Stjärnstatus (kortnovell)

Jag tror inte på mig själv.

Inte sällan jag tänker att jag inte är värd att lyckas. Jag, en författare. Jag smakar på det; låter orden lägga sig till rätta i munnen. Varför skulle jag? Ordkonstnär. Jag bara är. Ranelidskt dravel. Du skriver för mellanstadiebarn. Det blir lätt porr. Texter som pendlar mellan innovation och ren idioti. Det skulle krävas en hisspitch i Burj Khalifa för att över huvud taget komma till kontentan av vad min fantasytrilogi handlar om.

Jag suger.

Liksom, på riktigt. Vem kämpar i tolv jävla år i samma genre? Jo, jag. För att jag är envis som synden, egentligen. Mina karaktärer vägrar lämna mig ifred förrän deras berättelse hamnat på papper. Och att bögsex är vackert och helt ofrånkomligt när man väl har snöat in sig på det. Fan, att det alltid ska till intrasslade penisar och långt hår när jag sätter mig framför en blankt Worddokument. Kan jag liksom inte bara sluta vara tänd på män som är löjligt kåta på varandra?

Jag kan inte skriva.

Porten till den litterära societeten verkar vara försett med konstlås. Här måste man vara smart, innovativ, unik och något utöver det vanliga för att lösa pusslet. Ett facit kanske slumpas ut till ytterst ovetande drömmare som vill hålla sin berättelse mellan hårda pärmar. Nålsögat provocerar mig djupt. Fy fan, vad det blänger, himlar och blundar. Tänk vad ett nyinköpt förlagsavtal hade gjort för självkänslan. Lite räkmacka, sådär. Välkommen in i hundratusenkronors-klubben, gumman!  Men jag är pank. Helskotta, vad jag vill dyrka upp låskolven och smyga in som en katt bland hermelinerna och frottera mig med de likasinnade, men jag är inte där än.

Jag är inte värdig.

Vad vore ett besök hos förlaget? Tanken svindlar. I dessa helga salar där stjärnstatus och krossade drömmar lever sida vid sida. Jag är lika spännande som en nymålad vägg. Jag är inbunden som en bok. Bitter och missunnsam. Innerst inne ylar jag över orättvisor och gråter av en refusering. Lite så där lagom marinerad i självhat och kryddad i gamla oförrätter. Och så hade jag tänkt bli författare ovanpå det. Jag ska bara ha. Här krävs en motprestation av episka proportioner.

Jag skriver vidare.

2 thoughts on “Stjärnstatus (kortnovell)

  1. Jag tycker att det är jätteroligt när du delar med dig av dina texter på bloggen! Det ger en större inblick i ditt skrivande 🙂 Och den här novellen var så stark. Det kändes som att du har gått in i min hjärna och skrivit utifrån den…
    (Jag har förresten också skaffat mig en blogg nu, vågade till slut… Läs gärna!)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *