Mässigt värre

Det var en mycket trött tjej som klev innanför dörren i fredags kväll. Knapert med sömn och hög på adrenalin. Jag har fortfarande svårt att ta in besöket. Att ha andats samma luft som tusentals andra besökare. Som författare, agenter och förlagsfolk. Det kändes väldigt avlägset, liksom den legendariska räkmackan. Men nästa år, om jag ska tro mina eminenta skrivarkollegor. Då är det jag som sitter i en monter och signerar böcker om prinsar som är löjligt kåta på varandra. Knappast. Jag gick från professionell författaraspirant till gladunsjuk pessimist på stört, haha.

Jag hade innan besökt förlaget med stort F och var genomsvettig. Mina stackars nerver, alltså. Nog för att jobbet har gjort mig mer talför, men detta var något alldeles särskilt. Jag har nu satt upp en deadline för inskickning av manus. Skit också. Way to go, författarwannabe! De kommer att avsky det…

Frukostminglet blev heller inte som jag hade tänkt mig. Jag bubblade helt enkelt över av alla synintryck och ljud, vilket i sin tur triggade igång min ångest. Ett odefinierat obehag. Ett illamående som levde runt i min kropp. Kallsvettig. Jag var färdig med mässan, tyckte jag då. Vem fan vill prata med en sådan som jag? Och i förvirringen krockade jag nästan med gastronomen Edward Blom på vägen ut. Gråtfärdig gick jag till närmaste café på mässan och köpte mig en svindyr lunch. Inte ett dugg duktig. Bara till besvär. Kämpade med att få i mig smoothie och smörgås. Jag kände mig ensammast i världen, även om jag skulle hänga med Lovisa och hennes fästman senare.

Men jag höll ut. Trött och lite småskakis mötte jag upp dem i Whip Medias monter och sedan flöt resten av vistelsen på. Det var betydligt mer folk ute på mässgolvet och jag började reflektera över mina ouppnåeliga författardrömmar under tiden som vi kryssade mellan besökare och utställare; har jag kraft som debutant att hålla en signering i detta gytter av människor? Kanske om jag tillämpar öronproppar och Ipren, men annars? Att synas? Och jag tänkte hur fantastiskt det skulle vara att få se sin egen bok i en monter. Jag föreställde min en inbunden bok med silverglittrig papperskant. Kanske med mina prinsar på à la Harlequin. Bara tanken fick mig att flina som en idiot.

Det bästa med Bokmässan var förstås Fantastikgränden. Och att få träffa andra fantastikförfattare, skrivarvänner och bloggläsare. Det är alltid roligt att höra att min blogg fortfarande läses! Överlag hade jag det väldigt trevligt, även om jag fick gå undan en stund för att hämta andan. Och när jag tänker på det så har jag gjort otroliga framsteg. Detta hade inte varit möjligt för ett par år sedan och jag längtar redan till nästa gång. Då får vi se om de har rätt 😉

Mässnerver

Dan före bokmässedan. Alltså, mina nerver. I år åker jag dit själv. Nu på fredag. Imorgon. Självvalt, förstås. Jag behöver en utmaning. Jag hoppas ändå att jag får träffa mina blogg- och skrivvänner på plats!  Det lättaste är nog att hålla utkik efter en svartklädd, vilsen tjej med ett linne som det står Författaraspirant på. Jag smiter dock iväg strax innan de öppnar för allmänheten. Mitt psyke är inte kompatibelt med den mängd människor som kommer att trängas på mässgolvet därefter, haha.

Vad som kommer vara nytt för i år är att jag ska på frukostmingel i Bokfabrikens monter! 😀 Hur häftigt är inte det? Var först osäker på om jag skulle tacka ja, det är ju trotsallt en helt ny situation jag kommer ställas inför, men jag kände att min psykiska funktionsnedsättning inte ska få begränsa mig. Jag är ju ändå där i jobbsammanhang. Det kommer bara vara nyttigt att prata med branschfolk.

Det mesta av tiden kommer förmodligen att spenderas i Fantastikgränden och på Café skriva. Alternativt sitter jag och kurar på en avskild plats och försöker ta in allt. Det kommer vara överväldigande och utmanande, och jag kommer säkert fråga mig själv hur det kommer att bli om jag själv blir utgiven författare. Jag kommer säkert vara hög på adrenalin innan jag ens stigit in i mässhallen 😛

Något som fick mig att balla ur fullständigt tidigare i veckan var att ett av mina drömförlag började följa mig på Instagram. Mig? Jag som inte är något speciellt. Vågar jag ens gå förbi deras monter utan att skämmas? Skit också. Fredagen kommer bli helknäpp! Vi ses i vimlet 🙂

En oväntad vändning

Det är rätt lustigt. Att så fort man tror sig ha berättelsen klar för sig dyker det upp någonting nytt. Det korta synopsis jag hade om Stjärnbärarens önskan här på bloggen stämmer inte längre överens med handlingen. Nu när jag kommit halvvägs med mitt shitty first draft har jag så smått börjat redigera efter kommentarerna jag fått. Jag gillar verkligen storyn så här långt, och det är extra roligt när andra känner likadant! 🙂 Jag börjar nästan tro att jag faktiskt kan skriva.

