Ska du också på bokmässan?

Sitter och taggar bokmässa för fullt nu. Jag gillar att planera långt i förväg, både outfit och vilken väska som är bäst lämpad för mina inköp, om det blir några, samt vilka montrar jag ska besöka och om det är några intressanta föredrag den dagen jag är där. Det är som en enda lång mental förberedelse. För mig är det en bedrift i sig att resa så långt på egen hand. Och allt folk. Det gläder mig att jag har branschbiljett via jobbet, för när mässan öppnar för allmänheten blir det för mycket. För trångt. För galet. Att ha social fobi och åka till nordens största litteraturfest är inte något jag bara gör. Det enda som gör mig lite halvsned dock är att jag inte hittar någon mässkarta att skriva ut för i år.

Jag försöker fokusera på att ha roligt. Fantastikgränd var otroligt kul och jag funderar nästan på att klä mig mer fantasyinspirerat denna gång. Jag har så mycket smycken och annat krimskrams så det borde inte vara helt omöjligt att få ihop något 🙂 Kanske är jag också mer talför nu tack vare jobbet. Jag vill ju våga säga hej till mina bloggvänner och kanske inleda ett samtal eller två.

Fick något ryck och beställde en egendesignad tygkasse och ett linne. Hej, gerillamarknadsföring! Jag tyckte idén var ascool när jag väl höll på, men nu vette katten. Jag är ju liksom inte där än; utgiven och erkänd, typ. Visitkorten ligger i en låda och samlar damm och jag misstänker det är där mina andra trycksaker också kommer att hamna eftersom jag är så feg av mig, haha 😛 Fast å andra sidan kan det vara en bra övning för mig, för om någon frågar mig vad jag skriver behöver jag bara visa upp kassen.

Hur många av er ska till bokmässan i höst?

Tagga bokmässa

När man känner ett omåttligt behov av att omge sig med böcker och andra skrivande människor. Bokmässan i Göteborg gav definitivt mersmak, och jag längtar. Redan nu sitter jag och planerar outfit och vilka montrar jag ska besöka nästa gång, haha. Kanske hade saker och ting varit annorlunda om jag varit debutant, då hade jag definitivt haft något att “panika” över. Nu handlar det mest om vilken klänning som det skriker mest fantasy om och om det är så smart att bära högklackat en hel dag 😛

I väntan på nordens största litteraturfest tänkte jag besöka, om jag får  ledigt, Stockholms litteraturmässa som är första helgen i maj! Jag hade helt och hållet missat den. Är det några fler som ska dit? Kul att något bokrelaterat infaller lagom till ens födelsedag. Vad mer kan man önska sig liksom? 🙂

Nu väntar redigering av manus!

Hopplös författaraspirant

Varför finns det alltid något som lockar mer än skrivandet? Jag menar, sociala medier och annat skit man skummar igenom var femte minut. Likaså mailen. Vad är egentligen problemet? Sätt dig ner och skriv, för fan! Latare författaraspirant får man leta efter. Jag har snart skrivit halva utkastet och lyckats trycka in en rykande het kärleksscen mellan en antagonist och hans kärleksintresse. Vet ej om den kommer tillföra berättelsen något, men jag kände mig pilsk.

Jag är fortfarande mycket förtjust i mina präster som rockar både flätor, sidecuts och piercingar. Kanske inget som skriker fantasy precis, men jag har då aldrig sett en piercad alv förut (snacka om att rucka på fantasyns heliga principer *mummel mummel*) Prinsarna fortsätter att bekanta sig med varandra och handlingen är lika spännande som att se färg torka. Hela jag är full av tvivel och jag kommer med all sannolikhet inte att bli färdig med grovmanuset till jullovet. Jag kanske borde sammankalla några testläsare redan nu? Bara för att se att handlingen inte har börjat spåra ur. Fast hur kan något som redan är spårat göra det? Homoerotisk fantasy, kom igen! Du ska inte tro att du är något, tösabit. Kan du bara inte följa strömmen och sluta snuska till det? Konservativt och engelskspråkigt ska det vara! *ironi*

