Bokmässerapport

Jag är helt mör kan jag säga, haha. Kan inte fatta att jag vågade, men jag gjorde det. Jag har besökt Bokmässan i Göteborg! 😀 Dagen innan var jag i det närmaste ett vrak; jag var fruktansvärt nervös och låg mest på soffan för att samla tankarna. Hur fan skulle det här gå? Jag som aldrig besökt en mässa skulle nu till nordens största litteraturfest.

På fredag morgon blev allt så tydligt. Det var nu jag skulle stiga på tåget med kollegorna. Nu skulle vi påbörja resan mot det okända. Hela vägen var jag spänd, kände efter och letade efter tecken. Trots att jag hade trevligt försökte jag hålla andningen stadig och fokusera på målet. Detta kunde ju faktiskt bli riktigt trevligt om jag bara ansträngde mig.

Framme vid mässan kände jag dock skammen komma krypande. Jag som är närmare trettio borde väl fatta att det inte finns något att vara rädd för? Men jag kände mig väldigt sårbar, och ensam. Det som är en barnlek för andra kan vara ett oöverstigligt hinder för en annan. Jag fick verkligen kämpa emot impulsen att åka hem.

Turligt nog hade jag branchbiljett och en utskriven karta där jag hade markerat vilka montrar jag ville besöka. Trots min önskan om att alla skulle hålla ihop gled vi ändå isär och gick skilda vägar efter en stund (fullt förståeligt när man gillar olika genrer). Ändå kände jag att jag “tvingades” välja mellan att utforska Fantastikgränden på egen hand eller hänga med gruppen. Allting var så nytt, så stort och det var folk överallt. Såhär i efterhand ångrade jag att jag inte stannade kvar. Jag hade gärna pratat med fler fantastikförfattare och spanat in Seriescenen mer.

Strax innan lunch gick jag upp till bokbloggarrummet för att pusta ut. Jag var trött och hungrig (nu förstår jag vikten av att ha med sig vattenflaska och mellanmål on the go). Hittills hade det gått relativt bra. Jag började landa i mina känslor och såg fram emot att gå på debutantbloggsträffen efteråt. Trots att det blev lite gråt och panik (mina kära kollegor, ni vet hur jag fungerar, lova att inte göra om det) blev det ett ändå väldigt fint avslut på besöket. Jag fick mingla med Debutantbloggarna och prata skrivande. Mina visitkort i första etuiet tog slut och jag kände mig stolt som hade tagit mig hela vägen dit. Att träffa så underbara människor som faktiskt bryr sig om en halvt anonym bloggare. Jag blev alldeles rörd

Tack så mycket för stödet Charlotte och Michaela. Det löste sig och jag kom hem med alla lemmar i behåll 🙂 Det var otroligt kul att få träffa Gabriella i Fantastikgränden, Anna Ahlund, Boktycke och alla andra bloggare som också var på mässan. Hoppas att vi ses igen nästa år! 🙂

Och till nästa gång tar jag med mig kameran.

So far so good (knock on wood)

I have no idea what I am doing to be honest. It is very big deal for me to visit Sweden’s largest book fair. My social anxiety disorder combined with people crowding around… Oh gosh… Hot, sweaty and noisy. Authors, publishers and literary agents. I have prepared myself well and my period was kind enough to come today and not later, ha ha.

What I most look forward to is the fantasy alley where you can find fantasy, science fiction, horror and comics! 🙂 And meet other bloggers and writers, of course. Hopefully, I will also exchange business cards with others. I find it hard to mingle and establish contacts but I think my two princes will be a good icebreaker 😉

I am nervous as hell. On one hand I want to stay home but on the other hand I want join my colleagues. My job have allready paid for the stay for Goddess sake! Of course I should go! But it will take a lot of courage from me. This is way outside my comfort zone. I will probably cry and panic but I need to face my fears in order to feel better. This is the examination. If I can do this I can do everything 🙂

bokmassan

Let us make a man out of me shall we?

