När vi ändå diskuterar utgivning och manus tänkte jag grotta ner mig lite i författarskapet. Vad innebär det egentligen att bli antagen? Vad händer när lyckoruset lagt sig och champagnen är uppdrucken? Jag tänker sällan på vad ett framtida författarskap innebär. Det är alldeles för stort att ta in. Något som bara är några få förunnat. Jag är inte värdig! Jag vill bara skriva och bli läst. Bli bekräftad och ryggdunkad. Jag vill också höra att det var värt allt slit. Snälla, låt mig få lyckas! Jag är rädd och jag tvekar och allting känns alldeles, alldeles underbart. Varför fortsätter jag trots alla standardrefuseringar?
Författarens roll har blivit minst lika viktig som bokens. Båda ska synas i mediebruset, för vem är personen bakom verket? Hur ser denne ut? När jag tänker efter, måste en författare se ut på ett visst sätt för att bli tagen på allvar? Jag som gärna klär mig maskulint och tar ”hej, grabben” som en komplimang. Kommer då inte förvirring uppstå?
Signeringar och författarframträdanden. Jag tänker på bokmässan och jag tänker på möjligheten att få träffa läsare, men var hamnar jag mitt i allt? Får jag fortsätta vara mitt lugna eftertänksamma jag eller måste jag iklä mig en roll för att vara andra till lags? En bok säljer ju inte sig själv. Varför fortsätter min författarbubbla vara sådär härligt rosaskimrande när jag vet att verkligheten är krassare än så?
Det riktiga jobbet börjar när kontraktet är påskrivet. Jag har följt författare som har slitit hund och haft tighta deadlines. Hur de tagit emot ris och ros på social medier och medverkat i tidningar och radio. Hur de har stressat runt, men ändå ödmjukt tagit sig an uppdragen/inbjudningarna de blivit tilldelade. Och jag undrar med ens vad jag har gett mig in på. Jag vill ju också bli författare, men…
Två månader. Så länge anses en bok vara ny i bokhandeln. Där efter går den från frontad till instoppad och lever sedan ett liv i tysthet. Intresset svalnar fortare än man tror. Vad som var inne förra veckan kan vara ute nästa. Det handlar hela tiden om att hålla intresset uppe och promota sitt alster. Vara ute och synas, helt enkelt. Att jobba med böcker har förändrat min syn på författarskapet och jag är erkänner att jag faktiskt är lite skraj för att försöka igen. Jag har ingen aning om var jag passar in någonstans. Jag har ju liksom aldrig gjort det.