Tänkte spinna vidare lite på det här inlägget som jag skrev för ett tag sedan. Jag funderade då rätt mycket på om jag skulle ta steget och ge ut själv. Efter otaliga standardrefuseringar kanske egenutgivningen var det bästa alternativet för att nå ut med Stjärnbärarens önskan.
När jag bestämde mig för att släppa mitt gamla manus och gå vidare hade jag fått rådet att satsa på att ge ut själv. För enligt lektören skulle inget förlag våga satsa på det. Manusets ”unikhet”, språket och i viss mån erotiken. Det skulle bara locka ett fåtal läsare. Jag har också blivit rekommenderad att byta genre genom åren, men eftersom jag är envis som synden plockade jag det allra bästa ur mina tidigare storverk och tryckte in dem i mitt nuvarande manus. Och, tja, kommentarerna har varit övervägande positiva och jag hamnade på ett hörn i Tidningen Skriva, men jag skriver fortfarande i en subgenre som knappt existerar i utgiven form på svenska. Är egenutgivningen fortfarande lockande?
Det finns författare som tokhyllar konceptet och det finns författare som aldrig skulle kunna tänka sig en sådan lösning. Jag ligger någonstans däremellan. Kanske mer åt det sistnämnda om jag ska vara ärlig. Det finns såklart böcker som senare plockats upp av ett traditionellt förlag och blivit riktiga storsäljare, men tanken på att dra i alla trådar själv gör mig alldeles matt. Ekonomin ska gå ihop. Tjänster ska köpas. Tryckkostnader. Layout och formgivning. Ska det vara en fysisk bok eller en e-bok, eller kanske både och? Lektör. Redaktör. Annonser. Recensionsexemplar. Himmel… Visst kan man få hjälp med allt, men det kostar också därefter. Jag vill gärna se min bok i fysisk form, med silverglittrig kant (tänk Vitormen, Pax 8), hård pärm och ett omslag à la Harlequin med mina prinsar på. Det hade varit drömmen. Det hade med största sannolikhet blivit väldigt dyrt. Om jag blir antagen, litar jag på att förlagen tar fram ett omslag som lockar till läsning. Kanske blir det inte lika sensuellt som jag vill ha det, men det är innehållet som räknas 😉
”Men tänk dig friheten att kunna göra som du vill! Du tjänar 100% per såld bok!”
Och den ekonomiska biten? tänker jag, överväldigad av all fakta som presenteras på löpnade band i kommentarsfältet. Jag har inte råd.
”Ta ett lån! Du kommer tjäna in det. Jag lovar. Skit i förlagen och kör!”
Jag är inte ens berättigad till att ta ett lån utan sambons hjälp, tänker jag något skamfullt. Jag är funktionsvarierad med en fyrfilig Autobahn i skallen. Hur ska jag kunna hålla koll på allting?
”Publicera boken gratis som en PDF! Då kommer du också se hur många läsare du har!”
Det hade jag absolut kunnat göra, men hur seriöst är det? tänker jag och börjar förbanna mig själv som skriver i en så snäv genre som homoerotisk fantasy.
”Det kommer krävas ett mirakel om någon ska våga satsa på ditt projekt…”
Tack för den syrliga kommentaren, tänker jag nedstämt. Jag har skrivit i den här genren sedan jag var sjutton. Jag kan fortsätta ett tag till tills någon nappar.
I slutänden är belöningen större, men jag anser att de där extrapengarna jag hade kunnat tjäna på min egenutgivna bok gott kan gå till de bokbranschmänniskor som har koll på processen. Jag vill kunna lägga allt fokus på att skriva, för det är ju det jag kan bäst. Sedan finns det förstås hybridförlag, men det skriver jag om i ett annat inlägg 🙂