Recension: Hainted

haintedSom de flesta av er säkert redan vet är jag alltid på jakt efter smäktande kärlek mellan fagra män, och jag blev inte direkt besviken när jag kom över Jordan L Hawks Hainted. Berättelsen kretsar kring Dan som tar hand om sina syskon efter föräldrarnas tragiska bortgång och den mystiske men godhjärtade Leif som kör Porche och bär kajal. Båda två arbetar som haint-workers. Nu hittar jag ingen bra översättning, men de fördriver vålnader och levande döda med hjälp av magi. Deras vägar korsas när Leif är på jakt efter den ondskefulle nekromanten Runar som dödade hans vän. Tillsammans besöker de hemsökta hus, överbemannas av levande döda och blir förälskade.

Den enda nackdelen jag ser i en annan så spännande berättelse är att vara gay problematiseras. Dan vågar inte komma ut ur garderoben då det kan orsaka problem för familjen medan Leif använder sex som en tillflykt. En stor tummen upp dock är att de använder kondom. Sedan tyckte jag att berättelsen kunde ha varit längre, för protagonisterna är så förbannat fina tillsammans trots sina olikheter att jag bara vill ha mer. Dan som är bonde och Leif som är en linblond gothare med piercingar överallt Sedan får vi inte glömma Taryn. Grym tjej som inte tar någon skit. Åh, drama…

Detta skulle vara en paranormal romance med skräckelement, och nog blev det allt lite kusligt på sina ställen med blödande väggar och ritualer. Jag gillar också hur varje karaktär har sig egen mytologi som de hämtar kraft ifrån och vilka redskap de använder sig av när de arbetar med magi. Mycket spännande.

Känner att detta blev en rätt knaper recension, men det är första gången jag recenserar en engelsk bok, så ha tålamod 🙂

Betyg: 4/5

Recension: Du, bara

du-baraDu, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Det handlar också om en bästis, ett båthus, en pappershandel, ett hustak med utsikt över hela Uppsala, Nick Drake, Räddaren i nöden, tusen papperstranor och trädgårdsrosor från Svartbäcken. Och så en hel del sex.

Du, bara är en smärtsamt ärlig och vacker debut om hur kärleken alltid gör som den vill.

Oj, var ska jag börja? Jag läste ut boken igår, vilket är lite utav ett rekord för mig. Det ska till något riktigt speciellt för att jag ska sluka en 340-sidig bok på en dag, och det var något riktigt speciellt med denna. Den är varm, explicit och påminner lite grann om Katarina von Bredows ungdomsböcker. Det jag mest gillade med boken var att den var så okonstlad; här gör författaren ingen grej av vare sig läggningar eller sex. Det är bara kärlek; varmt, hett och kladdigt, kärleksfullt, ömt, underbart och emellanåt komplicerat. Relationerna mellan karaktärerna kändes äkta och jag gillade verkligen bästisen Elli. Den mystiske Frank gjorde förstås att jag inte kunde sluta läsa för jag ville så gärna veta vad som hänt honom.

Och papperstranor. Man kan aldrig ha för många papperstranor.

Det som kanske gjorde mig lite trött dock var det ständiga “tjatet” om antagningsbeskedet som John väntar på och att jag på sätt och vis kände ett “inget mer?” när Frank avslöjar varför han är så rädd för att inleda en relation med John, men då slog det mig att man inte behöver bli utsatt för det värsta tänkbara för att bli ärrad och osäker.

Det var med blandade känslor som jag började läsa Du, bara av Anna Ahlund. Först blev jag i det närmaste fascinerad över hur förlaget vågade satsa på den här boken. Är inte det konstigt (jag menar, den är väldigt sexig)? Fast å andra sidan borde det inte ha någon betydelse vem man går till sängs med. Vem vet, det kanske finns hopp även för mina prinsar?

Betyg: 4,5/5

Det kom ett brev

Solvarmt och färgglatt. Jag undrar just vad det kan vara?

20160530_133954

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag är ett stort fan av regnbågsfärger var detta för fint för att rivas upp, så efter att ha pillat bort tejpen och vikt ihop presentpappret möttes jag av detta:

20160530_13420420160530_134238

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett signerat ex. av Anna Ahlunds debutbok Du, bara! Åh, jag blev nästan paff när jag såg hälsningen (och jag som försynt bara bad om en autograf ). Försättsbladet är turkosgrönt och papperstranorna übersöta. Det kommer garanterat bli en recension på boken när den är utläst! 🙂

Oj…

Scheiße, detta hade jag inte räknat med. Känns lite konstigt att “fronta” Barnens bokklubbs ungdomskatalog tillsammans med stjärnan Charlotte Cederlunds bok (tack för tipset!). Visserligen är det bara ett citat hämtat från min recension, men ändå. Det är väldigt stort för en tjej som finner glädje i de små sakerna! 😀

Namnlös

 

 

 

 

 

 

 

När lyckan bedarrat kom ändå fan, vad har jag gjort nu då tänket. Känslan av vänta, ni förstår inte toppat med jag borde inte synas glasyr. Skammen att ta någon annans plats, för nog finns det bättre skriverier än de jag skiter ur mig med jämna mellanrum? Eller? Ja, ni hör hur knäppt det låter. Man kämpar enträget för att synas och sedan när man väl gör det vill man nästan gå under jord. Den där sårbarheten. Det är något visst med skrivandet. Det är det.

Recension: Middagsmörker

middagsmorkerIdijärvi sameby ligger undangömd i de norrländska skogarna, långt bort från all civilisation. När sextonåriga Áilis pappa dör i cancer tvingas hon flytta dit för att bo tillsammans med sin morfar som hon aldrig tidigare träffat. Välkomnandet blir svalt och Áili känner sig som en främling bland snö och renar. Men så börjar mystiska saker hända i byn, saker som borde vara omöjliga och som bara kan förklaras med den magi som är direkt knuten till Áilis samiska arv. Snart är hon indragen i en flera hundra år gammal konflikt, en konflikt som riskerar att skada de hon bryr sig om. De få som finns kvar.

Ja, vad ska man säga? Jag hämtade ut boken i lördags och igår var den utläst. Det har inte hänt sedan jag satte tänderna i Cirkeln första gången. Jag kunde inte släppa boken förrän den var utläst. En ungdomsfantasy som ligger helt rätt i tiden och som jag tror kommer bli en klassiker. Det enda som jag tyckte hindrade läsflödet lite var en del ord och namn, kanske också en och annan upprepning, men det är petitesser i en annars grym berättelse. Karaktärerna känns levande och unika och jag kände så väl igen mig i huvudpersonen Áili. Jag vet hur det känns att vara annorlunda och inte passa in. Jag fastnade även för hennes färgglada vän Olivia och gammelfarmor Ráijá, och vargen, förstås.

Men.

Jag hade lite svårt att få grepp om magin. Fick lite X-men-vibbar mot slutet faktiskt, haha. Trumresor, jojk och shamaner vävs in på ett trovärdigt sätt i boken, men jag fick det inte riktigt förklarat för mig varför Áilis magier beter sig som de gör eller var de kommer ifrån. Helt plötsligt hänger två snöbollar i luften…

Boken kändes lagom lång och i slutet var jag nära att fälla en tår. Det märks att Charlotte kan skriva trovärdigt och väcka känslor, åtminstone hos mig *yl* Det skulle inte förvåna mig om Middagsmörker når utanför Sveriges gränser. För detta är en bok ingen bör missa.

Betyg: 4,5/5