaka problem för familjen medan Leif använder sex som en tillflykt. En stor tummen upp dock är att de använder kondom. Sedan tyckte jag att berättelsen kunde ha varit längre, för protagonisterna är så förbannat fina tillsammans trots sina olikheter att jag bara vill ha mer. Dan som är bonde och Leif som är en linblond gothare med piercingar överallt Sedan får vi inte glömma Taryn. Grym tjej som inte tar någon skit. Åh, drama…

Detta skulle vara en paranormal romance med skräckelement, och nog blev det allt lite kusligt på sina ställen med blödande väggar och ritualer. Jag gillar också hur varje karaktär har sig egen mytologi som de hämtar kraft ifrån och vilka redskap de använder sig av när de arbetar med magi. Mycket spännande.

Känner att detta blev en rätt knaper recension, men det är första gången jag recenserar en engelsk bok, så ha tålamod 🙂

Betyg: 4/5

Bokmässerapport

Jag är helt mör kan jag säga, haha. Kan inte fatta att jag vågade, men jag gjorde det. Jag har besökt Bokmässan i Göteborg! 😀 Dagen innan var jag i det närmaste ett vrak; jag var fruktansvärt nervös och låg mest på soffan för att samla tankarna. Hur fan skulle det här gå? Jag som aldrig besökt en mässa skulle nu till nordens största litteraturfest.

På fredag morgon blev allt så tydligt. Det var nu jag skulle stiga på tåget med kollegorna. Nu skulle vi påbörja resan mot det okända. Hela vägen var jag spänd, kände efter och letade efter tecken. Trots att jag hade trevligt försökte jag hålla andningen stadig och fokusera på målet. Detta kunde ju faktiskt bli riktigt trevligt om jag bara ansträngde mig.

Framme vid mässan kände jag dock skammen komma krypande. Jag som är närmare trettio borde väl fatta att det inte finns något att vara rädd för? Men jag kände mig väldigt sårbar, och ensam. Det som är en barnlek för andra kan vara ett oöverstigligt hinder för en annan. Jag fick verkligen kämpa emot impulsen att åka hem.

Turligt nog hade jag branchbiljett och en utskriven karta där jag hade markerat vilka montrar jag ville besöka. Trots min önskan om att alla skulle hålla ihop gled vi ändå isär och gick skilda vägar efter en stund (fullt förståeligt när man gillar olika genrer). Ändå kände jag att jag “tvingades” välja mellan att utforska Fantastikgränden på egen hand eller hänga med gruppen. Allting var så nytt, så stort och det var folk överallt. Såhär i efterhand ångrade jag att jag inte stannade kvar. Jag hade gärna pratat med fler fantastikförfattare och spanat in Seriescenen mer.

Strax innan lunch gick jag upp till bokbloggarrummet för att pusta ut. Jag var trött och hungrig (nu förstår jag vikten av att ha med sig vattenflaska och mellanmål on the go). Hittills hade det gått relativt bra. Jag började landa i mina känslor och såg fram emot att gå på debutantbloggsträffen efteråt. Trots att det blev lite gråt och panik blev det ett ändå väldigt fint avslut på besöket. Jag fick mingla med Debutantbloggarna och prata skrivande. Mina visitkort i första etuiet tog slut och jag kände mig stolt som hade tagit mig hela vägen dit. Att träffa så underbara människor som faktiskt bryr sig om en halvt anonym bloggare. Jag blev alldeles rörd

Tack så mycket för stödet Charlotte och Michaela. Det löste sig och jag kom hem med alla lemmar i behåll 🙂 Det var otroligt kul att få träffa Gabriella i Fantastikgränden, Anna Ahlund, Boktycke och alla andra bloggare som också var på mässan. Hoppas att vi ses igen nästa år! 🙂

Och till nästa gång tar jag med mig kameran.

Visitkorten har kommit!

Budet kom förbi för bara en liten stund sedan (måste erkänna att det kändes en aning löjligt för ett sådant litet paket att åka budbil när de likväl kunde ha lagt försändelsen i brevlådan…) och jag blev såklart mer än ivrig på att få se slutresultatet, och jag blev inte besviken.

visitkort

 

 

 

 

 

20160914_135440

 

 

 

 

 

Mobilbilderna gör inte korten någon rättvisa, men texten på framsidan är i silverfolie och glänser riktigt snyggt i solen 🙂 Baksidan är turkosblå med en “teaser” som jag var grymt stolt över när jag designade korten (nu skäms jag nästan, haha) och själva essensen av mitt romanprojekt. Känns sådär lagom överambitiöst för en författarwannabe som jag 😛 Beställde också ett etui att förvara visitkorten i när jag är ute i egenskap av bokbloggare och författaraspirant.

