Ett knapptryck bort

Jag kan inte fatta att Stjärnbärarens önskan är hos förläggaren. Hur manuset liksom ligger i hens inkorg i väntan på att bli läst. Jag har överanalyserat mailet, om fler utropstecken tyder på pepp eller att hen bara är trevlig (för det är hen), och inte riktigt vågat stänga ner mailprogrammet. Förläggaren skulle kika på mitt litterära experiment så snart som möjligt. Jävlar… När är snart som möjligt? Ingen stress, tänkte jag. Heh, vem försöker jag lura? Jag vill ju veta, helst igår.

Innan manuset gick iväg var jag tvungen att rådfråga en annan författare om vad som skulle stå i mailet (på riktigt, jag svettades floder). Inga utsvävningar, bara att manuset var redigerat efter deras önskemål. Sagt och gjort. Efteråt förbyttes glädjen mot tårar och gråt; jag är så rädd för att misslyckas. Så rädd för att aldrig nå hela vägen fram. För vad ska jag säga till de som tror på mig? Tanken svindlar. Skamkänslor. Vem fan tror jag att jag är? Jag vill så gärna tro att Stjärnbärarens önskan är tillräckligt bra för att bli bok. Det känns ju bra!? Jag fick nästan sätta mig på händerna för att inte dra en lång rant om varför normbrytande fantasy behövs. Det hade inte varit professionellt någonstans.

Det är stort. Man är liksom framme och nosar på mållinjen, känns det som. Att det skulle ta närmare fjorton år att komma till den punkten där man har sporadisk kontakt med en förläggare. Ibland tänker jag att jag kanske hade varit utgiven om jag bara följde strömmen, normen och vad som är accepterat. Jag är en expert på att krångla till saker. Blandar genrer hejvilt och upptäcker att jag råkar vara jäkligt bra på något som aldrig får en chans. Är det så jävla petigt vilket kön protagonisterna föredrar för stunden i en fantasy?

Det märks att jag har nerverna utanpå. Dels för att jag nyss haft mens, och dels för att jag har släppt iväg ett manus som jag har arbetat om sedan i augusti. Hur vet jag att det är tillräckligt bra? Antar att det bara är att vänta och göra något annat under tiden. Två veckor är ju ingenting alls.

Jag är klar!

Igår blev jag äntligen klar med redigeringen. Känslan går inte att beskriva med ord! 😀 Manuset blev cirka 80 000 ord långt, längre än vad jag vågat hoppas på. Åh, jag hoppas att förläggaren ska gilla ändringarna. Jag har verkligen kämpat, koncentrationssvårigheterna till trots. När jag kavlade upp ärmarna och började rensa bort allt fluff och lullull hamnade manuset på cirka 57 000 ord. Under NaNoWriMo nådde jag den mytiska gränsen på 70 000 ord. Sedan fortsatte manuset att svälla till min stora förvåning. Det fanns mer att berätta. Mer att utforska. Jag var så glad och peppad när jag satte sista punkten!

Men samtidigt är jag lite ledsen, faktiskt. Jag tror stenhårt på mitt manus, absolut, det är bara det att det är annorlunda. Skiljer sig från mängden. En sådan bok som, vad jag vet, ännu inte utkommit på svenska. Som på Goodreads går under taggarna M M Romance, Lgbt och Fantasy. En ekvation som inte vill sig riktigt än på svenska. Och jag saknar det. Den där smäktande kärleken mellan två varelser av samma kön som jag gladeligen läser om. För inte fan kan jag vara den enda i Sverige som gillar den genren? Eller?

Det är ett litet, men väletablerat förlag som ska få den stora äran att läsa om Stjärnbärarens önskan. Förhoppningsvis lyckas jag sudda ut tveksamheterna som fortfarande finns inför genren. Imorgon går manuset i väg och sedan är det bara att vänta.

Galen julrusch och en sprucken deadline

God fortsättning på er!

