Att skriva som en ofärdig författare

“Skicka inte in ett manus som är färdigt i deras ögon, det skulle bara bevisa att du som författare inte har något mer att ge. Visa att manuset har potential att utvecklas istället, för visst har du väl en början, en mitt och ett slut?”

Jag hänger ofta upp mig på antalet ord. En fantasy ska vara lång och episk, med drakar, alver, dvärgar och annat jox i sann Tolkienanda. En utvald, en mentor och mörka krafter. Mitt nuvarande manus skiljer sig ganska markant från det gamla. Det är som en mischmasch av psykisk ohälsa, erotik och rågmjölsgröt, för fan vad det äts gröt hela tiden! Det måste väl ändå finnas något mer att skriva om än älskog, främlingsfientlighet och mörka hemligheter, och gröt?

Tydligen inte.

Jag är kort och koncis i både tal och skrift. Varför ska jag då ge mig på att skriva en tegelsten? Är det förväntningarna som säger att jag borde det, eller är det bara jag som har fått för mig att det är mer klädsamt med en fantasyroman på 600 sidor? Att det visar på ett litterärt hantverkskunnande? Jag vet ju att det finns korta fantasyböcker, som Dragonlance-serierna av Margaret Weis och Tracy Hickman. De var sällan längre än 300 sidor och mitt tonårsjag slukade dem.

Visst ligger största fokus nu på att bli så klar jag bara kan med manuset innan jag skickar in det, men jag vill ändå ta i beaktande att jag är en ofärdig författare och att jag kommer att få redigera skiten ur mitt manus den dagen jag blir antagen. Det kommer jag inte undan ifrån. Just nu ska några lösa trådar knytas ihop och sedan resterande text snyggas till. Jag kan säga att jag är något neurotisk och ångestladdad. Word fick för sig att strula igår. Jag började hyperventilera och skrika på min sambo, just för att jag snart ska skicka in mitt alster till den litterära agenten som jag har kontakt med. Vem blir inte hispig av den tanken? Jag vet inte ens om jag hinner bli klar. Jag tvivlar så fruktansvärt mycket på mig själv just nu.

Och jag är känslig och gråtmild och ingen riktig författare. Punkt.

Om att dra ner gylfen till sitt liv

Textsamtalen flyter på bra trots att jag var en aning tveksam till om jag skulle fortsätta. Jag tror mycket har att göra med min osäkerhet kring att läsa andras texter och att jag är rädd för att såra någon. Sedan har jag aldrig gått ner på detaljnivå och reflekterat på det vis min skrivargrupp gör. Idag satt jag mest och lyssnade, helt fascinerad över hur de plockade isär texten och analyserade karaktärernas beteenden.

Det kläcks också en del roliga kommentarer och stödet man får är helt fantastiskt. I början var jag rädd för att ta illa vid mig, men på något vis har jag ändå kunnat diskutera mitt manus utan att få fullständig panik, haha. De har hittills tagit erotiken med ro, men vänta bara tills det hettar till mellan mina prinsar 😉

Sedan tog jag ju givetvis en risk med att skicka in ett stycke manus till agenterna redan nu, men jag tyckte att de första 50 sidorna kändes så pass genomarbetade att jag inte hade något att förlora. I december kommer jag påbörja redigeringen av Stjärnbärarens önskan. Jag har märkt att jag är en sådan som skriver smått, men redigerar stort. Jag känner mig väldigt peppad!

Jag har också märkt att berättelsen börjar gå åt det mörkare hållet. En plats som kommer vara viktig för Loves utveckling är skabbigt, nedgånget och fullständigt livsfarligt! Vad ska det komma att bli av honom? 😮

Hursomhelst. Jag kommer fullfölja kursen och fortsätta peppa mig själv. Även om det inte är det lättaste att bli antagen med en trilogi som debutant tänker jag inte sluta att försöka 🙂

Just a quick update

As you can see, I am not particularly active on the blog at the moment. Trying to balance work, writing and myself as well as possible you see. I will be back in August with new blog posts. Probably earlier 🙂

Första dagen

Precis hemkommen från introduktionsdagen på Akademibokhandeln. Och det var riktigt kul! Det är alltid mycket att ta in första dagen, så jag satt nästan och sov i lunchrummet när mitt pass började närma sig sitt slut. Jag fick lite dåligt samvete, men butikschefen sade att det var en självklarhet att jag skulle ta saker och ting i min egen takt. Så idag har jag bland annat slängt kartonger, fyllt på med pocketböcker, skrivit Vi tipsar!-lappar och på eget bevåg gjort snyggt i kalender-hyllan (att folk inte kan lägga tillbaka sakerna på rätt plats) Mitt “huvudansvar” kommer vara ungdoms- och fantasyhyllan 😀

