Bokmässan som flippade (eller var det kanske jag?)

Jag är fortfarande arg och besviken. Inte på mässan i sig, utan på mig själv. Jag kunde ha gjort bättre research, googlat bilder och sådant. Att torsdagen skulle vara lugn var kanske en sanning med modifikation, eller så var min bild av ett lugnt mässgolv helt åt helvete fel (den var helt åt helvete fel). Jag blev fullkomligt paff när jag steg in genom grindarna. Var inte beredd på ljudnivån och trängseln. Jag fick nästan ta sats från väggen i korridoren för att ta mig ut i vimlet på mässgolvet. Det varade inte speciellt länge då jag höll på att få panik. Jag rusade i princip igenom Fantastikgränden och hann heller inte hälsa på mina författarvänner. För trångt. För livligt. Hur fan tänkte jag?

Lagom gråtig och besvärad tog jag rulltrappan en våning upp. Tänkte att den inplanerade fikan med agenten skulle kunna ta tillbaka lite av mässglädjen. Fisljummen smoothie och rumsvarm baguette som inte smakade något. Svindyrt, förstås. Vi lyckades förhandla oss till en kexchoklad. Jag var trött och det brusade i huvudet. Kände mig oprofessionell och klantig och var inte riktigt närvarande i samtalet. Hade jag på riktigt spenderat drygt tusen spänn på att åka dit för att i princip vända i entrén? Att jag inte gjorde som jag brukar. Det var så genant! Jag försökte senare ta mig ut på mässgolvet igen, men efter tio minuter bestämde jag mig för att lämna Bokmässan. Bokmässan som jag hade längtat så mycket till och sett fram emot. Jag var så besviken. Vilken flopp. Passade jag över huvud taget in där?

Inför nästa år tänker jag ta en långhelg i Göteborg. Att vara på Bokmässan mellan 9-13 på en fredag är vad som har fungerat bäst, men jag tar nog ändå med mig öronproppar. Det är bättre att jag långsamt introduceras för stimmet och bruset än att jag kastas in i det. Att inte äta på caféterian som inte kan hålla sina pinaler kylda ordentligt och som man får betala överpris för (jag menar, 79 spänn för en liten baguette som inte smakade något…) Att ha gott om vatten med sig och gå undan om det behövs. Till nästa gång är jag bättre förberedd.

Och nu då?

Det känns fortfarande surrealistiskt. Att jag har en litterär agent. Jag har läst igenom författarpresentationen som ska upp på deras hemsida inom kort. Både på svenska och engelska. Jäklar. Och den engelska arbetstiteln ligger så bra i munnen; The Starkeeper’s wish. Eller varför inte The Stargazer trilogy? Så snyggt! 😀 Det kommer kanske att ändras i framtiden, men just nu är jag mer än nöjd! Mitt i allt lyckorus glömde jag bort att dagen efter jag hade skrivit på avtalet kom en refusering från Ebes förlag. Ett standardsvar med lite socker. Kan säga att det inte gjorde så mycket.

Nästa vecka får jag tillbaka Stjärnbärarens önskan från agenten och veckan därpå är det dags för Bokmässa. Jag ska dit på torsdagen. Kommer med största sannolikhet att hålla till i Fantastikgränden, så ser ni mig är det bara komma fram och säga hej! Kommer ha en svart tygkasse där det står @stjarnskadartrilogin på 🙂

Vad händer annars då? Jag jobbar och skissar på uppföljaren. Jag har ett övergripande synopsis och ett svagt hum om vad som ska hända i trean. Åtminstone i slutet då allt dras till sin spets. Jag ser verkligen fram emot den här hösten. Det ska bli så spännande att se om vi lyckas hitta något förlag som kan vara intresserade av min romantiska normbrytande fantasy.