Jag är väl då en riktig fegis

När jag besökte Författarkliniken förra året (som numer går under namnet Skriv) hade jag föreställt mig ett samkväm med enklare tilltugg och lågmälda röster. Istället möttes jag av ett gytter av människor som försökte överrösta varandra i trapphuset. Det var nära att jag vände om och gick. Kanske för att det inte riktigt var som jag föreställt mig. Författare är ju också individer med egna personligheter. Ändå hade jag en bild av att det skulle vara lugnt med lite livemusik i bakgrunden. Att till och med jag hade kunnat öppna upp för konversation och minglat.

Nu stundar Bokmässan i Göteborg. Jag är rädd, det erkänner jag. Som det känns just nu vill jag stanna hemma, missa tåget med flit, gömma mig någonstans. Mitt personliga utrymme kommer att begränsas.Det kommer vara varmt, svettigt, trångt och höggljutt. Vad händer om jag skulle tappa kontrollen mitt i allt?

Jag har aldrig gillat stora folksamlingar eller att stå i centrum, och kanske kommer det ligga mig i fatet om jag själv blir författare en dag. När man lever med social fobi och ångestproblematik måste man hela tiden jobba med sig själv. Detta är ett väldigt stort steg för mig, och vad som driver mig är kärleken till det skrivna ordet. Kanske går jag miste om något om jag inte åker?

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det här om jag ska vara ärlig. Jag vill, men ändå inte. Jag försöker intala mig själv att det kommer kännas så mycket bättre när jag väl sitter på tåget dit. Jag går ju inte ensam.

post-27421-im-in-a-glass-case-of-emotion-xsnr

Visitkorten har kommit!

Budet kom förbi för bara en liten stund sedan (måste erkänna att det kändes en aning löjligt för ett sådant litet paket att åka budbil när de likväl kunde ha lagt försändelsen i brevlådan…) och jag blev såklart mer än ivrig på att få se slutresultatet, och jag blev inte besviken.

visitkort

 

 

 

 

 

20160914_135440

 

 

 

 

 

Mobilbilderna gör inte korten någon rättvisa, men texten på framsidan är i silverfolie och glänser riktigt snyggt i solen 🙂 Baksidan är turkosblå med en “teaser” som jag var grymt stolt över när jag designade korten (nu skäms jag nästan, haha) och själva essensen av mitt romanprojekt. Känns sådär lagom överambitiöst för en författarwannabe som jag 😛 Beställde också ett etui att förvara visitkorten i när jag är ute i egenskap av bokbloggare och författaraspirant.

Puh, ibland undrar jag om det inte hade räckt med namn och kontaktuppgifter på enfärgad bakgrund…

Show me more!

The Talk went really well, even if I was nervous as hell. I have never discussed the text eye to eye (oh, well, I had to be quiet while my classmates discussed the first chapters of my manuscript with the teacher. I would only note and answer questions…) but they liked it, like, a lot. I am still overwhelmed. Such problems I have had with my latest manuscript, I thought it was over. That I should not write books. But when I dropped the idea of being perfect and started listening to myself it became so much better. Of course there was some plot holes and such, but hey, it is a shitty first draft! First you write, then you edit 😉

Shortly, I will visit Gothenburg Book Fair. It is the first time for me and I felt bold enough to order some business cards. Because, you never know if you stumble upon an important contact? Now I need something comfortable and stylish to wear. And the most important thing; be myself 🙂

Bokmässan

Tror jag satt närmare två timmar och designade nya visitkort inför bokmässan i Göteborg igår. Lite i egenskap av bokbloggare och författaraspirant, liksom. Lite lagom sensuellt med en teaser på baksidan, för den djärve. Det är första gången jag beställer visitkort, så jag har ingen aning om hur de kommer att bli 😛 Bara om de hinner komma fram innan fredagen blir jag glad. Jag och några kollegor ska nämligen dit då! Jag tackar jobbet för denna möjlighet, annars hade jag nog låtit bli av ekonomiska skäl.

Jag har ingen aning om vad som väntar om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig gillat större folksamlingar och efter en del “skräckhistorier” från luttrade besökare vet jag inte ens om jag vågar gå fram till förlagsmontrarna för att titta. De kanske tror att jag vill något mer och fräser åt mig att de inte har tid, haha.

