Refuserad? Förmodligen

Jag är ganska säker på att de två förlagen som endast svarar vid intresse har förpassat mitt litterära experiment till papperskorgen. Det känns såklart lite motigt då ett av dem var ett renodlat fantasyförlag som jag faktiskt hoppades på. De kan förstås ha haft mycket att göra och inte hunnit ögna igenom manuset än, men det är nog mer troligt att de gått vidare med andra manus.

Annars har jag inte hört något från de övriga förlagen. Kanske kommer standardsvaren trilla in nu såhär efter semestern? Jag försöker hålla förväntningarna nere, men det tycks vara lättare sagt än gjort efter allt fina kommentarer, för när man talar om trollen… det kom faktiskt en refusering nu. Inte riktigt ett standardsvar, kanske. Möjligtvis en sockrad variant. Mitt manus var intressant, men passade inte in i deras kommande utgivning. Surt, minst sagt… 🙁

“Vi hoppas att du snart hittar ett förlag som är rätt för din bok.”

Det var just det. Finns det ens några traditionella förlag som vågar satsa på en bok som vanhelgar fantasyns heliga principer? Skämt åsido, jag bara önskade att någon vågade ge mina prinsar en chans.

Nåja, i väntan på resten av refuseringarna fortsätter jag strukturera om manuset. I skrivande stund har jag bara flyttat runt textsjok och tagit bort onödiga meningar och ord, gått igenom anteckningar och förslag på ändringar samt grinat över den ljuvliga skissen som min illustratör skickade till mig i söndags (finns en liten sneak peek på min instagram @anna.pettersson.forfattare).

Konstigt nog är jag fortfarande hoppfull. Om jag räknar bort de två förlagen som endast svarar vid intresse har jag åtminstone tre förlag kvar att vänta in (det är inte säkert att det fjärde och sista kommer ha tid att svara…) Fast, vem försöker jag lura egentligen? Jag kanske borde skriva på något annat. Något som är mer mainstream. Ignorera det faktum att jag är jäkligt bra på “min” genre. Inte experimentera så mycket. Följa strömmen. Då kanske det går bättre.

När allt f*ckas upp

Kom inte på någon lämpligare titel, men som ni ser har det ekat rätt tomt här på bloggen. Kommer inte gå in på några närmare detaljer, men det har varit fullkomligt kaos den senaste tiden. Jag tror till och med att mars månad tog priset för årets skitmånad 2018, haha.

Jag kommer låta bloggen vila ett litet tag till. Just nu vill jag bara fokusera på mig själv och skrivandet. Hoppas ni förstår 

Dan före dopparedan

Det blev visst lite sisådär med bloggandet, men jag fick den stora äran att jobba några dagar under julruschen. Och vilken rusch sedan… Ja, jäklar. Det var typiska tre-kunder-behöver-min-hjälp-samtidigt-dagar, haha. Och all paketinslagning och kön som ringlade sig meterlång… På något vis grejade jag det, och hade mycket roligt! Det blev mycket skratt i kaoset 😀

Eftersom all energi gått åt till att jobba har jag varken redigerat eller blivit klar med julstöket. Mycket av planeringen blev omkullkastad då jobberbjudandet kom som en överraskning och jag tvingades fatta ett hastigt beslut; ska jag tacka ja, eller ska jag säga som det är att jag har mycket att göra med manuset? Det är inget jag ångrar såhär i efterhand. Att flytta fram deadlinen en vecka eller två. Jag saknade kollegorna och jag såg detta som ett perfekt tillfälle att få mer erfarenhet och bevisa att jag faktiskt kan.

Nu går jag på julledighet. Ingen stress. Manuset får vänta några dagar tills bruset har lagt sig. Har verkligen haft en fyrfilig Autobahn i skallen de senaste dagarna. Jag har tänkt på manuset konstant. Dock börjar allt falla på plats vilket är otroligt skönt. Skummade igenom texten nu i veckan och blev förvånad över hur bra det var. Förhoppningsvis tycket förlagen detsamma.

God Jul på er! 

Offline

Det har varit ganska tyst här på bloggen, men jag kände att jag behövde en paus. Det har varit rätt rörigt på sistone och jag har heller inte haft någon motivation till att redigera klart manuset, så det där med att bli klar lagom till Bokmässan kommer nog aldrig att ske. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Det viktigaste är att jag kommer ner i varv och börjar ta hand om mig själv. Det har också laborerats en del med medicinen; jag är speedad och slö om vart annat (det börjar dock jämna till sig nu) och jag har så smått börjat träna mediyoga varvat med sjukgymnastik hemma. Jag är som en vandrande nervknut på grund av ångesten.

En sak i taget. Jag kan inte göra mer än mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har. Jag är fortfarande oerhört pepp på Bokmässan och ser fram emot att träffa likasinnade! Funderar också på om jag ska gå igenom manuset lite idag. Suget börjar nämligen komma tillbaka 😀

Detta var mest bara en kort uppdatering. Får se om det blir några fler blogginlägg innan Bokmässan, annars så kommer det en rapport efter det 🙂

Stressa lugnt!

Att skriva som en ofärdig författare

“Skicka inte in ett manus som är färdigt i deras ögon, det skulle bara bevisa att du som författare inte har något mer att ge. Visa att manuset har potential att utvecklas istället, för visst har du väl en början, en mitt och ett slut?”

Jag hänger ofta upp mig på antalet ord. En fantasy ska vara lång och episk, med drakar, alver, dvärgar och annat jox i sann Tolkienanda. En utvald, en mentor och mörka krafter. Mitt nuvarande manus skiljer sig ganska markant från det gamla. Det är som en mischmasch av psykisk ohälsa, erotik och rågmjölsgröt, för fan vad det äts gröt hela tiden! Det måste väl ändå finnas något mer att skriva om än älskog, främlingsfientlighet och mörka hemligheter, och gröt?