En vild chansning

Agenten skulle återkomma inom tre veckor, så jag lät manuset gå iväg till två mindre förlag under tiden. Dels det mycket lilla som jag velat så mycket kring och Ebes förlag. Just Ebes förlag var en vild chansning, för allt hänger på att de antar manuset på traditionellt vis om de är intresserade. Ändå känns det inte helt rätt. Och kanske är jag fortfarande bitter över hur nära det var med drömförlaget.

Annars då? Jo, jag har bokat biljetter till Bokmässan i Göteborg! Äntligen. Förra året blev det aldrig av att jag åkte på grund av ekonomin, men nu så. Det ska bli så kul att träffa alla skrivvänner! 😀

Som synes har bloggen hamnat lite i skymundan på senare tid. Det har varit rätt rörigt på sistone (jag har varit nedstämd och känt mig vilsen, både i det privata och i mitt författarskap) och inspirationen har inte riktigt funnits där. Dock försöker jag uppdatera ofta på mitt Instagramkonto @stjarnskadartrilogin. Jag kommer fortfarande att recensera böcker här. Och som det ser ut just nu kommer det nog bli ett par titlar lagom till hösten 🙂

Mässnerverna som uteblev

Drygt två veckor kvar till Bokmässan.

På något vis är jag mer stressad över faktumet att jag inte kan gå, än vad jag hade varit om jag skulle ha åkt. Tanken på allt jag missar. Viktiga kontakter som kunde ha knutits. Skrivarvänner som jag skulle ha träffat. Inbjudningarna till olika frukostmingel som ögonblickligen hamnade i papperskorgen. Jag trodde inte jag skulle ta det så hårt, och kanske bottnar det i min rädsla att missa chansen. För tänk om…?

Medan andra skriver flerbokskontrakt och etablerar sig på den svenska bokmarknaden står jag kvar på botten och försöker nå ut med mitt skitmanus. Jag vet att jag kommer att få gröna skiftningar i huden och skämmas över mig själv när jag väl är på mässan. Vad annars? Jag är ingen författare. Förlagen skiter väl i mina taffliga försök till kontakt? Jag tillhör inte den litterära gemenskapen. Jag vågar inte ta plats.

Så, vad har jag egentligen där att göra?

Jag kommer ju bara att bli besviken.

För vad vore ett besök på Bokmässan. Folk som trängs. Folk som stressar mellan montrarna. Folk som försöker överrösta varandra. Folk i största allmänhet. Och så jag. Det är som att min stora passion för litteratur och skrivande förtränger min sönderslagna självkänsla och ängslan att gripas av panik. Bokmässan är som julafton för mig. Jag går på adrenalin och andas möjligheter. För fuck, ångestpåslag! Jag ska dit! Det må vara jobbigt emellanåt, men det är på just denna litteraturfest som jag kan räcka över ett visitkort och presentera mig själv. Sedan kommer förstås boksmällan dagen efter och jag vet varken ut eller in, haha.

Jag är fortfarande ledsen över att det inte blir något i år, om inte de där extrapengarna skulle komma som en skänk från ovan vill säga. Jag har försökt intala mig själv att jag inte passar in där. Att en outgiven skit som jag inte gör sig något besvär. På något vis känns det lättare.

Vad vore ett besök på mässan

Den kan vara svettig, gyttrig och alldeles… alldeles underbar.

När jag arbetstränade på Akademibokhandeln fick jag förmånen att gå in under branschdagarna, något som underlättade mycket för min psykiska funktionsvariation. Innan hade varit praktiskt taget omöjligt för mig att sätta min fot därinne trots att jag längtade efter att frottera mig med likasinnade. Att få vara där några timmar innan portarna slogs upp för allmänheten gjorde att även jag kunde besöka mässan i lugn och ro utan att oroa mig för att komma i kläm eller få panik. Jag kunde planera min särskilda bokmässe-rutt och märka ut platser där minimalt med folk höll till under lunchen. Förra året åkte jag på egen hand. Det var en otrolig känsla att på darriga ben stiga av i Göteborg och ta sig till mässan. Det hade inte gått utan jobbet. Jag gled in när de öppnade och ut när klockan blev 14:00.

