Nu har jag kommit till den punkten där det är dags att döpa trilogin. Eftersom det är mycket snack om himlakroppar, alkemi och magi blev min spontana tanke Stjärnskådartrilogin. Det ger Loves fräknar lite mer tyngd i berättelsen 😉 Sedan började jag spåna lite smått på uppföljaren. Och eftersom karaktärerna tycks leva sitt eget liv för stunden verkar det bli en del erotik den här gången. Inget avancerat, eller…? Ack, drama.
Blev tvungen att ta en paus från skrivandet häromdagen när protagonisten kläckte ur sig att han kände sig som en främling i sin egen familj. Då insåg jag att jag inte skrivit något alls om Loves ursprung… Varför glömmer man sådana saker? Jag hade ändå en tydlig bild av både släktträd och magiska blodslinjer. Nä, nä. Älskogen är tydligen viktigare än varför kronprinsen blir kallad för smuts. Nåväl, det är caféskriva som gäller imorgon. Jag behöver byta miljö och få i mig en kopp varm choklad med en skvätt kaffe i (tack du barista som kom på den briljanta idén!)
I perioder frågar jag mig själv om jag har någon aning om vad jag ger mig in på. Som jag berättade tidigare tillhör det ovanligheterna att man skriver kontrakt på fler än en bok som debutant, även om ett par skrivarvänner har bevisat att det faktiskt går. Det krävs i slutänden något nytt, innovativt och unikt. Jag är inte där än hur mycket jag tjatar om mina prinsar. Sedan må språket och intrigen vara spännande, men utan det lilla extra är förlag och agenten svårflirtade 😛
Jag har garanterat stoff för tre, fyra böcker. Ändå är det något som nöter på mitt självförtroende. Att jag kanske inte borde. Jag har ju knappast valt den enklaste vägen till utgivning och att jag vill debutera med en fantasyserie gör det i praktiken ännu krångligare. Jag vet ju inte om jag kan leverera som det förväntas av en författare. Hur gör jag då? Lägger mig i fosterställning på golvet och ylar att jag inte kan? För tänk om jag inte klarar av att skriva en trilogi? Hur gör ni när ni börjar tvivla på er själva?
Om man klarar att skriva en serie vet man ju inte förrän man testat. Kör på bara Och just fantasy är ofta i det formatet så det är ju inte så konstigt. Istället är väl kruxet att de största förlagen inte har så stor utgivning av fantasy, men då får man hitta andra vägar 🙂
Jag kör! 😀
När jag tvivlar tänker jag på alla fina saker folk sagt till mig – att jag kan och att det finns ett intresse. Att tvivla ibland är bara sunt. Heja du!!!
Tack, Kugge!
Klart du kan leverera, du är en riktig kämpe Anna som sliter hårt för din idé och jag är övertygad om att det kommer att gå vägen! <3 Om du är orolig för trilogi-biten, går det att göra del 1 relativt stjälvstående? Så att ett förlag kan läsa den och se den som en enskild produkt som sedan kan utvecklas om de är nöjda med hur det går? Så försökte jag göra med min serie, skrev faktiskt inte ens Middagsmörker det var en del av en serie utan skickade in den som den var. Det var först efter att vi skrivit avtalet som min förläggare sa att slutet ju var ganska så öppet för en fortsättning och frågade om det var något jag tänkt på som jag sa att jag planerat två delar till! 🙂 Men det kan säkert gå att sälja in som serie också, är ju nästan vanligare i fantasyvärlden att man skriver flera sammanhängande böcker än bara en! Hur som, jag håller tummarna för dig och dina prinsar! (y)
Tack så mycket för peppen Charlotte! <3 Egentligen hänger ettan och tvåan ihop, så det skulle i sådana fall vara om jag slog ihop dem. Får klura lite på det 🙂