Det var ett tag sedan jag skrev något (och WordPress senaste innovation ‘Gutenberg editor’ tycks inte göra saken lättare, så ser inlägget märkligt ut kan det bero på det…) Julruschen är över för i år. Jag har proppat i mig orimliga mängder choklad och försökt smälta kaoset som uppstod med havererande kortläsare, dryga kunder och svettiga armhålor. Kan fortfarande inte fatta att jag lyckades installera en ny kortläsare när det var som mest hektiskt. Jag borde fan få medalj, haha 😛

Med skrivandet har det gått lite sisådär. Eftersom jag fick rycka in extra på jobbet sprack deadlinen. Först blev jag stressad med tanke på hur jag så gärna ville leverera manuset på utsatt datum, men samtidigt är det inte schysst mot förläggaren att skicka in ett hafsverk för bedömning. Nog för att manuset börjar närma sig 75 000 ord, men handlingen måste ju sitta också. Att damma av den där nygamla idén kan vara det bästa jag har gjort. Är verkligen förtjust i “varelsen” som bor i en av prinsarna 😉 Är dock inte helt nöjd med kärleksscenerna. Får se om jag kan få någon ordning på dem utan att det blir för… ahem… sexigt?

Det känns ändå så ända in i själen bra. Jag tror verkligen på Stjärnbärarens önskan. Att det faktiskt kan bli något av det. För jag har aldrig tidigare känt så starkt för en berättelse. Min berättelse. Nu tänkte jag låta manuset vila i en vecka, men i januari ska det vara klart. Jag är supernervös! Tänk om hen inte gillar ändringarna? Tänk om jag har missförstått och gjort fel? Det kommer hursomhelst bli en mycket spännande väntan.

Fullt upp med manus

NaNoWriMo började trögt, men nu rullar det på. Går på rutin. Dessutom, manuset har aldrig varit så långt som det är nu! Yay! Åh, flow, som jag har saknat dig! Som ni ser i spalten till höger har jag en Pokémon som håller koll på antalet ord 🙂 Det sporrar mig verkligen att se antalet ord växa. Det blir nog ingen tegelsten i slutänden ändå, men min förhoppning är att hamna någonstans över 70 000 ord.

Jag hoppas att förlagen blir nöjda med ändringarna. Jag har verkligen lusläst kommentarerna som jag fått, haha. Med deras peppande i åtanke finns det liksom inte så mycket att klaga på. Eller, jo, jag har ett dilemma. Båda förläggarna är väldigt trevliga att ha att göra med, men ett av förlagen tilltalar mig inte alls lika mycket längre. Det får mig att känna mig så himla dum; vill jag inte bli utgiven eller?! Det ena är mer etablerat och det andra är på väg att utöka sin utgivning; är jag rädd för bristande kvalitet och undermålig annonsering? Lite både och, kanske. Planen har ju aldrig varit att ligga hos de stora drakarna, utan att bli utgiven på traditionellt vis. Båda är traditionella förlag där jag som författare inte går in med pengar, för den ekonomiska möjligheten har jag inte. Åh, varför är jag så kräsen…

Jag tror jag gör som såhär att jag skickar manuset till förlag 1 som jag är mest peppad på, och skulle det inte gå hela vägen kan jag skicka manuset till förlag 2 och under tiden fundera om det kan vara värt ett försök. Det är förstås inget som säger att Stjärnbärarens önskan kommer att bli antaget, men det är ändå lite häftigt hur nära mållinjen jag är.

