Redigerar bok efter mailkorrenspondens

Det känns konstigt att ha ett datum spikat för manusinlämning. Jag brukar många gånger ha alldeles för bråttom, speciellt när jag är ledsen och tycker att jag suger på att skriva. Då är det nästan som jag ber om att bli refuserad, så jag kan bevisa att jag inte är tillräckligt bra på det jag gör. Konstigt, men sant. Trots det suger det alltid till lite extra i magen när en bokbranschmänniska svarar på ens mail.

Och det blev några mail. Frågor. Nyfikenhet väcktes. De ville läsa, och jag satt där med ett halvfärdigt manus. Jag sade som det var, men det var inga problem. Nu fanns det plötsligt en tidsram att förhålla sig till. En överenskommelse. Jag har inga större förväntningar, det är ju trotsallt skitsvårt att bli utgiven, men efter den lite trevande kontakten kunde jag inte låta bli att le. Fy fan, vad har jag gett mig in på? Ångest! Det var bara att ta på sig glasögonen och sätta fart. Idag hade jag flyt. Imorgon blir det till att caféskriva.

Ugh, när en bokbranschmänniska säger att denne ser fram emot att läsa ens manus tror man inte att det är sant. Det var väl inget speciellt med min presentation? Av alla dessa förfrågningar ville de ändå se vad jag hade. Det finns inga garantier, men jag har gett mig fan på att skriva klart Stjärnbärarens önskan. Jag får helt enkelt ha mitt eget NaNoWriMo.