Tydligen inte.

Jag är kort och koncis i både tal och skrift. Varför ska jag då ge mig på att skriva en tegelsten? Är det förväntningarna som säger att jag borde det, eller är det bara jag som har fått för mig att det är mer klädsamt med en fantasyroman på 600 sidor? Att det visar på ett litterärt hantverkskunnande? Jag vet ju att det finns korta fantasyböcker, som Dragonlance-serierna av Margaret Weis och Tracy Hickman. De var sällan längre än 300 sidor och mitt tonårsjag slukade dem.

Visst ligger största fokus nu på att bli så klar jag bara kan med manuset innan jag skickar in det, men jag vill ändå ta i beaktande att jag är en ofärdig författare och att jag kommer att få redigera skiten ur mitt manus den dagen jag blir antagen. Det kommer jag inte undan ifrån. Just nu ska några lösa trådar knytas ihop och sedan resterande text snyggas till. Jag kan säga att jag är något neurotisk och ångestladdad. Word fick för sig att strula igår. Jag började hyperventilera och skrika på min sambo, just för att jag snart ska skicka in mitt alster till den litterära agenten som jag har kontakt med. Vem blir inte hispig av den tanken? Jag vet inte ens om jag hinner bli klar. Jag tvivlar så fruktansvärt mycket på mig själv just nu.

Och jag är känslig och gråtmild och ingen riktig författare. Punkt.

Om att dra ner gylfen till sitt liv

Textsamtalen flyter på bra trots att jag var en aning tveksam till om jag skulle fortsätta. Jag tror mycket har att göra med min osäkerhet kring att läsa andras texter och att jag är rädd för att såra någon. Sedan har jag aldrig gått ner på detaljnivå och reflekterat på det vis min skrivargrupp gör. Idag satt jag mest och lyssnade, helt fascinerad över hur de plockade isär texten och analyserade karaktärernas beteenden.

Det kläcks också en del roliga kommentarer och stödet man får är helt fantastiskt. I början var jag rädd för att ta illa vid mig, men på något vis har jag ändå kunnat diskutera mitt manus utan att få fullständig panik, haha. De har hittills tagit erotiken med ro, men vänta bara tills det hettar till mellan mina prinsar 😉

Sedan tog jag ju givetvis en risk med att skicka in ett stycke manus till agenterna redan nu, men jag tyckte att de första 50 sidorna kändes så pass genomarbetade att jag inte hade något att förlora. I december kommer jag påbörja redigeringen av Stjärnbärarens önskan. Jag har märkt att jag är en sådan som skriver smått, men redigerar stort. Jag känner mig väldigt peppad!

Jag har också märkt att berättelsen börjar gå åt det mörkare hållet. En plats som kommer vara viktig för Loves utveckling är skabbigt, nedgånget och fullständigt livsfarligt! Vad ska det komma att bli av honom? 😮

Hursomhelst. Jag kommer fullfölja kursen och fortsätta peppa mig själv. Även om det inte är det lättaste att bli antagen med en trilogi som debutant tänker jag inte sluta att försöka 🙂

Första dagen

Precis hemkommen från introduktionsdagen på Akademibokhandeln. Och det var riktigt kul! Det är alltid mycket att ta in första dagen, så jag satt nästan och sov i lunchrummet när mitt pass började närma sig sitt slut. Jag fick lite dåligt samvete, men butikschefen sade att det var en självklarhet att jag skulle ta saker och ting i min egen takt. Så idag har jag bland annat slängt kartonger, fyllt på med pocketböcker, skrivit Vi tipsar!-lappar och på eget bevåg gjort snyggt i kalender-hyllan (att folk inte kan lägga tillbaka sakerna på rätt plats) Mitt “huvudansvar” kommer vara ungdoms- och fantasyhyllan 😀

Det är rätt intressant hur bokens liv i en bokhandel ser ut. Hur mer hypade böcker prioriteras i varuexponeringen och att det ges ut väldigt mycket spännings- och deckaromaner. Jag blev förvånad över hur mycket böcker som faktiskt inte går åt utan kasseras efter en tid. Det hade jag ingen aning om! Det fick mig att börja fundera på om det inte trycks för stora upplagor eller om folk generellt ratar inbundet. Fast, förlagen kan nog inte riktigt veta hur många böcker som kommer bli sålda på förhand.

Nu sitter jag nedsjunken i soffan tillsammans med katten och laptopen i knät. På fredag är det dags igen 🙂

Shop assistant

And it is decided. In about two weeks I will have an introduction, then begin my journey as a shop assistant at the local book store! 😀 Finally I can start working on my social anxiety disorder and get the routines of everyday life. I am so grateful that there are people who understand that some people work differently. I am a bit nervous though. It has been my dream to work with books – I am not worthy!

But I am happy for this opportunity. The shop manager was very kind and supportive. I will update how it goes 🙂

Perfekt sätt att bryta isen på?

Eftersom jag ska på öppet hus nu på fredag så passade jag på att knopa ihop nya armband. Ett perfekt sätt att bryta isen på, tänkte jag. Jag hade ju en idé om att göra smycken till personer som älskar det skrivna ordet, och här är resultatet.

20160517_124344

 

 

 

 

 

 

Åh, jag blev så nöjd med dessa! Tänkte först lägga ner projektet helt, men jag gav det ett försök till och lyckades få armbanden precis som jag ville ha dem 😀 Nu kanske man rent av vågar ta beställningar utan att skämmas, haha.

Vad tycks?