Jag bestämde mig också för att dölja fliken med homoerotisk konst. Jag känner att den inte riktigt speglar bloggens innehåll längre. Så nu är det fritt fram att läsa min blogg, även i fikarummet 😉

Har ni några tips på hur jag kan göra bloggen bättre? Känner att jag vill göra en förändring 🙂

Bokmässerapport

Jag är helt mör kan jag säga, haha. Kan inte fatta att jag vågade, men jag gjorde det. Jag har besökt Bokmässan i Göteborg! 😀 Dagen innan var jag i det närmaste ett vrak; jag var fruktansvärt nervös och låg mest på soffan för att samla tankarna. Hur fan skulle det här gå? Jag som aldrig besökt en mässa skulle nu till nordens största litteraturfest.

På fredag morgon blev allt så tydligt. Det var nu jag skulle stiga på tåget med kollegorna. Nu skulle vi påbörja resan mot det okända. Hela vägen var jag spänd, kände efter och letade efter tecken. Trots att jag hade trevligt försökte jag hålla andningen stadig och fokusera på målet. Detta kunde ju faktiskt bli riktigt trevligt om jag bara ansträngde mig.

Framme vid mässan kände jag dock skammen komma krypande. Jag som är närmare trettio borde väl fatta att det inte finns något att vara rädd för? Men jag kände mig väldigt sårbar, och ensam. Det som är en barnlek för andra kan vara ett oöverstigligt hinder för en annan. Jag fick verkligen kämpa emot impulsen att åka hem.

Turligt nog hade jag branchbiljett och en utskriven karta där jag hade markerat vilka montrar jag ville besöka. Trots min önskan om att alla skulle hålla ihop gled vi ändå isär och gick skilda vägar efter en stund (fullt förståeligt när man gillar olika genrer). Ändå kände jag att jag “tvingades” välja mellan att utforska Fantastikgränden på egen hand eller hänga med gruppen. Allting var så nytt, så stort och det var folk överallt. Såhär i efterhand ångrade jag att jag inte stannade kvar. Jag hade gärna pratat med fler fantastikförfattare och spanat in Seriescenen mer.

Strax innan lunch gick jag upp till bokbloggarrummet för att pusta ut. Jag var trött och hungrig (nu förstår jag vikten av att ha med sig vattenflaska och mellanmål on the go). Hittills hade det gått relativt bra. Jag började landa i mina känslor och såg fram emot att gå på debutantbloggsträffen efteråt. Trots att det blev lite gråt och panik blev det ett ändå väldigt fint avslut på besöket. Jag fick mingla med Debutantbloggarna och prata skrivande. Mina visitkort i första etuiet tog slut och jag kände mig stolt som hade tagit mig hela vägen dit. Att träffa så underbara människor som faktiskt bryr sig om en halvt anonym bloggare. Jag blev alldeles rörd

Tack så mycket för stödet Charlotte och Michaela. Det löste sig och jag kom hem med alla lemmar i behåll 🙂 Det var otroligt kul att få träffa Gabriella i Fantastikgränden, Anna Ahlund, Boktycke och alla andra bloggare som också var på mässan. Hoppas att vi ses igen nästa år! 🙂

Och till nästa gång tar jag med mig kameran.

Bokmässan

Tror jag satt närmare två timmar och designade nya visitkort inför bokmässan i Göteborg igår. Lite i egenskap av bokbloggare och författaraspirant, liksom. Lite lagom sensuellt med en teaser på baksidan, för den djärve. Det är första gången jag beställer visitkort, så jag har ingen aning om hur de kommer att bli 😛 Bara om de hinner komma fram innan fredagen blir jag glad. Jag och några kollegor ska nämligen dit då! Jag tackar jobbet för denna möjlighet, annars hade jag nog låtit bli av ekonomiska skäl.

Jag har ingen aning om vad som väntar om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig gillat större folksamlingar och efter en del “skräckhistorier” från luttrade besökare vet jag inte ens om jag vågar gå fram till förlagsmontrarna för att titta. De kanske tror att jag vill något mer och fräser åt mig att de inte har tid, haha.