Nu när bokmässeruset har lagt sig ser jag hur lång och krokig min väg kommer att bli. Jag känner både ett jävlar anamma och hopplöshet. Jag är inte riktigt övertygad om jag har vad som krävs för att bli författare, ändå sitter jag här och sliter med manus hundrafemtioelva och tror att jag har något på gång. Jag är rejält sugen på att bränna mina skepp och skicka in de första femtio sidorna till en agent, bara för att bevisa för mig själv att jag suger. Min egen författarröst är ett poetiskt dravel som skulle få Ranelid att skämmas, ändå hyser jag någon form av hatkärlek till det. Huvudpersonen är alldeles för mjäkig och söt, liksom prinsessaktig. Och det jobbigaste är att jag älskar det. Love passar så jäkla bra ihop med Melinde

Chefen tror i alla fall att jag kommer sitta på bokmässan och signera min egen bok om några år. Hon är alltid så peppande. Alltså, tänk bara känslan när DHL kommer med leverans till butiken och jag får packa upp och fronta min egen bok? Jag ska banne mig filma det om det sker. Kan jag bara inte dra på mig skygglapparna och bara köra på? Liksom skita i folks godkännanden och predikningar om att det aldrig kommer att gå. Jag har ju liksom alla förutsättningar nu att göra det här manuset bra.

Bokmässerapport

Jag är helt mör kan jag säga, haha. Kan inte fatta att jag vågade, men jag gjorde det. Jag har besökt Bokmässan i Göteborg! 😀 Dagen innan var jag i det närmaste ett vrak; jag var fruktansvärt nervös och låg mest på soffan för att samla tankarna. Hur fan skulle det här gå? Jag som aldrig besökt en mässa skulle nu till nordens största litteraturfest.

På fredag morgon blev allt så tydligt. Det var nu jag skulle stiga på tåget med kollegorna. Nu skulle vi påbörja resan mot det okända. Hela vägen var jag spänd, kände efter och letade efter tecken. Trots att jag hade trevligt försökte jag hålla andningen stadig och fokusera på målet. Detta kunde ju faktiskt bli riktigt trevligt om jag bara ansträngde mig.

Framme vid mässan kände jag dock skammen komma krypande. Jag som är närmare trettio borde väl fatta att det inte finns något att vara rädd för? Men jag kände mig väldigt sårbar, och ensam. Det som är en barnlek för andra kan vara ett oöverstigligt hinder för en annan. Jag fick verkligen kämpa emot impulsen att åka hem.

Turligt nog hade jag branchbiljett och en utskriven karta där jag hade markerat vilka montrar jag ville besöka. Trots min önskan om att alla skulle hålla ihop gled vi ändå isär och gick skilda vägar efter en stund (fullt förståeligt när man gillar olika genrer). Ändå kände jag att jag “tvingades” välja mellan att utforska Fantastikgränden på egen hand eller hänga med gruppen. Allting var så nytt, så stort och det var folk överallt. Såhär i efterhand ångrade jag att jag inte stannade kvar. Jag hade gärna pratat med fler fantastikförfattare och spanat in Seriescenen mer.

Strax innan lunch gick jag upp till bokbloggarrummet för att pusta ut. Jag var trött och hungrig (nu förstår jag vikten av att ha med sig vattenflaska och mellanmål on the go). Hittills hade det gått relativt bra. Jag började landa i mina känslor och såg fram emot att gå på debutantbloggsträffen efteråt. Trots att det blev lite gråt och panik blev det ett ändå väldigt fint avslut på besöket. Jag fick mingla med Debutantbloggarna och prata skrivande. Mina visitkort i första etuiet tog slut och jag kände mig stolt som hade tagit mig hela vägen dit. Att träffa så underbara människor som faktiskt bryr sig om en halvt anonym bloggare. Jag blev alldeles rörd

Tack så mycket för stödet Charlotte och Michaela. Det löste sig och jag kom hem med alla lemmar i behåll 🙂 Det var otroligt kul att få träffa Gabriella i Fantastikgränden, Anna Ahlund, Boktycke och alla andra bloggare som också var på mässan. Hoppas att vi ses igen nästa år! 🙂

Och till nästa gång tar jag med mig kameran.

So far so good (knock on wood)

I have no idea what I am doing to be honest. It is very big deal for me to visit Sweden’s largest book fair. My social anxiety disorder combined with people crowding around… Oh gosh… Hot, sweaty and noisy. Authors, publishers and literary agents. I have prepared myself well and my period was kind enough to come today and not later, ha ha.

