Mässigt värre

Det var en mycket trött tjej som klev innanför dörren i fredags kväll. Knapert med sömn och hög på adrenalin. Jag har fortfarande svårt att ta in besöket. Att ha andats samma luft som tusentals andra besökare. Som författare, agenter och förlagsfolk. Det kändes väldigt avlägset, liksom den legendariska räkmackan. Men nästa år, om jag ska tro mina eminenta skrivarkollegor. Då är det jag som sitter i en monter och signerar böcker om prinsar som är löjligt kåta på varandra. Knappast. Jag gick från professionell författaraspirant till gladunsjuk pessimist på stört, haha.

Jag hade innan besökt förlaget med stort F och var genomsvettig. Mina stackars nerver, alltså. Nog för att jobbet har gjort mig mer talför, men detta var något alldeles särskilt. Jag har nu satt upp en deadline för inskickning av manus. Skit också. Way to go, författarwannabe! De kommer att avsky det…

Frukostminglet blev heller inte som jag hade tänkt mig. Jag bubblade helt enkelt över av alla synintryck och ljud, vilket i sin tur triggade igång min ångest. Ett odefinierat obehag. Ett illamående som levde runt i min kropp. Kallsvettig. Jag var färdig med mässan, tyckte jag då. Vem fan vill prata med en sådan som jag? Och i förvirringen krockade jag nästan med gastronomen Edward Blom på vägen ut. Gråtfärdig gick jag till närmaste café på mässan och köpte mig en svindyr lunch. Inte ett dugg duktig. Bara till besvär. Kämpade med att få i mig smoothie och smörgås. Jag kände mig ensammast i världen, även om jag skulle hänga med Lovisa och hennes fästman senare.

Men jag höll ut. Trött och lite småskakis mötte jag upp dem i Whip Medias monter och sedan flöt resten av vistelsen på. Det var betydligt mer folk ute på mässgolvet och jag började reflektera över mina ouppnåeliga författardrömmar under tiden som vi kryssade mellan besökare och utställare; har jag kraft som debutant att hålla en signering i detta gytter av människor? Kanske om jag tillämpar öronproppar och Ipren, men annars? Att synas? Och jag tänkte hur fantastiskt det skulle vara att få se sin egen bok i en monter. Jag föreställde min en inbunden bok med silverglittrig papperskant. Kanske med mina prinsar på à la Harlequin. Bara tanken fick mig att flina som en idiot.

Det bästa med Bokmässan var förstås Fantastikgränden. Och att få träffa andra fantastikförfattare, skrivarvänner och bloggläsare. Det är alltid roligt att höra att min blogg fortfarande läses! Överlag hade jag det väldigt trevligt, även om jag fick gå undan en stund för att hämta andan. Och när jag tänker på det så har jag gjort otroliga framsteg. Detta hade inte varit möjligt för ett par år sedan och jag längtar redan till nästa gång. Då får vi se om de har rätt 😉

Mässnerver

Dan före bokmässedan. Alltså, mina nerver. I år åker jag dit själv. Nu på fredag. Imorgon. Självvalt, förstås. Jag behöver en utmaning. Jag hoppas ändå att jag får träffa mina blogg- och skrivvänner på plats!  Det lättaste är nog att hålla utkik efter en svartklädd, vilsen tjej med ett linne som det står Författaraspirant på. Jag smiter dock iväg strax innan de öppnar för allmänheten. Mitt psyke är inte kompatibelt med den mängd människor som kommer att trängas på mässgolvet därefter, haha.

Vad som kommer vara nytt för i år är att jag ska på frukostmingel i Bokfabrikens monter! 😀 Hur häftigt är inte det? Var först osäker på om jag skulle tacka ja, det är ju trotsallt en helt ny situation jag kommer ställas inför, men jag kände att min psykiska funktionsnedsättning inte ska få begränsa mig. Jag är ju ändå där i jobbsammanhang. Det kommer bara vara nyttigt att prata med branschfolk.