500 om dagen

Med NaNoWriMo alldeles runt hörnet och jobb i december tänkte jag satsa på att bli helt klar med manuset till sista november. Sedan får det vila någon vecka innan det går iväg till förlagen som kommit med konstruktiv kritik. Jag har fortfarande svårt att ta in att två förläggare ska bläddra i mitt litterära experiment. Igen 😮 Det måste ju ha blivit fel någonstans. Jag menar, vem läser fantasy som utmanar dess heliga principer? Det må vara stort utomlands med fagra män som ligger med varandra och uträttar stordåd, men här? Vill folk läsa sådant? Innerst inne vet jag det. För det hade nog låtit annorlunda om jag plockat bort all magi, gett mina prinsar vanliga namn och satt dem på ett gymnasium någonstans i Stockholm. Jag som inte är hetero hade jublat om jag hittat mer fantasy med bisexuella karaktärer. På svenska. Och jag tycker jag börjar se det mer och mer hos de mycket små fantasyförlagen. Och när allt kommer omkring. Vad spelar läggningen för roll?

Sedan är det såklart en kostnadsfråga. Har de råd att satsa på något som i är i det närmaste unikt? Det är två små förlag där det ena är mindre än det andra. Liksom i startgroparna och på väg att utöka sin utgivning. Det andra är mer känt. Att vara tillräckligt övertygande kan bli svårt.

Hur som, upplägget är minst 500 ord om dagen under NaNoWriMo. Jag har skalat bort allt fluff och utfyllnad och raderat ungefär en femtedel av manuset. Det var inget lätt beslut, men det är så mycket bättre än det var innan. Har givetvis tjuvstartat lite då jag inte kan hålla mig, haha. Det måste ju vara ett gott betyg om jag som författaraspirant blir uppslukad av min egen berättelse? En sexscen fick jag dock stryka då den blev lite malplacerad, men det innebär bara att prinsarna får mer tid för varandra 😉

Ska ni också delta i NaNoWriMo i år?

Får det lov att vara en refusering?

Förlag verkar älska att refusera på fredagar. För tråkigt nog damp det ner en lagom till frukosten. En kort, opersonligt standardsvar. Från ett av drömförlagen, givetvis. Någonstans trodde jag att de skulle titta lite extra på manuset med tanke på hur deras utgivning ser ut, men icke. Fan, nu är det bara två förlag kvar på listan som ännu inte hört av sig (egentligen fyra, men jag tolkar de resterande tvås tystnad som ett nej, så jag tänker inte lägga någon mer energi på dem). Det är bara att borsta av sig dammet och komma igen. Jag har ju trotsallt två förlag som vill ha en omarbetad version av manuset och bara det är en seger.

Andra gången gilt?

Ett av drömförlagen ville gärna se en omarbetad version av Stjärnbärarens önskan. Mitt manus. Mina ord! Det är så mycket att ta in, så stort. För även om jag inte är garanterad utgivning, ville de ändå se om ändringarna de föreslog varit till någon hjälp. Helvete, jag är inte värdig. Hur ska jag nu lyckas få ordning på mig själv och skapa rutiner för mitt skrivande? Jag som annars tar det lite som det kommer och skriver när inspiration finns? Nu måste jag verkligen koncentrera mig på att redigera klart manuset och polera det tills det skiner. För jag VET att det finns läsare. Jag måste bara övertyga förlaget att så är fallet.

Jag är glad, och rädd. Där finns paniken och möjligheterna. Här krävs noggrannhet och finess. Att inte slarva eller stressa igenom manuset. Det finns inget datum för inlämning, men jag tänkte mig att någon gång innan jul får det bli. Det känns som ett bra mål. Just nu är det mycket tankar som snurrar. Jag är så tacksam att jag fått den här möjligheten. Att jag ändå skriver så pass bra att även förlagsfolk vill läsa.

Lite sådär lagom förvirrad

Förlaget med stort F beslutade sig för att tacka nej till Stjärnbärarens önskan. Är inte speciellt uppgiven, faktiskt. Vad som däremot förvånade mig var att de hade klassat mitt manus som young adult, en genre som de tydligen inte gav ut, men ändå hade som kategori på sin hemsida med ett gäng olika titlar. Öh… Så vitt jag vet var det ett fantasymanus jag skickade till dem, vilket de var helt fine med efter att jag hade pratat med dem på Bokmässan, men okej (bitter, much…?)