Men tidigare i år fattades beslutet att jag inte fick vara kvar på min arbetsplats längre. Utan min vetskap, dessutom. Helt plötsligt var det dags för mig att prova något nytt och gå vidare och jag visste varken ut eller in. Jag, som hade mått fantastiskt bra när jag fick vara omgiven av böcker och mina underbara kollegor, skulle nu inleda en lång förhandling med Sveriges mest hatade kontrollmyndighet och hamna i en lättare depression.

Vad har då detta med Bokmässan att göra? Jo, det var tack vare jobbet som jag kunde åka iväg i egenskap av branschmänniska/författaraspirant/bokbloggare/whatever och knyta kontakter samt träffa mina skrivarvänner. Under branschdagarna kunde jag prata med förlagsmänniskor och spankulera bland montrarna utan att trängas eller höja rösten. Allt jag behövde tänka på var att vara där, och nu kan jag inte åka. Dels för att jag inte har någon inkomst tack vare allt strul, och dels för att jag inte längre en del av den litterära världen längre. Jag är bara en arbetslös, aspirerande författare med en seg fantasyblogg. Jag kan väl omöjligtvis gå in före allmänheten bara för att jag är funktionsnedsatt?

Nu kanske det låter som att jag gnäller, och visst, det gör jag i viss mån, men detta var något jag verkligen hade sett fram emot. Redan förra året började jag planera inför nästa mässa och nu när det inte blir något känns allt bortkastat. Jag försöker tänka som såhär; om jag inte åker i år, kanske jag kommer vara där nästa år i egenskap av debutant, men det är ju bara drömmar. Författardrömmar.

Mässigt värre

Det var en mycket trött tjej som klev innanför dörren i fredags kväll. Knapert med sömn och hög på adrenalin. Jag har fortfarande svårt att ta in besöket. Att ha andats samma luft som tusentals andra besökare. Som författare, agenter och förlagsfolk. Det kändes väldigt avlägset, liksom den legendariska räkmackan. Men nästa år, om jag ska tro mina eminenta skrivarkollegor. Då är det jag som sitter i en monter och signerar böcker om prinsar som är löjligt kåta på varandra. Knappast. Jag gick från professionell författaraspirant till gladunsjuk pessimist på stört, haha.

Jag hade innan besökt förlaget med stort F och var genomsvettig. Mina stackars nerver, alltså. Nog för att jobbet har gjort mig mer talför, men detta var något alldeles särskilt. Jag har nu satt upp en deadline för inskickning av manus. Skit också. Way to go, författarwannabe! De kommer att avsky det…

Frukostminglet blev heller inte som jag hade tänkt mig. Jag bubblade helt enkelt över av alla synintryck och ljud, vilket i sin tur triggade igång min ångest. Ett odefinierat obehag. Ett illamående som levde runt i min kropp. Kallsvettig. Jag var färdig med mässan, tyckte jag då. Vem fan vill prata med en sådan som jag? Och i förvirringen krockade jag nästan med gastronomen Edward Blom på vägen ut. Gråtfärdig gick jag till närmaste café på mässan och köpte mig en svindyr lunch. Inte ett dugg duktig. Bara till besvär. Kämpade med att få i mig smoothie och smörgås. Jag kände mig ensammast i världen, även om jag skulle hänga med Lovisa och hennes fästman senare.

Men jag höll ut. Trött och lite småskakis mötte jag upp dem i Whip Medias monter och sedan flöt resten av vistelsen på. Det var betydligt mer folk ute på mässgolvet och jag började reflektera över mina ouppnåeliga författardrömmar under tiden som vi kryssade mellan besökare och utställare; har jag kraft som debutant att hålla en signering i detta gytter av människor? Kanske om jag tillämpar öronproppar och Ipren, men annars? Att synas? Och jag tänkte hur fantastiskt det skulle vara att få se sin egen bok i en monter. Jag föreställde min en inbunden bok med silverglittrig papperskant. Kanske med mina prinsar på à la Harlequin. Bara tanken fick mig att flina som en idiot.