Det är rätt intressant hur bokens liv i en bokhandel ser ut. Hur mer hypade böcker prioriteras i varuexponeringen och att det ges ut väldigt mycket spännings- och deckaromaner. Jag blev förvånad över hur mycket böcker som faktiskt inte går åt utan kasseras efter en tid. Det hade jag ingen aning om! Det fick mig att börja fundera på om det inte trycks för stora upplagor eller om folk generellt ratar inbundet. Fast, förlagen kan nog inte riktigt veta hur många böcker som kommer bli sålda på förhand.

Nu sitter jag nedsjunken i soffan tillsammans med katten och laptopen i knät. På fredag är det dags igen 🙂

Shop assistant

And it is decided. In about two weeks I will have an introduction, then begin my journey as a shop assistant at the local book store! 😀 Finally I can start working on my social anxiety disorder and get the routines of everyday life. I am so grateful that there are people who understand that some people work differently. I am a bit nervous though. It has been my dream to work with books – I am not worthy!

But I am happy for this opportunity. The shop manager was very kind and supportive. I will update how it goes 🙂

Perfekt sätt att bryta isen på?

Eftersom jag ska på öppet hus nu på fredag så passade jag på att knopa ihop nya armband. Ett perfekt sätt att bryta isen på, tänkte jag. Jag hade ju en idé om att göra smycken till personer som älskar det skrivna ordet, och här är resultatet.

20160517_124344

 

 

 

 

 

 

Åh, jag blev så nöjd med dessa! Tänkte först lägga ner projektet helt, men jag gav det ett försök till och lyckades få armbanden precis som jag ville ha dem 😀 Nu kanske man rent av vågar ta beställningar utan att skämmas, haha.

Vad tycks?

Working space

Gosh, I have never seen so much spider web in my entire life. We have spring cleaned throughout the art studio and aired out the stale air. So much better! But my place looks so empty. I think I should furnishing it a bit. I need to sit somewhere when I do vlogs, or read or write for that matter.

loft1Yup, there is a rope bridge between the lofts! 😀 The timber is taken from an old barn and the remains from the refurbishment (the building where so worn and damaged that the roof was about to cave in). Now we have both the new roof and functioning electricity! As if the dwelling house was not already big, ha ha.loft2

What do you think? 🙂

Med pyssellådan i fokus

Det kanske inte är så konstigt att kreativiteten tar fart på allvar när vårsolen värmer. Trädgården börjar vakna ur vinterdvalan och fågelreservatet sjuder av liv och rörelse. Är jag ensam om att känna sann, genuin glädje nu när vi går mot ljusare, varmare tider?

Jag började spinna vidare på mina makraméarmband som jag visade er för några dagar sedan. Jag skulle vilja göra ett armband som är kopplat till skrivandet, till den blivande författaren, till någon som helt enkelt älskar ord. Kanske ett armband som “motvierar” när det går tungt? Åh, det hade varit häftigt att sälja ord-smycken. Just nu är jag inne på temat shabby chic (eller, ja, något åt det hållet i alla fall) och fantasy. Ska nog experimentera lite med trådar och pärlor och se hur det blir. Det kanske inte alls blir om jag tänkt mig, haha.

Vad tycker ni om smyckesidén? 🙂

När jag inte skriver

Klipper jag trådar i varierande längd och färg. Fick något ryck och plockade fram pyssellådan igår. När jag inte skriver brukar jag sitta och knopa ihop makraméarmband. När jag började pyssla med trådar blev det mest vänskapsarmband av broderigarn, ni vet sådana man fick göra i syslöjden? Sedan fick jag upp ögonen för makramé och blev fast 🙂

20160317_123209

 

 

 

 

 

 

Skulle egentligen ha använt pärlor till det här projektet, men ingen hade tillräckligt stort hål. Fast å andra sidan blev de rätt snygga ändå. Gillar när det är färgglatt. Ska testa att göra ett “vändbart” armband också. Jag måste bara klura på hur jag ska dölja knuten.

20160317_123238

 

 

 

 

 

Vad tycks? Är ni intresserade av ett är det bara att säga till! 🙂