Puh, ibland undrar jag om det inte hade räckt med namn och kontaktuppgifter på enfärgad bakgrund…

Första dagen

Precis hemkommen från introduktionsdagen på Akademibokhandeln. Och det var riktigt kul! Det är alltid mycket att ta in första dagen, så jag satt nästan och sov i lunchrummet när mitt pass började närma sig sitt slut. Jag fick lite dåligt samvete, men butikschefen sade att det var en självklarhet att jag skulle ta saker och ting i min egen takt. Så idag har jag bland annat slängt kartonger, fyllt på med pocketböcker, skrivit Vi tipsar!-lappar och på eget bevåg gjort snyggt i kalender-hyllan (att folk inte kan lägga tillbaka sakerna på rätt plats) Mitt “huvudansvar” kommer vara ungdoms- och fantasyhyllan 😀

Det är rätt intressant hur bokens liv i en bokhandel ser ut. Hur mer hypade böcker prioriteras i varuexponeringen och att det ges ut väldigt mycket spännings- och deckaromaner. Jag blev förvånad över hur mycket böcker som faktiskt inte går åt utan kasseras efter en tid. Det hade jag ingen aning om! Det fick mig att börja fundera på om det inte trycks för stora upplagor eller om folk generellt ratar inbundet. Fast, förlagen kan nog inte riktigt veta hur många böcker som kommer bli sålda på förhand.

Nu sitter jag nedsjunken i soffan tillsammans med katten och laptopen i knät. På fredag är det dags igen 🙂

Recension: Du, bara

du-baraDu, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Oj, var ska jag börja? Jag läste ut boken igår, vilket är lite utav ett rekord för mig. Det ska till något riktigt speciellt för att jag ska sluka en 340-sidig bok på en dag, och det var något riktigt speciellt med denna. Den är varm, explicit och påminner lite grann om Katarina von Bredows ungdomsböcker. Det jag mest gillade med boken var att den var så okonstlad; här gör författaren ingen grej av vare sig läggningar eller sex. Det är bara kärlek; varmt, hett och kladdigt, kärleksfullt, ömt, underbart och emellanåt komplicerat. Relationerna mellan karaktärerna kändes äkta och jag gillade verkligen bästisen Elli. Den mystiske Frank gjorde förstås att jag inte kunde sluta läsa för jag ville så gärna veta vad som hänt honom.

Och papperstranor. Man kan aldrig ha för många papperstranor.

Det som kanske gjorde mig lite trött dock var det ständiga “tjatet” om antagningsbeskedet som John väntar på och att jag på sätt och vis kände ett “inget mer?” när Frank avslöjar varför han är så rädd för att inleda en relation med John, men då slog det mig att man inte behöver bli utsatt för det värsta tänkbara för att bli ärrad och osäker.

Det var med blandade känslor som jag började läsa Du, bara av Anna Ahlund. Först blev jag i det närmaste fascinerad över hur förlaget vågade satsa på den här boken. Är inte det konstigt (jag menar, den är väldigt sexig)? Fast å andra sidan borde det inte ha någon betydelse vem man går till sängs med. Vem vet, det kanske finns hopp även för mina prinsar?

Betyg: 4,5/5

Det kom ett brev

Solvarmt och färgglatt. Jag undrar just vad det kan vara?

20160530_133954

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag är ett stort fan av regnbågsfärger var detta för fint för att rivas upp, så efter att ha pillat bort tejpen och vikt ihop presentpappret möttes jag av detta:

20160530_13420420160530_134238

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett signerat ex. av Anna Ahlunds debutbok Du, bara! Åh, jag blev nästan paff när jag såg hälsningen (och jag som försynt bara bad om en autograf ). Försättsbladet är turkosgrönt och papperstranorna übersöta. Det kommer garanterat bli en recension på boken när den är utläst! 🙂

Karaktärer i utkanten

Denna veckas tisdagsutmaning handlar om karaktärer/individer som lever utanför gruppen.

Jag tänkte berätta lite om min protagonist, Love.

love1_color-liten

Född till att bli rikets nye konung kämpar har med att vinna folkets förtroende och finna någon som är lika underlig som han själv. Med sitt rika känsloliv och tillbakadragna personlighet föredrar han tystnaden och lugnet. Han sitter hellre uppkrupen i ett träd och filosoferar är flänger runt nere i byn. Innerst inne vill Love inget hellre än rymma med sin stora kärlek och lämna sina kungliga göromål bakom sig. Han får sällan vara i fred, vilket grämer honom. Loves halvbror kan i sin tur inte riktigt förstå varför han blir irriterad när det blir “för mycket”.