Det mesta av tiden kommer förmodligen att spenderas i Fantastikgränden och på Café skriva. Alternativt sitter jag och kurar på en avskild plats och försöker ta in allt. Det kommer vara överväldigande och utmanande, och jag kommer säkert fråga mig själv hur det kommer att bli om jag själv blir utgiven författare. Jag kommer säkert vara hög på adrenalin innan jag ens stigit in i mässhallen 😛

Något som fick mig att balla ur fullständigt tidigare i veckan var att ett av mina drömförlag började följa mig på Instagram. Mig? Jag som inte är något speciellt. Vågar jag ens gå förbi deras monter utan att skämmas? Skit också. Fredagen kommer bli helknäpp! Vi ses i vimlet 🙂

Offline

Det har varit ganska tyst här på bloggen, men jag kände att jag behövde en paus. Det har varit rätt rörigt på sistone och jag har heller inte haft någon motivation till att redigera klart manuset, så det där med att bli klar lagom till Bokmässan kommer nog aldrig att ske. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Det viktigaste är att jag kommer ner i varv och börjar ta hand om mig själv. Det har också laborerats en del med medicinen; jag är speedad och slö om vart annat (det börjar dock jämna till sig nu) och jag har så smått börjat träna mediyoga varvat med sjukgymnastik hemma. Jag är som en vandrande nervknut på grund av ångesten.

En sak i taget. Jag kan inte göra mer än mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. Jag är fortfarande oerhört pepp på Bokmässan och ser fram emot att träffa likasinnade! Funderar också på om jag ska gå igenom manuset lite idag. Suget börjar nämligen komma tillbaka 😀

Detta var mest bara en kort uppdatering. Får se om det blir några fler blogginlägg innan Bokmässan, annars så kommer det en rapport efter det 🙂

Stressa lugnt!

Reflektioner

Med en dryg månad kvar till Bokmässan börjar såklart reflektionerna komma, om det verkligen är en så bra idé att jag åker. Jag vet att jag längtar, det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det, ändå kan jag inte låta bli att vrida och vända på olika scenarier som utspelar sig i mitt huvud. Detta kan bli väldigt bra, men också helt åt helsike fel. Det finns liksom inget mellanting i min värld. Jag är rädd för att vara till besvär och i vägen. Jag är inget märkvärdigt. Och det är så dumt att jag tänker på det viset. För visst får jag också drömma om att bli utgiven och skriva passionerat om undersköna män som finner varandra? Det skulle aldrig falla mig in att börja prata om mitt eget skrivande om det inte fanns tillfälle för det. Om ingen frågar, förstås. Det är väl lite därför som jag tryckt upp ett linne på skoj just för att den frågan ska ställas. Kanske inte min mest briljanta idé, känns en aning kontraproduktivt så här i efterhand, men det kan vara kul att utmana sig själv och se hur reaktionerna blir 😉

Och på tal om skrivandet så går det sakta men säkert framåt. Tanken är att bli klar med redigeringen innan Bokmässan. Agenten föreslog mer romance, att kärleken mellan Love och Melinde verkligen får ta fart i första boken, och det håller jag med om. Åh, de är så fina tillsammans!  Frågan är om jag ska satsa på mitt wildcard eller om jag ska hålla mig till förlagen jag skickade mitt gamla manus till? Jag försöker undvika spontanutskick i största möjliga mån med detta manus. Jag vill hellre presentera mig och mitt verk för potentiella förlag. Det är ju som sagt lite speciellt att skriva samkönad erotisk fantasy på svenska. Och dessutom en serie. Visst kan jag alltid överraska dem, men det känns inte rätt. Förhoppningsvis klarnar det när jag besöker Fantastikgränd i år. Sedan jag började jobba i bokhandeln har jag blivit mer kräsen och fått ett helt annat perspektiv på böcker och skrivandet. Förra gången sket jag fullständigt i vilket förlag det blev, nu är jag mer återhållsam.

Jag är nervös. Inte bara inför mässan, utan också för att jag är ett litet steg närmare ett “ja”. Att jag kommit så pass långt att mitt manus har blivit kallad för bladvändare, att protagonisterna är så fina tillsammans, att chanserna för att bli antagen faktiskt har ökat, om än mikroskopiskt. Och det tack vare att jag skrotade mitt gamla manus helt och började om på nytt. Det var då allt föll på plats. Jag vet inte om det finns något förlag som är redo för mina prinsar, men med alla ungdomsböcker med HBTQ-tema som kommit ut på senare tid, hoppas jag att det också finns plats för min fantasy.

Ska du också på bokmässan?

Sitter och taggar bokmässa för fullt nu. Jag gillar att planera långt i förväg, både outfit och vilken väska som är bäst lämpad för mina inköp, om det blir några, samt vilka montrar jag ska besöka och om det är några intressanta föredrag den dagen jag är där. Det är som en enda lång mental förberedelse. För mig är det en bedrift i sig att resa så långt på egen hand. Och allt folk. Det gläder mig att jag har branschbiljett via jobbet, för när mässan öppnar för allmänheten blir det för mycket. För trångt. För galet. Att ha social fobi och åka till nordens största litteraturfest är inte något jag bara gör. Det enda som gör mig lite halvsned dock är att jag inte hittar någon mässkarta att skriva ut för i år.

Jag försöker fokusera på att ha roligt. Fantastikgränd var otroligt kul och jag funderar nästan på att klä mig mer fantasyinspirerat denna gång. Jag har så mycket smycken och annat krimskrams så det borde inte vara helt omöjligt att få ihop något 🙂 Kanske är jag också mer talför nu tack vare jobbet. Jag vill ju våga säga hej till mina bloggvänner och kanske inleda ett samtal eller två.

Fick något ryck och beställde en egendesignad tygkasse och ett linne. Hej, gerillamarknadsföring! Jag tyckte idén var ascool när jag väl höll på, men nu vette katten. Jag är ju liksom inte där än; utgiven och erkänd, typ. Visitkorten ligger i en låda och samlar damm och jag misstänker det är där mina andra trycksaker också kommer att hamna eftersom jag är så feg av mig, haha 😛 Fast å andra sidan kan det vara en bra övning för mig, för om någon frågar mig vad jag skriver behöver jag bara visa upp kassen.

Hur många av er ska till bokmässan i höst?

Tagga bokmässa

När man känner ett omåttligt behov av att omge sig med böcker och andra skrivande människor. Bokmässan i Göteborg gav definitivt mersmak, och jag längtar. Redan nu sitter jag och planerar outfit och vilka montrar jag ska besöka nästa gång, haha. Kanske hade saker och ting varit annorlunda om jag varit debutant, då hade jag definitivt haft något att “panika” över. Nu handlar det mest om vilken klänning som det skriker mest fantasy om och om det är så smart att bära högklackat en hel dag 😛

I väntan på nordens största litteraturfest tänkte jag besöka, om jag får  ledigt, Stockholms litteraturmässa som är första helgen i maj! Jag hade helt och hållet missat den. Är det några fler som ska dit? Kul att något bokrelaterat infaller lagom till ens födelsedag. Vad mer kan man önska sig liksom? 🙂

Nu väntar redigering av manus!

Hopplös författaraspirant

Varför finns det alltid något som lockar mer än skrivandet? Jag menar, sociala medier och annat skit man skummar igenom var femte minut. Likaså mailen. Vad är egentligen problemet? Sätt dig ner och skriv, för fan! Latare författaraspirant får man leta efter. Jag har snart skrivit halva utkastet och lyckats trycka in en rykande het kärleksscen mellan en antagonist och hans kärleksintresse. Vet ej om den kommer tillföra berättelsen något, men jag kände mig pilsk.

