Tagga bokmässa 6

När man känner ett omåttligt behov av att omge sig med böcker och andra skrivande människor. Bokmässan i Göteborg gav definitivt mersmak, och jag längtar. Redan nu sitter jag och planerar outfit och vilka montrar jag ska besöka nästa gång, haha. Kanske hade saker och ting varit annorlunda om jag varit debutant, då hade jag definitivt haft något att “panika” över. Nu handlar det mest om vilken klänning som det skriker mest fantasy om och om det är så smart att bära högklackat en hel dag 😛

I väntan på nordens största litteraturfest tänkte jag besöka, om jag får  ledigt, Stockholms litteraturmässa som är första helgen i maj! Jag hade helt och hållet missat den. Är det några fler som ska dit? Kul att något bokrelaterat infaller lagom till ens födelsedag. Vad mer kan man önska sig liksom? 🙂

Nu väntar redigering av manus!

Fricking beautiful 3

I am not an avid fan of melodifestivalen but when five stylish men in blazers strolling on a treadmill… that is something! Oh, and add mark to the long-haired dancer *squeals* how cute! He is so similar to a character in my book who is also a dancer. Coincidence? I think not 😉

And of course a new story emerged during their performance. Maybe I should try to write something new after I finished my manuscript and sent it of to Publishers/Agents? Just for fun. A novella? Lad lit with a twist? This could be interesting 🙂

En liten sneak peek 20

Nu har jag laddat upp ett utdrag ur Stjärnbärarens önskan här på bloggen! Kika gärna in och tyck till, om ni vill 🙂

Det är alltid lite känsligt att visa upp det man har skrivit, men hur ska man annars kunna utvecklas eller hitta läsare om man håller allt för sig själv? Detta är själva startskottet för hela trilogin, eller tetralogin, har inte riktigt bestämt mig än. Man gör tydligen vad som helst för att skrämma bort förlagen, haha.

Prologens vara och icke vara 6

I mina tidigare utkast har jag alltid haft en prolog. Det har blivit mer regel än undantag just för att jag skriver fantasy. Jag undrar varför? Personligen uppskattar jag prologer i längre serier, men jag har också märkt hur den väcker frustration, nyfikenhet och upplevs som ett onödigt hinder många hoppar över.

Jag valde att radera prologen efter en tid eftersom en klar majoritet tyckte den var onödig. Låt läsaren bli överraskad! sades det. Jag lät mig övertygas, men kände efter en tid att det var något som fattades. Allting blev så diffust.

Och sedan…

Uppvaknandet.

Äntligen. In medias res. Helt perfekt. Ni vet känslan när saker och ting faller på plats och man själv rycks med i handlingen? Jag blev nästan tårögd. Nu förstår jag bättre varför Melinde beter sig som han gör. Åh

Funderar på om jag ska lägga upp “prologen” på bloggen som en teaser när den blivit mer genomarbetad. Den lilla snutten som visas i headern kanske inte säger så mycket om handlingen, men i korta drag handlar det om familjehemligheter och kulturkrockar. Nu tänker jag inte avslöja något mer 😉

Vad tycker ni läsare om prologer i böcker?

Work, work, work 1

Much to do at work. Check.

Annoyed/angry/stressed/yada yada yada customers. Check.

Customers who believe you can conjure up a book that is out of stock. Check.

Too much books on sale. Check.

It is chaotic, but incredibly fun. Right now we have great sales on books, as we usually have during February and March. This attracts costumers in all possible shapes. Yesterday I was close to meltdown when a customer scolded me in front of my colleague. Phew… It is said that the customer is always right, but not this time.

I have thought of writing a lot but have not had time to write. The job has taken a lot of space and when I finally get a gap in the schedule I paint my nails instead *sigh* no discipline 😛 I miss my characters. Hopefully next week is calmer.

Ugh, this was a poor blog post but it does not happen so much right now. I work and write on my spare time. May not be the most fun to read about I think. The goal is to finish editing in April and send off the manuscript again. I will keep you updated 🙂

Min första bokrea 1

Som butiksbiträde. Nu har det värsta ruschen lagt sig, men jag har ändå fått min beskärda del av felmärkningar, griniga kunder och slutsålda titlar, haha. Jag har helt klart fått ett nytt perspektiv på bokrean. När det är lugnt har jag pluggat reakatalog och när det har varit mycket att göra har jag försökt vara rapp och flexibel (svara på frågor samtidigt som man tar betalt, tillexempel). Och ovan på det vill jag inget hellre än att skriva på manuset.

Just denna vecka består bara av jobb och minimalt med skrivtid. Jag ska dock inte klaga. Jag får ju jobba med det jag gillar bäst. Sedan undrar en del vad en introvert gör inom handeln. Jag ser det som att jag har en jobbroll som jag går in i när arbetskläderna och namnskylten åker på. I början var det förstås lite läskigt i och med att jag har social fobi. Jag stammade, gav tillbaka fel växel, glömde saker och fick en blackout, men tack vare peppen från chefen så lyckades jag till slut komma över tröskeln och bli mer självsäker. Det var då det blev ännu roligare på jobbet! Sedan har medicinen också hjälpt en del. Det underlättar alltid att vara piggare när det är mycket att göra 😉

Har ni fyndat något än på bokrean?