Det bästa med Bokmässan var förstås Fantastikgränden. Och att få träffa andra fantastikförfattare, skrivarvänner och bloggläsare. Det är alltid roligt att höra att min blogg fortfarande läses! Överlag hade jag det väldigt trevligt, även om jag fick gå undan en stund för att hämta andan. Och när jag tänker på det så har jag gjort otroliga framsteg. Detta hade inte varit möjligt för ett par år sedan och jag längtar redan till nästa gång. Då får vi se om de har rätt 😉

Mässnerver

Dan före bokmässedan. Alltså, mina nerver. I år åker jag dit själv. Nu på fredag. Imorgon. Självvalt, förstås. Jag behöver en utmaning. Jag hoppas ändå att jag får träffa mina blogg- och skrivvänner på plats!  Det lättaste är nog att hålla utkik efter en svartklädd, vilsen tjej med ett linne som det står Författaraspirant på. Jag smiter dock iväg strax innan de öppnar för allmänheten. Mitt psyke är inte kompatibelt med den mängd människor som kommer att trängas på mässgolvet därefter, haha.

Vad som kommer vara nytt för i år är att jag ska på frukostmingel i Bokfabrikens monter! 😀 Hur häftigt är inte det? Var först osäker på om jag skulle tacka ja, det är ju trotsallt en helt ny situation jag kommer ställas inför, men jag kände att min psykiska funktionsnedsättning inte ska få begränsa mig. Jag är ju ändå där i jobbsammanhang. Det kommer bara vara nyttigt att prata med branschfolk.

Det mesta av tiden kommer förmodligen att spenderas i Fantastikgränden och på Café skriva. Alternativt sitter jag och kurar på en avskild plats och försöker ta in allt. Det kommer vara överväldigande och utmanande, och jag kommer säkert fråga mig själv hur det kommer att bli om jag själv blir utgiven författare. Jag kommer säkert vara hög på adrenalin innan jag ens stigit in i mässhallen 😛

Något som fick mig att balla ur fullständigt tidigare i veckan var att ett av mina drömförlag började följa mig på Instagram. Mig? Jag som inte är något speciellt. Vågar jag ens gå förbi deras monter utan att skämmas? Skit också. Fredagen kommer bli helknäpp! Vi ses i vimlet 🙂

Reflektioner

Med en dryg månad kvar till Bokmässan börjar såklart reflektionerna komma, om det verkligen är en så bra idé att jag åker. Jag vet att jag längtar, det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det, ändå kan jag inte låta bli att vrida och vända på olika scenarier som utspelar sig i mitt huvud. Detta kan bli väldigt bra, men också helt åt helsike fel. Det finns liksom inget mellanting i min värld. Jag är rädd för att vara till besvär och i vägen. Jag är inget märkvärdigt. Och det är så dumt att jag tänker på det viset. För visst får jag också drömma om att bli utgiven och skriva passionerat om undersköna män som finner varandra? Det skulle aldrig falla mig in att börja prata om mitt eget skrivande om det inte fanns tillfälle för det. Om ingen frågar, förstås. Det är väl lite därför som jag tryckt upp ett linne på skoj just för att den frågan ska ställas. Kanske inte min mest briljanta idé, känns en aning kontraproduktivt så här i efterhand, men det kan vara kul att utmana sig själv och se hur reaktionerna blir 😉