Jag är fortfarande mycket förtjust i mina präster som rockar både flätor, sidecuts och piercingar. Kanske inget som skriker fantasy precis, men jag har då aldrig sett en piercad alv förut (snacka om att rucka på fantasyns heliga principer *mummel mummel*) Prinsarna fortsätter att bekanta sig med varandra och handlingen är lika spännande som att se färg torka. Hela jag är full av tvivel och jag kommer med all sannolikhet inte att bli färdig med grovmanuset till jullovet. Jag kanske borde sammankalla några testläsare redan nu? Bara för att se att handlingen inte har börjat spåra ur. Fast hur kan något som redan är spårat göra det? Homoerotisk fantasy, kom igen! Du ska inte tro att du är något, tösabit. Kan du bara inte följa strömmen och sluta snuska till det? Konservativt och engelskspråkigt ska det vara! *ironi*

Nu när bokmässeruset har lagt sig ser jag hur lång och krokig min väg kommer att bli. Jag känner både ett jävlar anamma och hopplöshet. Jag är inte riktigt övertygad om jag har vad som krävs för att bli författare, ändå sitter jag här och sliter med manus hundrafemtioelva och tror att jag har något på gång. Jag är rejält sugen på att bränna mina skepp och skicka in de första femtio sidorna till en agent, bara för att bevisa för mig själv att jag suger. Min egen författarröst är ett poetiskt dravel som skulle få Ranelid att skämmas, ändå hyser jag någon form av hatkärlek till det. Huvudpersonen är alldeles för mjäkig och söt, liksom prinsessaktig. Och det jobbigaste är att jag älskar det. Love passar så jäkla bra ihop med Melinde

Chefen tror i alla fall att jag kommer sitta på bokmässan och signera min egen bok om några år. Hon är alltid så peppande. Alltså, tänk bara känslan när DHL kommer med leverans till butiken och jag får packa upp och fronta min egen bok? Jag ska banne mig filma det om det sker. Kan jag bara inte dra på mig skygglapparna och bara köra på? Liksom skita i folks godkännanden och predikningar om att det aldrig kommer att gå. Jag har ju liksom alla förutsättningar nu att göra det här manuset bra.

Bokmässerapport

Jag är helt mör kan jag säga, haha. Kan inte fatta att jag vågade, men jag gjorde det. Jag har besökt Bokmässan i Göteborg! 😀 Dagen innan var jag i det närmaste ett vrak; jag var fruktansvärt nervös och låg mest på soffan för att samla tankarna. Hur fan skulle det här gå? Jag som aldrig besökt en mässa skulle nu till nordens största litteraturfest.

På fredag morgon blev allt så tydligt. Det var nu jag skulle stiga på tåget med kollegorna. Nu skulle vi påbörja resan mot det okända. Hela vägen var jag spänd, kände efter och letade efter tecken. Trots att jag hade trevligt försökte jag hålla andningen stadig och fokusera på målet. Detta kunde ju faktiskt bli riktigt trevligt om jag bara ansträngde mig.

Framme vid mässan kände jag dock skammen komma krypande. Jag som är närmare trettio borde väl fatta att det inte finns något att vara rädd för? Men jag kände mig väldigt sårbar, och ensam. Det som är en barnlek för andra kan vara ett oöverstigligt hinder för en annan. Jag fick verkligen kämpa emot impulsen att åka hem.

Turligt nog hade jag branchbiljett och en utskriven karta där jag hade markerat vilka montrar jag ville besöka. Trots min önskan om att alla skulle hålla ihop gled vi ändå isär och gick skilda vägar efter en stund (fullt förståeligt när man gillar olika genrer). Ändå kände jag att jag “tvingades” välja mellan att utforska Fantastikgränden på egen hand eller hänga med gruppen. Allting var så nytt, så stort och det var folk överallt. Såhär i efterhand ångrade jag att jag inte stannade kvar. Jag hade gärna pratat med fler fantastikförfattare och spanat in Seriescenen mer.