Ugh, nu känns visitkorten nästan som en dum idé. Jag vill absolut inte vara till besvär – bara tanken på att fippla med etuiet så korten flyger all världens väg gör mig nervös – men om någon mot förmodan skulle vilja fråga något eller diskutera böcker med mig har jag i alla fall något att bryta isen med. Eller? Får man nätverka och skaffa kontakter på en sådan mässa, eller ska man bara gå runt och sköta sitt?

Alvhumor

Så. Idag kom dagen jag bävat inför. Textsamtalet. Jag kände mig inte alls motviderad. Min text skulle slaktas, granskas och dömas. Jag var rädd, nervös och kände mig inte värd möjligheten att utvecklas som författare. Inte fan skulle någon förstå sig på mitt sätt att skriva. De skulle säkert säga, att de inte fattar. Att det inte förstår handlingen. Saker som jag hört förut. Att jag inte borde. Mitt språk är så eget och jag ruckar på fantasyns heliga principer. Vad vill jag egentligen med min text?

Men…

Jag är fortfarande överväldigad av responsen. Jag trodde inte att jag kunde skriva så… fängslande? Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men jag insåg där och då att jag kanske sitter på en jäkligt cool berättelse 😀 Nu vill jag inget hellre än att få komma igång med skrivandet igen och utforska världen mer. Jag är så jäkla peppad och mina klasskamrater vill läsa mer.

Sedan fanns det förstås en del oklara saker att förtydliga i berättelsen, vilket som regel brukar finnas i ett råmanus, men bara känslan att jag faktiskt kan skriva gjorde mig så otroligt glad. Jag trodde att det inte var möjligt först, sådana problem som jag har haft med mina manus, men när jag släppte tanken på att vara andra till lags och skriva nästa bestseller vad det som att min författarröst blommade ut på riktigt 🙂

Not good enough

Oh, my. In two weeks I will have the Talk. You know, get constructive criticism and such on the first chapters of the Starkeeper’s wish. They are quite hard in their assessments I have been told but hopefully I get some nice comments, too. I do not know if I want to do this to be honest. I almost cried when I submited the file to my class. I could hardly talk about my work when I presented myself nor keep my voice steady. I am the only one in the group who writes fantasy and about two males who fencing eachother when they are not fighting against evil *sigh*

I have never done this before. I feel insecure that’s it. I try to think that this may be one step closer to my dream. Now my manuscript can only get better. At the same time I try to accept that it will be tough at first, but it will be much better as soon as I stepped over the threshold. Deep down I know they will not laugh at me. All I can do now is listen and continue writing the book.

22580

Det är något som skaver

Med min blogg, alltså. Nu uppdaterar jag väldigt sporadiskt eftersom jag arbetstränar och skriver på bok samtidigt (för hur roligt att det egentligen att läsa om mina halvdana försök att få ihop ett “shitty first draft”?) Jag har funderat lite på följande:

  1. Finns det något med mitt skrivande som jag kan blogga mer om?
  2. Vilka dagar ska engelska blogginlägg publiceras?
  3. Ska jag ha månadens fantasy eller månadens långhår?
  4. Ska jag fortsätta med bokrecensioner?
  5. Är det lönt att ha en YouTubekanal om jag bara ska prata svenska?

Nästa vecka är det också introduktionsdag på skolan. Jag är supernervös och kommer förmodligen göra bort mig totalt. Och vad ska jag ha på mig?! Kan fortfarande inte begripa vad de har sett i mitt manus. Nu får jag helt enkelt finna mig i att de kommer att få ta del av både vuxenlekar och intriger. Puh, det märks att jag inte är van.

enhanced-24598-1460746020-1

 

 

 

 

 

 

När någon ber mig berätta om mitt skrivande…

 

 

1000 ord senare

Jag kanske var lite väl morsk när jag sade att jag skulle skriva 500 ord om dagen. Hittills har jag skrivit cirka 1000 ord, vilket är en bra ordskörd för att vara jag. Tanken bakom mitt lilla skrivarrace är att skapa rutiner och faktiskt sätta mig ner och skriva. Det behöver inte bli full pot varje gång, eller perfekt.

Just nu har jag en hemlös alv att ta rätt på och ett tältläger att undersöka. Sedan har jag blivit väldigt förtjust i de skymningslevande prästerna. De känns rätt badass om jag ska vara ärlig 😉

Hur går det med ert skrivande?