Bokbloggsjerka 24 – 27 februari 1

Det var länge sedan jag hakade på jerkan. Denna gång handlar det om “bokköpstvång”.

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

Jag som jobbar i en bokhandel känner absolut ett måste att köpa böcker. Dels för att det är viktigt att var uppdaterad (hehe) och dels för att det är svårt att motstå frestelsen när vi får in nya titlar hela tiden. Det är alltid någon bok som fångar mitt intresse, speciellt om boken har ett riktigt vackert omslag. Då blir jag genast nyfiken och köpsugen. Eftersom jag skriver händer det att chefen tipsar om romaner med skrivandet som tema, eller en ny fantasy, och då kan jag förstås inte låta bli att köpa dem.

Jag tror mitt köptvång bottnar i att stilla min nyfikenhet och utforska hur andra författare har skrivit, för kanske kan jag lära mig något ut av det? Därför är jag alltid nyfiken på bestsellers i fantasygenren. Ungdomsromaner med HBTQ-tema har på senare tid blivit min nya last då jag själv utmanar normerna i min egen bok. Där har jag köpt de flesta böcker som kommit in utan att tveka.

Börja smått och leta sig upp? 6

Tyvärr tar vi inte emot fler manus för bedömning…

Jag tror jag har finkammat Google nu efter mindre förlag som ger ut fantasy. Ordet manusstopp lyser mot mig som ett ilsket trafikljus; tji fick du som inte skyndade dig! Visserligen fanns där några förlag som fortfarande tar emot manus under olika perioder, men de känns inte helt rätt för mig och mitt manus. Är jag dum som är så kräsen? Uppenbarligen. Chansen att bli antagen är antagligen större, speciellt bland de förlag som erbjuder betallösningar, men vill jag verkligen “köpa” mig till ett bokkontrakt? På det planet är jag nog rätt gammalmodig av mig när det kommer till utgivning. Jag drömmer om det där telefonsamtalet. Jag vill höra någon säga vi älskar ditt manus och vill ge ut det! Därför kommer vägen till min debut förmodligen bli en utmaning.

Det enklaste hade varit att maila intressanta förlag och presentera mig själv. Göra som en liten manuspitch. Bespara mig den ångestfyllda väntan vid ett spontanutskick. Föra en dialog. Låter det helknäppt? Kanske, men jag känner att jag inte har något att förlora på det. Möjligtvis min nyfunna självkänsla, men jag är rätt van vid att den är körd i botten, haha.

Börja smått och leta sig upp har varit ett hett tips. Det har ju hänt att utgivna böcker på mindre förlag plockats upp av de större, när de sett att boken sålt bra. Nu tror jag inte att Stjärnbärarens önskan kommer att sälja i några jätteupplagor om den någonsin blir antaget, men jag kanske hittar ut till mina läsare som längtar efter något mer än trollkarlar och eldsprutande drakar. Där kärleken är fri och ingen gör någon grej av det. Jag önskar att förlagen kunde förstå det.

En skjuts i rätt riktning 5

Redigeringen är i full gång och peppen har varit enorm de senaste dagarna. Jag vill skriva. VILL. Och jag gör det. Orden forsar ur mig. Vill veta hur det går. Det kommer kännas lite motigt att gå tillbaka till jobbet på fredag. Dels för att det blir mindre skrivtid och dels för att jag aldrig jobbat under bokrean förut. Jag ser dock fram emot det. Lite perspektivbyte så där 🙂

Att få en positiv refusering har gjort väldigt mycket för självkänslan, märker jag. Jag känner att jag har kommit ett litet steg närmare utgivning. Det är nu saker och ting börjar hända. Tänk om jag fortfarande hade trilskats med mitt förra manus? Puh, skillnaden är som natt och dag.

Apropå bokrean. Han ni gjort några fynd än? 🙂

“Men det är ju jättebra!” 6

Nämen, hallå! Det var ju faktiskt en positiv refusering, från en litterär agentur! Skärpning fröken! Sådant växer inte på träd.

Nu när jag låtit refuseringen sjunka in lite, inser jag hur stort det faktiskt är. Agenturer och förlag skriver väl inget för att vara snälla, tyckte min sambo, och kanske ligger det något i det. Agenten hade gillat mitt manus, men att det inte passade just dem. Sedan kan man alltid reflektera över det där lilla extra som efterlys; det där unika och innovativa, men jag tror det kommer att falla på plats vartefter jag redigerar Stjärnbärarens önskan. Har man väl börjat utmana en så pass konservativ genre som fantasyn är, är det väldigt svårt att sluta 😉

Jag känner att jag är på rätt väg, och detta jävlar anamma… Jag vill bara bänka mig framför manuset och skriva, skriva, skriva! Kanske var det den lilla knuffen som behövdes? Men det är ju jättebra! tröstade sambon när jag rödgråten förklarade läget i bilen, att jag var sämst på att skriva och ingen någonsin kommer vilja ge ut min fantasyserie. Det är bara att skicka till nästa!

Och fler förlag och agenter lär det bli, men först måste jag bli klar med redigeringen, kosta på mig en lektör och ta hjälp av mina underbara testläsare och klasskompisar på skrivarlinjen. Nu kör vi! 🙂