Ny vecka

Det är svårt att vara produktiv när man samtidigt håller på att gå upp i atomer. Jag vet inte vad som är annorlunda denna gång, mer än att det är en agent som bläddrar i mitt icke originella manus? Detta är förstås ett självvalt självplågeri och jag ska njuta varje sekund av det! För vad gör man inte för kärleken — ahem — att bli antagen? Man väntar. Och väntar. Och väntar lite till. Beredd på att bli besviken som fan för senare gråta ut på bloggen om hur jäkla värdelös man är som aspirerande författare.

Samtidigt som jag går omkring med konstant sug i magen och kollar mailen var femte minut försöker jag ta tag i manuset. Tvivel till trots lyckas jag ändå tjuta av lycka när jag upptäcker hur jäkla bra en del scener är samtidigt som jag tycker i mig salta nötter och russin och klappar katten. Ändå tycks YouTube vara mer lockande än att skriva om hur oborstade sjöbusar och annat slödder röjer omkring nere i hamnen och försätter Love i fara. Fint.

Det är nytt. Det är spännande. Praktiskt taget omöjligt. Ändå kastar man sig in i det utan någon tanke på vart man kommer att landa någonstans (i mitt fall papperskorgen). Jag får nog räkna med att anlita lektör och ta hjälp av mina eminenta testläsare i fortsättningen. Jag tror mycket på personlig kontakt denna gång. Jag tänker inte skicka in Stjärnbärarens önskan på vinst och förlust igen. Visst kan det vara kul att överraska, men samtidigt vill jag vara öppen med vilken genre jag skriver i. 2017 känns dock som ett mycket bra skrivarår för mig. Jag är supertaggad trots skrivkramp och begåvade ursäkter 🙂

Mina nerver just nu.