Skrivkris?

Kan jag inte skriva något vettigare än bajs och goja? För det är väl egentligen vad min egen röst är; skit. Det kan inte bli mer än en enda röra när jag inte längre kallar könet vid dess rätta namn och hänger mig fullständigt åt målande beskrivningar. Vem orkar läsa sådant? Romanen glider över i lyrik och blir alldeles för unik. Det är nog inget traditionella förlag vågar satsa på. Den handlar om Förbjuden kärlek mellan två blivande kungar, och en mörk hemlighet som kan komma att skilja dem åt. Hur kunde sammanfattningen av mitt manus få flest “likes” på Tidningen Skrivas facebooksida förresten? Asså shiet, ge ungen en medalj.

Det känns fel att kringgå sättet jag vill skriva på. Den Ranelidska språket, liksom, men jag är rädd för att ingen ska tycka om det. Det är frustrerande när jag inte hittar balansen, kanske ännu mer frustrerande när jag får höra att jag måste bestämma mig för om det är lyrik eller roman jag vill skriva. Det känns som jag har hamnat i en mindre skrivkris. Vem är jag som författare och vad vill jag skriva för böcker? Den röda tråden är tydligen smäktande kärlek mellan fagra män. Kanske skulle börja där.

2 thoughts on “Skrivkris?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *