Idijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.
Ja, vad ska man säga? Jag hämtade ut boken i lördags och igår var den utläst. Det har inte hänt sedan jag satte tänderna i Cirkeln första gången. Jag kunde inte släppa boken förrän den var utläst. En ungdomsfantasy som ligger helt rätt i tiden och som jag tror kommer bli en klassiker. Det enda som jag tyckte hindrade läsflödet lite var en del ord och namn, kanske också en och annan upprepning, men det är petitesser i en annars grym berättelse. Karaktärerna känns levande och unika och jag kände så väl igen mig i huvudpersonen Áili. Jag vet hur det känns att vara annorlunda och inte passa in. Jag fastnade även för hennes färgglada vän Olivia och gammelfarmor Ráijá, och vargen, förstås.
Men.
Jag hade lite svårt att få grepp om magin. Fick lite X-men-vibbar mot slutet faktiskt, haha. Trumresor, jojk och shamaner vävs in på ett trovärdigt sätt i boken, men jag fick det inte riktigt förklarat för mig varför Áilis magier beter sig som de gör eller var de kommer ifrån. Helt plötsligt hänger två snöbollar i luften…
Boken kändes lagom lång och i slutet var jag nära att fälla en tår. Det märks att Charlotte kan skriva trovärdigt och väcka känslor, åtminstone hos mig *yl* Det skulle inte förvåna mig om Middagsmörker når utanför Sveriges gränser. För detta är en bok ingen bör missa.
Betyg: 4,5/5
Den här boken är jag såå sugen på att läsa! Omslaget är så fint och så verkar den så bra! 🙂
Det är den! 😀