Rött hår och fräknig som en stjärnhimmel. Här har jag skapat en inbunden utvald som senare ska leda en grupp väktare mot fienden som lurar i norr. Hur ska det gå? Love kommer växa med uppgiften och hitta ett sätt som fungerar för just honom, men just nu är han mer än osäker på uppgiften och vill hellre stanna i boningsträdet.

Love påminner mångt och mycket om mig själv som också är introvert och högkänslig. Jag kände att jag ville lyfta fram de egenskaperna hos en karaktär eftersom de är minst lika viktiga 🙂

Illustrationen är gjord av © Mathia Arkoniel

Det snyggaste du sett

Hakar på Kulturkollos tisdagsutmaning som handlar om det snyggaste bokomslaget du vet.

Här kommer ett jag verkligen gillar:

18006456Shards of Time som är den avslutande delen i Lynn Flewellings Nightrunnerserie. Åh, det är så snyggt! Protagonisterna och själsfränderna Alec och Seregil som pryder omslaget är snyggare än någonsin. Kan säga att jag omedelbart kastade mig över boken så fort jag fick syn på den. Har alltid haft en fäbless för fagra, långhåriga män. Och fantasy. Win-win, liksom.

Jag hoppas verkligen att Lynn tar upp serien igen. Det var inte lätt att lägga ifrån sig boken när den var utläst.

Oj…

Scheiße, detta hade jag inte räknat med. Känns lite konstigt att “fronta” Barnens bokklubbs ungdomskatalog tillsammans med stjärnan Charlotte Cederlunds bok (tack för tipset!). Visserligen är det bara ett citat hämtat från min recension, men ändå. Det är väldigt stort för en tjej som finner glädje i de små sakerna! 😀

Namnlös

 

 

 

 

 

 

 

När lyckan bedarrat kom ändå fan, vad har jag gjort nu då tänket. Känslan av vänta, ni förstår inte toppat med jag borde inte synas glasyr. Skammen att ta någon annans plats, för nog finns det bättre skriverier än de jag skiter ur mig med jämna mellanrum? Eller? Ja, ni hör hur knäppt det låter. Man kämpar enträget för att synas och sedan när man väl gör det vill man nästan gå under jord. Den där sårbarheten. Det är något visst med skrivandet. Det är det.

Bokbloggsjerka 19 – 22 februari

I denna jerka har Carola ställt följade fråga:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Jag startade denna blogg våren 2012 och raderade alla inlägg hösten 2015. Jag hade då under en period mått väldigt dåligt och slitit som ett djur med mitt gamla manus; jag ville så gärna bli utgiven och få bekräftelse att det överskuggade glädjen med skrivandet. Förväntningar väcktes och många undrade när boken skulle komma.

Efter att ha besökt Författarkliniken kändes som jag aldrig skulle komma i mål med mina skrivrelaterade projekt och beslutade mig därför för att börja om på nytt. Jag kände mig som världens största svikare och förlorade förstås många läsare. Jag fick till och med en utskällning.

Min blogg har ungefär 700 unika besökare i månaden. De flesta från Sverige, men också USA, Kanada, England, Tyskland, Frankrike, och Australien 😮 Trots detta är jag otroligt dålig på att blogga på engelska, haha. Jag tror att läsarna stannar kvar just för att min blogg är lite speciell och inte som alla andras. Här går kvalitet framför kvantitet och jag har alltid läsarna i bakhuvudet när jag skriver inlägg. De flesta läsare har hittat hit genom min illustratör, Twingly och att jag kommenterat på andras bloggar. Dock brukar kommentarsfälten gapa tomma hos mig, så jag antar att jag inte är tillräckligt aktiv. De kommentarer som jag får svarar jag som regel på. Jag brukar också ställa frågor i bloggen utan någon större framgång 😛

Just nu är jag inne i en period då jag inte vet vad jag ska blogga om. Skrivprocesser i all ära, men det blir nog tråkigt i längden att bara läsa om hur mitt manus sakta växer. Om ni hade en nischad blogg, hur hade ni gjort för att nå ut med den? Jag ratar dumt nog Twitter och Instagram.

Vad som driver mig till att blogga är nog främst att hitta målgruppen till min bok. Jag tror det är en myt att tjejer inte läser fantasy.