Igår kom äntligen min efterlängtade refusering, från Gilla böcker. Bättre sent än aldrig, tänkte jag. Det var ett ”vi-ber-om-ursäkt-tack-för-att-vi-fick-läsa-vi-har-beslutat-oss-för-att-tacka-nej” mail. Inga krusiduller. En typisk standardrefusering. Är inte speciellt ledsen, faktiskt. Eller? Jo, kanske lite. För jag började fundera på om Stjärnbärarens önskan gått vidare i processen eller om förlaget bara haft otroligt mycket att göra. Jag tror dessvärre det senare.
Fortfarande tyst från agenten. Jag vågar inte spekulera i vad hen tycker om manuset. Det ÄR svårare att bli signad av en litterär agent än antagen av ett traditionellt förlag. Själv tycker jag att manuset inte är så pjåkigt, men det är lätt att vara partisk när man brinner för sin egen berättelse.