NaNoWriMo började trögt, men nu rullar det på. Går på rutin. Dessutom, manuset har aldrig varit så långt som det är nu! Yay! Åh, flow, som jag har saknat dig! Som ni ser i spalten till höger har jag en Pokémon som håller koll på antalet ord 🙂 Det sporrar mig verkligen att se antalet ord växa. Det blir nog ingen tegelsten i slutänden ändå, men min förhoppning är att hamna någonstans över 70 000 ord.
Jag hoppas att förlagen blir nöjda med ändringarna. Jag har verkligen lusläst kommentarerna som jag fått, haha. Med deras peppande i åtanke finns det liksom inte så mycket att klaga på. Eller, jo, jag har ett dilemma. Båda förläggarna är väldigt trevliga att ha att göra med, men ett av förlagen tilltalar mig inte alls lika mycket längre. Det får mig att känna mig så himla dum; vill jag inte bli utgiven eller?! Det ena är mer etablerat och det andra är på väg att utöka sin utgivning; är jag rädd för bristande kvalitet och undermålig annonsering? Lite både och, kanske. Planen har ju aldrig varit att ligga hos de stora drakarna, utan att bli utgiven på traditionellt vis. Båda är traditionella förlag där jag som författare inte går in med pengar, för den ekonomiska möjligheten har jag inte. Åh, varför är jag så kräsen…
Jag tror jag gör som såhär att jag skickar manuset till förlag 1 som jag är mest peppad på, och skulle det inte gå hela vägen kan jag skicka manuset till förlag 2 och under tiden fundera om det kan vara värt ett försök. Det är förstås inget som säger att Stjärnbärarens önskan kommer att bli antaget, men det är ändå lite häftigt hur nära mållinjen jag är.