Och på tal om skrivandet så går det sakta men säkert framåt. Tanken är att bli klar med redigeringen innan Bokmässan. Agenten föreslog mer romance, att kärleken mellan Love och Melinde verkligen får ta fart i första boken, och det håller jag med om. Åh, de är så fina tillsammans!  Frågan är om jag ska satsa på mitt wildcard eller om jag ska hålla mig till förlagen jag skickade mitt gamla manus till? Jag försöker undvika spontanutskick i största möjliga mån med detta manus. Jag vill hellre presentera mig och mitt verk för potentiella förlag. Det är ju som sagt lite speciellt att skriva samkönad erotisk fantasy på svenska. Och dessutom en serie. Visst kan jag alltid överraska dem, men det känns inte rätt. Förhoppningsvis klarnar det när jag besöker Fantastikgränd i år. Sedan jag började jobba i bokhandeln har jag blivit mer kräsen och fått ett helt annat perspektiv på böcker och skrivandet. Förra gången sket jag fullständigt i vilket förlag det blev, nu är jag mer återhållsam.

Jag är nervös. Inte bara inför mässan, utan också för att jag är ett litet steg närmare ett “ja”. Att jag kommit så pass långt att mitt manus har blivit kallad för bladvändare, att protagonisterna är så fina tillsammans, att chanserna för att bli antagen faktiskt har ökat, om än mikroskopiskt. Och det tack vare att jag skrotade mitt gamla manus helt och började om på nytt. Det var då allt föll på plats. Jag vet inte om det finns något förlag som är redo för mina prinsar, men med alla ungdomsböcker med HBTQ-tema som kommit ut på senare tid, hoppas jag att det också finns plats för min fantasy.

Ska du också på bokmässan?

Sitter och taggar bokmässa för fullt nu. Jag gillar att planera långt i förväg, både outfit och vilken väska som är bäst lämpad för mina inköp, om det blir några, samt vilka montrar jag ska besöka och om det är några intressanta föredrag den dagen jag är där. Det är som en enda lång mental förberedelse. För mig är det en bedrift i sig att resa så långt på egen hand. Och allt folk. Det gläder mig att jag har branschbiljett via jobbet, för när mässan öppnar för allmänheten blir det för mycket. För trångt. För galet. Att ha social fobi och åka till nordens största litteraturfest är inte något jag bara gör. Det enda som gör mig lite halvsned dock är att jag inte hittar någon mässkarta att skriva ut för i år.

Jag försöker fokusera på att ha roligt. Fantastikgränd var otroligt kul och jag funderar nästan på att klä mig mer fantasyinspirerat denna gång. Jag har så mycket smycken och annat krimskrams så det borde inte vara helt omöjligt att få ihop något 🙂 Kanske är jag också mer talför nu tack vare jobbet. Jag vill ju våga säga hej till mina bloggvänner och kanske inleda ett samtal eller två.

Fick något ryck och beställde en egendesignad tygkasse och ett linne. Hej, gerillamarknadsföring! Jag tyckte idén var ascool när jag väl höll på, men nu vette katten. Jag är ju liksom inte där än; utgiven och erkänd, typ. Visitkorten ligger i en låda och samlar damm och jag misstänker det är där mina andra trycksaker också kommer att hamna eftersom jag är så feg av mig, haha 😛 Fast å andra sidan kan det vara en bra övning för mig, för om någon frågar mig vad jag skriver behöver jag bara visa upp kassen.

Hur många av er ska till bokmässan i höst?

Tagga bokmässa

När man känner ett omåttligt behov av att omge sig med böcker och andra skrivande människor. Bokmässan i Göteborg gav definitivt mersmak, och jag längtar. Redan nu sitter jag och planerar outfit och vilka montrar jag ska besöka nästa gång, haha. Kanske hade saker och ting varit annorlunda om jag varit debutant, då hade jag definitivt haft något att “panika” över. Nu handlar det mest om vilken klänning som det skriker mest fantasy om och om det är så smart att bära högklackat en hel dag 😛

I väntan på nordens största litteraturfest tänkte jag besöka, om jag får  ledigt, Stockholms litteraturmässa som är första helgen i maj! Jag hade helt och hållet missat den. Är det några fler som ska dit? Kul att något bokrelaterat infaller lagom till ens födelsedag. Vad mer kan man önska sig liksom? 🙂

Nu väntar redigering av manus!