Ännu mer, oj…

Jag satt och slötittade på TV när det plötsligt plingade till i mailkorgen. Tänkte att det var ytterligare ett spam från Writer’s Digest (allvarligt, hur många mail skickar de i veckan?) Istället sket jag nästan ner mig när jag såg att det var från författarcoachen. Textrespons stod det med fet text i ämnesraden. Jag kände hur hoppet sjönk. Det hade gått fort, alldeles för fort. Det bådade inte gott. Jag darrade bokstavligen som ett asplöv när jag öppnade filen i datorn.

Jag var förberedd på ytterligare ett Jag förstår inte-uttalande. Att jag hade något spännande på gång kändes helt plötsligt avlägset, även om jag hade skrivit vartenda ord från hjärtat.

Författarcoachens ord var tydliga; du skriver väldigt bra, bitvis som en färdig författare. Välflödande och melodiöst, målande och lustfyllt skrivet med bra framåtdriv i scenerna och bra dialoger. Det märks att du känner dina karaktärer och miljöer väl.

Jag bara gapade. Är det verkligen min text som lästs? Sedan fanns det såklart en del nybörjarmisstag, som att drössla med adjektiv och adverb, samt en del upprepningar och annat gojs som inte var speciellt genomtänkt, men det är sådant man får jobba på som aspirerande författare 🙂

Något som också kom på tal var min musikaliska sida. Jag har faktiskt aldrig funderat på om jag har en sådan. Vem vet, kanske har jag en oupptäckt talang? Nu måste jag smälta allt innan jag fortsätter med manuset. Och kanske motstå frestelsen att studsa runt som en studsboll i vardagsrummet. Åh, glädje. Jag kan, bara om jag försöker.