Nåja, det finns väl inte så mycket jag kan göra, mer än att fortsatta redigera mitt litterära experiment och hoppas på att någon annan nappar.

Där traditionell fantasy möter modern romance

Manuset är kaos.

Kapitel har kastats om. En karaktär har fått en mer framträdande roll. Gestaltningen har setts över och nu klurar på hur jag ska få in lite mer action (utöver de härliga kärleksscenerna, såklart) och dialog mellan karaktärerna. En spännande balansgång, helt klart. Sedan ska manuset fyllas på med nya kapitel och få ett nytt slut 🙂

Fyra månader har passerat. Fick veta att det lilla fantasyförlaget inte hunnit läsa än och att resterande förlag har otroligt mycket att göra. Fullt förståeligt med tanke på hur mycket nytt som släpps nu lagom till Bokmässan och all planering runtomkring. Själv har jag börjat landa lite. Det är inte så fantastiskt att ha mailen öppen i bakgrunden längre. Fokus läggs på annat. Jag har successivt börjat kunna koncentrera mig på att redigera än att vänta. Bara det är en seger i sig, haha. Nu kan jag också visa er hur illustrationen blev:

Är den inte fin? 😀 En smått modifierad scen ur Stjärnbärarens önskan (egentligen skulle de ha varit nakna och “nyälskade”, men Mathia kunde tyvärr inte måla naket på det viset för sin arbetsgivare). Lite Harlequin-feeling (tänk om det ändå kunde släppas romance med undersköna män på omslaget), men jag gillar det.

Blev en rätt kort uppdatering, men jag har faktiskt inte så mycket att skriva om för tillfället. Det är bara redigering och jobbsök som gäller just nu 🙂

Characters © Anna Pettersson/fantasyrealm.se
Illustration © Mathia Arkoniel 

 

Refuserad? Förmodligen

Jag är ganska säker på att de två förlagen som endast svarar vid intresse har förpassat mitt litterära experiment till papperskorgen. Det känns såklart lite motigt då ett av dem var ett renodlat fantasyförlag som jag faktiskt hoppades på. De kan förstås ha haft mycket att göra och inte hunnit ögna igenom manuset än, men det är nog mer troligt att de gått vidare med andra manus.

Annars har jag inte hört något från de övriga förlagen. Kanske kommer standardsvaren trilla in nu såhär efter semestern? Jag försöker hålla förväntningarna nere, men det tycks vara lättare sagt än gjort efter allt fina kommentarer, för när man talar om trollen… det kom faktiskt en refusering nu. Inte riktigt ett standardsvar, kanske. Möjligtvis en sockrad variant. Mitt manus var intressant, men passade inte in i deras kommande utgivning. Surt, minst sagt… 🙁

“Vi hoppas att du snart hittar ett förlag som är rätt för din bok.”

Det var just det. Finns det ens några traditionella förlag som vågar satsa på en bok som vanhelgar fantasyns heliga principer? Skämt åsido, jag bara önskade att någon vågade ge mina prinsar en chans.

Nåja, i väntan på resten av refuseringarna fortsätter jag strukturera om manuset. I skrivande stund har jag bara flyttat runt textsjok och tagit bort onödiga meningar och ord, gått igenom anteckningar och förslag på ändringar samt grinat över den ljuvliga skissen som min illustratör skickade till mig i söndags (finns en liten sneak peek på min instagram @anna.pettersson.forfattare).

Konstigt nog är jag fortfarande hoppfull. Om jag räknar bort de två förlagen som endast svarar vid intresse har jag åtminstone tre förlag kvar att vänta in (det är inte säkert att det fjärde och sista kommer ha tid att svara…) Fast, vem försöker jag lura egentligen? Jag kanske borde skriva på något annat. Något som är mer mainstream. Ignorera det faktum att jag är jäkligt bra på “min” genre. Inte experimentera så mycket. Följa strömmen. Då kanske det går bättre.