Okej. Ingen panik. Ingen. Panik. Vi alla vet ju vid det här laget hur det brukar sluta när jag försöker leka författare; med en standardrefusering. Det betyder ingenting att en agent eller ett förlag är trevliga i tonen när man mailar och frågar försynt hur går det med manuset? Nu i veckan kommer de höra av sig och jag sitter bokstavligen som på nålar.
Fortfarande trött och stel efter flunsan har jag heller inte kunnat fokusera så mycket på manuset. Känner dock att det börjar klia lite i fingrarna nu. Jag lämnade karaktärerna över en bit paj och har sedan dess grottat ner mig i mörkeralvernas kultur. Det är lite medeltidsgoth över det hela. Så vackert och badass ♥
Ugh, vill jag ens veta vad de tycker? Vågar jag titta i inkorgen utan att få panik? Och inte nog med det är det min text som ska diskuteras nu på onsdag. Jag kommer bli fullkomligt överväldigad, haha. Det är ändå lite spännande hur mycket som fallit på plats efter tio års skrivande. Både berättelsen och min egen författarröst.
