En tredjedel

Trots att jag börjar bli rejält nervös nu lyckades jag ändå plita ner några ord den här veckan. Fy, är det något jag verkligen ogillar är det att vänta. Det liksom knyter sig i magen varje gång jag tänker på det. Om jag är tillräckligt bra. Om jag passar in. Om texten fallit dem i smaken. Jag inser nu hur ynklig jag lät i min projektbeskrivning. Jag öppnade upp mig och skrev precis som det var. Nu fick det vara slut med halvmesyrer. Jag vill detta och jag har en berättelse som jag tror kan bli något.

Så, en tredjedel av grovmanuset är nu skrivet och jag gillar det så här långt. Jag får snart veta om jag kommit in eller inte, så egentligen borde jag fokusera på annat och inte kolla mailen var femte minut, men det är svårt att låta bli. Kanske är det bara ett tecken på hur mycket jag vill detta? Jag har rätt blandade känslor just nu.