Det är uppbrottstid, avskedstid – en tid att försöka förstå uppdrag från gudar och väsen. Från Moderns ö bär Utter med sig hemligheter hon inte vågar berätta för någon, medan Våg kämpar med överväldigande uppdrag och överrumplande känslor. Storms armé ger sig av mot bergen för att erövra beoifolkets oövervinnerliga metall och möter enorma krafter, vissa som fiender och andra som allierade. Tre sällskap färdas – längs med dödsrikets tröskel, till ett sagofolk och mot guld och ära varhelst det må finnas.
”Hoppas att du trivs i underjorden – se upp för lavasjöarna!”
Och mycket riktigt. Det blev en spännande färd ner till Hels rike. Då jag slukade Tvåhjärtat hade jag ganska höga förväntningar på Nedom. Jag ville ha mer urskog, magi och fornnordiska väsen. Även denna gång levererar författaren en väl genomarbetad berättelse med samma underbara språk, men jag känner ändå att boken inte riktigt griper tag i mig på samma vis som första boken. I Nedom fördjupas handlingen och karaktärerna utvecklas åt olika håll. Mytologiska varelser gör entré och jag får äntligen veta mer om barnet som lämnades bort. Men vad är det då som skaver? Möjligen att boken blir lite som en transportsträcka för mig, som det lätt kan bli med mellanboken i en trilogi. Ett sökande. Det är karaktärer i rörelse hela tiden. Både i och utanför den fysiska kroppen, vilket samtidigt tillför berättelsen mer djup och komplexitet och gör att jag läser vidare.
Jag hade en trevlig lässtund och jag gillar hur underjorden och dess väsen skildras. Omslaget är minst lika snyggt som Tvåhjärtats och inbjuder till läsning. Och en cliffhanger som gör mig taggad på fortsättningen.
Betyg: 4/5
Tusen tack för recensionsexet Marija Fischer Odén!