Mailvakan fortsätter

Jag har på riktigt bosatt mig i inkorgen. Det börjar dra ihop sig. Imorgon har tre månader passerat, och såhär i semestertider tror jag svaren kommer att dröja ytterligare till mitt stora förtret, haha. Det finns förstås inga garantier att förlagen hör av sig efter si och så många månader bara för att det står så på deras hemsida, det är ju mest bara en uppskattning, men jag vill ju veta! Otåligheten här borta, alltså 😛

Läget ser ungefär ut såhär: Två förlag borde svara relativt snart. Två förlag kommer endast svara om de vill gå vidare med manuset. Ett förlag kanske inte kommer svara alls med tanke på hur mycket de har att göra och två förlag kommer sannolikt lämna besked någon gång i augusti/september eftersom jag skickade till dem något senare.

Hur var det nu med att tänka på annat under tiden? Det är svårt, det erkänner jag. Jag tänker på manuset och jag grubblar över följebrevet; för inte fan sålde jag in ett potentiellt författarskap där inte. Jag lät mer som anspråkslös liten skit som sporadiskt jobbade på Akademibokhandeln och ville se mer variation i den svenska fantasyn. Öh… Hittills har det ju gått bra, men jag tänker på vad som kunde ha gjorts bättre. Vill folk ens ha en ”blygis” som jag?

Nåja, väntan fortsätter. Och under tiden ska jag se till att vara sysselsatt. Jag kanske skulle testa att ta en promenad istället för att hoppa högt varje gång det plingar till i inkorgen. Jag kanske skulle göra lite sjysta smycken som jag kan bära lagom till bokmässan. Jag kanske skulle ta tag i städningen och fortsätta med ommöbleringen av sovrummet. Varför lockar mailen mer än belgisk choklad och kattgos? Varför är jag så enormt taggad på något som kanske inte blir något i slutänden? Varför? Är det någon som förstår grejen med att kolla mailen var femte minut och tro stenhårt på sitt manus?