Strax innan lunch gick jag upp till bokbloggarrummet för att pusta ut. Jag var trött och hungrig (nu förstår jag vikten av att ha med sig vattenflaska och mellanmål on the go). Hittills hade det gått relativt bra. Jag började landa i mina känslor och såg fram emot att gå på debutantbloggsträffen efteråt. Trots att det blev lite gråt och panik blev det ett ändå väldigt fint avslut på besöket. Jag fick mingla med Debutantbloggarna och prata skrivande. Mina visitkort i första etuiet tog slut och jag kände mig stolt som hade tagit mig hela vägen dit. Att träffa så underbara människor som faktiskt bryr sig om en halvt anonym bloggare. Jag blev alldeles rörd

Tack så mycket för stödet Charlotte och Michaela. Det löste sig och jag kom hem med alla lemmar i behåll 🙂 Det var otroligt kul att få träffa Gabriella i Fantastikgränden, Anna Ahlund, Boktycke och alla andra bloggare som också var på mässan. Hoppas att vi ses igen nästa år! 🙂

Och till nästa gång tar jag med mig kameran.

So far so good (knock on wood)

I have no idea what I am doing to be honest. It is very big deal for me to visit Sweden’s largest book fair. My social anxiety disorder combined with people crowding around… Oh gosh… Hot, sweaty and noisy. Authors, publishers and literary agents. I have prepared myself well and my period was kind enough to come today and not later, ha ha.

What I most look forward to is the fantasy alley where you can find fantasy, science fiction, horror and comics! 🙂 And meet other bloggers and writers, of course. Hopefully, I will also exchange business cards with others. I find it hard to mingle and establish contacts but I think my two princes will be a good icebreaker 😉

I am nervous as hell. On one hand I want to stay home but on the other hand I want join my colleagues. My job have allready paid for the stay for Goddess sake! Of course I should go! But it will take a lot of courage from me. This is way outside my comfort zone. I will probably cry and panic but I need to face my fears in order to feel better. This is the examination. If I can do this I can do everything 🙂

bokmassan

Let us make a man out of me shall we?

Jag är väl då en riktig fegis

När jag besökte Författarkliniken förra året (som numer går under namnet Skriv) hade jag föreställt mig ett samkväm med enklare tilltugg och lågmälda röster. Istället möttes jag av ett gytter av människor som försökte överrösta varandra i trapphuset. Det var nära att jag vände om och gick. Kanske för att det inte riktigt var som jag föreställt mig. Författare är ju också individer med egna personligheter. Ändå hade jag en bild av att det skulle vara lugnt med lite livemusik i bakgrunden. Att till och med jag hade kunnat öppna upp för konversation och minglat.

Nu stundar Bokmässan i Göteborg. Jag är rädd, det erkänner jag. Som det känns just nu vill jag stanna hemma, missa tåget med flit, gömma mig någonstans. Mitt personliga utrymme kommer att begränsas.Det kommer vara varmt, svettigt, trångt och höggljutt. Vad händer om jag skulle tappa kontrollen mitt i allt?

Jag har aldrig gillat stora folksamlingar eller att stå i centrum, och kanske kommer det ligga mig i fatet om jag själv blir författare en dag. När man lever med social fobi och ångestproblematik måste man hela tiden jobba med sig själv. Detta är ett väldigt stort steg för mig, och vad som driver mig är kärleken till det skrivna ordet. Kanske går jag miste om något om jag inte åker?

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det här om jag ska vara ärlig. Jag vill, men ändå inte. Jag försöker intala mig själv att det kommer kännas så mycket bättre när jag väl sitter på tåget dit. Jag går ju inte ensam.

post-27421-im-in-a-glass-case-of-emotion-xsnr