Jag försöker spara mig till NaNoWriMo, men behovet av att författa är alldeles förstort. Är nu inne i en intensiv jobbperiod så skrivandet har fått stå tillbaka ett slag, men några ord har det blivit i alla fall 🙂 Vette tusan vart jag är på väg med detta manus. Det är spännande och nästan lite sexigt, haha. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag gillar hur berättelsen utvecklas.
Och på tal om utveckling så börjar jag sakta men säkert förstå hur en berättelse är uppbyggd. Innan har jag inte ”haft tid” att fördjupa mig i dramaturgi och gestaltning, eftersom jag ville fokusera på skrivandet. Öh… Jag är medveten om att jag har ett poetsikt, målande språk, men att det tenderar att dra över den tekniska biten, så varför inte lära sig att hitta en balans mellan handling och poesi? Nä, sådant hade jag inte tid med. Det viktigaste var att bli klar och få ett förlag intresserat (så här i efterhand är jag glad att ingen blev det…) Så mycket att lära och så lite tid. Och vad var hela idén med att bli en ung, framgångsrik författare? Förr eller senare blir jag utgiven, för så dålig är jag inte, om jag får säga det själv, jag behöver bara lite hjälp på traven.
Det ska bli intressant att lära känna mina karaktärer på nytt. Det är så mycket som har förändrats sedan sist. Och nu när jag är mer hemlighetsfull kan jag verkligen ta ut svängarna, även mellan lakanen 😉 Eller rättare sagt, mina prinsar får det lite roligare än sist, haha.
Härligt med mycket inspiration! Och ja, tror många tänker som du, att de inte ”hinner” fördjupa sig i det skrivtekniska. Å ena sidan är det ju bra, då kör man sitt eget race, men å andra sidan kan det vara helt bra att ha nån sorts grundläggande koll på dramaturgin. Jag trodde ju att jag hade det, men hade så fel så fel så fel. Det bästa med skrivandet är ändå att man hela tiden kan utvecklas och bli bättre!
Precis 🙂