Tillbakablickar 2019

Alltså, wow. När jag blickar tillbaka på året som gått kan jag inte låta bli att le. Det känns fortfarande surrealistiskt på något sätt. Låt oss ta det från början:

Januari. Jag blir äntligen klar med redigeringen av Stjärnbärarens önskan och skickar det till Förläggaren som gärna ville läsa om det. Nu händer det, tänker jag. Det känns så ända in i själen bra! Men är det tillräckligt?

Februari. Jag sitter som på nålar och kollar mailen var femte minut. Vågar inte se åt manuset, än mindre peta i det. Vad gör man då? Virkar och visualiserar ett framtida författarskap? Läser böcker? Klappar katten? Frågar Förläggaren hur det går? Gah! Ångest!

Mars. Nej. Bara, nej. Trots en fantastisk fin refusering kände jag mig så jävla sämst — jag kommer aldrig någonsin att bli författare. Åtminstone inte med min romantiska fantasy som jag brinner så mycket för. Det finns ju ingen målgrupp, ingen lönsamhet. Låt oss hålla gråtfest. Ska det vara så jäkla svårt att skriva i en normal genre?! Förläggaren är väldigt förstående och snäll. Med lite pepp från henne startar jag Instagramkontot @stjarnskadartrilogin och bollen sätts i rullning.

April. Slösurfar på Instagram och snubblar över en litterär agent. Förslag för dig, säger appen. Okej. Klickar, gillar, följer. Agenten följer mig tillbaka. Jag förbannar mig själv som aldrig kan sluta hoppas. Ett par veckor senare mailar jag henne och presenterar mig och mitt manus, fast att jag lovade mig själv att sluta jaga där där jäkla författardrömmen. Agenten svarar: jag läser gärna ditt manus! Happ, så var det med det. Jag testar också att söka in till Lunds Författarskola och överväger att radera bloggen.

Maj. Redigerar och finslipar Stjärnbärarens önskan för femtioelfte gången, klickar på ’skicka’ och inser att jag inte längre kan göra något. Agenten har mitt manus och jag tar semester får skrivandet.

Juni. Beslutar mig ändå för att skicka in manuset till NOHIDING förlag, det där mycket lilla förlaget som jag har berättat om, samt Ebes förlag under tiden som jag väntar på svar. I slutet av månaden tackar förstnämnda förlag JA till Stjärnbärarens önskan och jag vet inte hur jag ska reagera.

Juli. Agenten gillar verkligen mitt manus och vill ses över en lunch. Vänta lite, en LITTERÄR AGENT vill ses över en lunch?! ’Fantastisk berättelse’? Har jag skrivit det? Shit… Får även ett mail om att jag blivit struken från kursen på Lunds Författarskola, men vad gör det?

Augusti. Beslut. Beslut. Beslut. Det ligger ett avtal på vardagsrumsbordet och ett till är på väg. Blir det förlaget eller blir det agenten? Jag inser att jag har fått förmånen att välja själv. Jag läser igenom och funderar. Valet landar senare på agenten. Avtalet skrivs på. För hela trilogin. Ebes förlag tackar NEJ till Stjärnbärarens önskan. Jag finputsar manuset ytterligare innan jag skickar tillbaka det igen.

September. Får tillbaka en stor del av manuset med en massa ändringsförslag och utbrister: ’det är en massa gult i texten!’ Skitjobbigt, galet och faktiskt ganska kul. En författarpresentation skrivs och jag har fortfarande svårt att förstå vad som händer. Åker till Bokmässan i Göteborg för att i princip vända i entrén.

Oktober — December. Jag fortsätter redigera Stjärnbärarens önskan efter agentens kommentarer och planerar inför 2020.

***

Så, på det stora hela har jag haft ett riktigt bra skrivår med mycket glädje, tårar och nagelbitande spänning. Stort tack till alla er som har följt mig och min författarresa! Jag hoppas ni hänger med även nästa år! <3