What I most look forward to is the fantasy alley where you can find fantasy, science fiction, horror and comics! 🙂 And meet other bloggers and writers, of course. Hopefully, I will also exchange business cards with others. I find it hard to mingle and establish contacts but I think my two princes will be a good icebreaker 😉

I am nervous as hell. On one hand I want to stay home but on the other hand I want join my colleagues. My job have allready paid for the stay for Goddess sake! Of course I should go! But it will take a lot of courage from me. This is way outside my comfort zone. I will probably cry and panic but I need to face my fears in order to feel better. This is the examination. If I can do this I can do everything 🙂

bokmassan

Let us make a man out of me shall we?

Jag är väl då en riktig fegis

När jag besökte Författarkliniken förra året (som numer går under namnet Skriv) hade jag föreställt mig ett samkväm med enklare tilltugg och lågmälda röster. Istället möttes jag av ett gytter av människor som försökte överrösta varandra i trapphuset. Det var nära att jag vände om och gick. Kanske för att det inte riktigt var som jag föreställt mig. Författare är ju också individer med egna personligheter. Ändå hade jag en bild av att det skulle vara lugnt med lite livemusik i bakgrunden. Att till och med jag hade kunnat öppna upp för konversation och minglat.

Nu stundar Bokmässan i Göteborg. Jag är rädd, det erkänner jag. Som det känns just nu vill jag stanna hemma, missa tåget med flit, gömma mig någonstans. Mitt personliga utrymme kommer att begränsas.Det kommer vara varmt, svettigt, trångt och höggljutt. Vad händer om jag skulle tappa kontrollen mitt i allt?

Jag har aldrig gillat stora folksamlingar eller att stå i centrum, och kanske kommer det ligga mig i fatet om jag själv blir författare en dag. När man lever med social fobi och ångestproblematik måste man hela tiden jobba med sig själv. Detta är ett väldigt stort steg för mig, och vad som driver mig är kärleken till det skrivna ordet. Kanske går jag miste om något om jag inte åker?

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det här om jag ska vara ärlig. Jag vill, men ändå inte. Jag försöker intala mig själv att det kommer kännas så mycket bättre när jag väl sitter på tåget dit. Jag går ju inte ensam.

post-27421-im-in-a-glass-case-of-emotion-xsnr

Visitkorten har kommit!

Budet kom förbi för bara en liten stund sedan (måste erkänna att det kändes en aning löjligt för ett sådant litet paket att åka budbil när de likväl kunde ha lagt försändelsen i brevlådan…) och jag blev såklart mer än ivrig på att få se slutresultatet, och jag blev inte besviken.

visitkort

 

 

 

 

 

20160914_135440

 

 

 

 

 

Mobilbilderna gör inte korten någon rättvisa, men texten på framsidan är i silverfolie och glänser riktigt snyggt i solen 🙂 Baksidan är turkosblå med en “teaser” som jag var grymt stolt över när jag designade korten (nu skäms jag nästan, haha) och själva essensen av mitt romanprojekt. Känns sådär lagom överambitiöst för en författarwannabe som jag 😛 Beställde också ett etui att förvara visitkorten i när jag är ute i egenskap av bokbloggare och författaraspirant.

Puh, ibland undrar jag om det inte hade räckt med namn och kontaktuppgifter på enfärgad bakgrund…

Bokmässan

Tror jag satt närmare två timmar och designade nya visitkort inför bokmässan i Göteborg igår. Lite i egenskap av bokbloggare och författaraspirant, liksom. Lite lagom sensuellt med en teaser på baksidan, för den djärve. Det är första gången jag beställer visitkort, så jag har ingen aning om hur de kommer att bli 😛 Bara om de hinner komma fram innan fredagen blir jag glad. Jag och några kollegor ska nämligen dit då! Jag tackar jobbet för denna möjlighet, annars hade jag nog låtit bli av ekonomiska skäl.

Jag har ingen aning om vad som väntar om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig gillat större folksamlingar och efter en del “skräckhistorier” från luttrade besökare vet jag inte ens om jag vågar gå fram till förlagsmontrarna för att titta. De kanske tror att jag vill något mer och fräser åt mig att de inte har tid, haha.

Ugh, nu känns visitkorten nästan som en dum idé. Jag vill absolut inte vara till besvär – bara tanken på att fippla med etuiet så korten flyger all världens väg gör mig nervös – men om någon mot förmodan skulle vilja fråga något eller diskutera böcker med mig har jag i alla fall något att bryta isen med. Eller? Får man nätverka och skaffa kontakter på en sådan mässa, eller ska man bara gå runt och sköta sitt?