Ugh, nu känns visitkorten nästan som en dum idé. Jag vill absolut inte vara till besvär – bara tanken på att fippla med etuiet så korten flyger all världens väg gör mig nervös – men om någon mot förmodan skulle vilja fråga något eller diskutera böcker med mig har jag i alla fall något att bryta isen med. Eller? Får man nätverka och skaffa kontakter på en sådan mässa, eller ska man bara gå runt och sköta sitt?

Så, blir det något skrivet eller?

sketches_chibis_annap_color - liten

Nja, det kan jag väl inte påstå. Trettio sidor gick nyligen iväg till författarcoachen, så nu sitter jag här med en überkelig katt och försöker få ordning på mina karaktärer. Vi har en överbeskyddande halvbror med xenofobiska tendenser, en utvald som längtar efter kärlek, en vålnad med en mörk hemlighet, en timid liten sötnöt som kommit på kant med en självutnämnd magiker som tror att han är något, en halvblind skald som bah “jag är omringad av småbarn” och en mästertjuv som tar allt ha vill ha utan samvetskval.

Så… hur får man de att komma överens med varandra? Bilden illustrerar rätt väl vilka utmaningar jag står inför, haha. De måste samarbeta för en av dem kommer lockas av mörkret som hotar att ödelägga världen 😉

Annars ligger manuset i träda för tillfället. Jag är inne i en period där det är kul att blogga. Jag får ventilera lite tankar och idéer om skrivandet och ni får läsa om mina tokigheter 🙂 Idag hade jag tänkt sätta mig på ett café och klura ut nästa strategi för mitt skrivande. Ett miljöombyte är inte helt fel när den dagliga vyn är åker och ängsmark.

Karaktärer © Anna Pettersson
Illustration © Mathia Arkoniel

Bokbloggsjerka 19 – 22 februari

I denna jerka har Carola ställt följade fråga:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Jag startade denna blogg våren 2012 och raderade alla inlägg hösten 2015. Jag hade då under en period mått väldigt dåligt och slitit som ett djur med mitt gamla manus; jag ville så gärna bli utgiven och få bekräftelse att det överskuggade glädjen med skrivandet. Förväntningar väcktes och många undrade när boken skulle komma.

Efter att ha besökt Författarkliniken kändes som jag aldrig skulle komma i mål med mina skrivrelaterade projekt och beslutade mig därför för att börja om på nytt. Jag kände mig som världens största svikare och förlorade förstås många läsare. Jag fick till och med en utskällning.

Min blogg har ungefär 700 unika besökare i månaden. De flesta från Sverige, men också USA, Kanada, England, Tyskland, Frankrike, och Australien 😮 Trots detta är jag otroligt dålig på att blogga på engelska, haha. Jag tror att läsarna stannar kvar just för att min blogg är lite speciell och inte som alla andras. Här går kvalitet framför kvantitet och jag har alltid läsarna i bakhuvudet när jag skriver inlägg. De flesta läsare har hittat hit genom min illustratör, Twingly och att jag kommenterat på andras bloggar. Dock brukar kommentarsfälten gapa tomma hos mig, så jag antar att jag inte är tillräckligt aktiv. De kommentarer som jag får svarar jag som regel på. Jag brukar också ställa frågor i bloggen utan någon större framgång 😛

Just nu är jag inne i en period då jag inte vet vad jag ska blogga om. Skrivprocesser i all ära, men det blir nog tråkigt i längden att bara läsa om hur mitt manus sakta växer. Om ni hade en nischad blogg, hur hade ni gjort för att nå ut med den? Jag ratar dumt nog Twitter och Instagram.

Vad som driver mig till att blogga är nog främst att hitta målgruppen till min bok. Jag tror det är en myt att tjejer inte läser fantasy.

Bokbloggsjerka 8 – 11 januari

Såg att jerkan äntligen var tillbaka så jag passar på att besvara följande fråga:

Har du avlagt några nyårslöften när det gäller läsning, böcker, författare etc.?
Nej, jag tar det lite som det kommer i år. Planerar dock att läsa om the Nightrunner series av Lynn Flewelling. Jag kan fortfarande inte fatta att jag slukade åtta böcker på en och en halv vecka, och på engelska dessutom. Jag är också sugen på att utforska romance-genren och satsa mer på bloggen, frågan är bara vad jag ska skriva om?

Och som jag skrev några inlägg tidigare kommer jag också ligga lågt med mitt eget författande. Jag har alltid haft storslagna visioner vilket i mångt och mycket lett till krossade nyårslöften och rejäla besvikelser. Det känns som ett rimligt mål att bli klar med grovmanuset i vår. Nu skriver jag för min egen skull utan fokus på att bli utgiven, och med det nya manuset känns det mycket enklare 🙂