Elementens drakar breder ut sig över Manhem och människorna trängs undan från världen. Var finns hoppet att klamra sig fast vid? Odal har framtidens räddning inom räckhåll, men han ställs inför svårigheter som han inte hade räknat med. Svala plågas av minnen, och resan till stormens rike blir en utmaning på flera sätt. Vem äger rätten att bestämma över ditt öde?
Jag fick den stora äran att förhandsläsa I stormens rike, som är den fjärde delen i fantasyserien De fem elementen. Då jag verkligen gillade Orianas bälte hade jag rätt höga förväntningar på uppföljaren. Det målande språket och karaktärerna och deras moraliska dilemman finns där, men jag vet inte. Kanske gick handlingen lite väl fort framåt på sina ställen. Lite för pang på, på något vis. Jag vet med mig att Odal numera är en gud och inte åldras på samma vis som en människa, men jag fick ändå lite dåliga vibbar… och hur kunde Svala, som för övrigt är min favorit (jag menar, ser ni hur snyggt omslaget är?), helt plötsligt vara fine med att Odal gjorde som han gjorde mot henne? Nu har jag inte varit i den situationen själv, men det kändes ändå lite märkligt hur karaktärerna snabbt fann sig i sina nya roller, för mycket hänger på Manhems framtid och barnet som ska besegra Energidraken.
Att laborera med Nuet var annars ett intressant inslag. Parallella världar och verkligheter gillar jag. Och att författaren fick in lite österländsk kultur också gör det hela ännu bättre.
Mot slutet gick det undan och jag hade så gärna velat att saker och ting hade fått ha sin tid, kanske rent av kunde ha sparats till den avslutande delen, som väntas komma nästa år. Men trots detta har författaren något som gör att jag läser vidare och vill veta mer.
Betyg: 3/5
Tack så mycket för recensionsexet Cecilia Larsson Kostenius!