Två månader

Fortfarande tyst från agenten. Misstänker att svaret dimper ner i mailkorgen vilken sekund som helst. Har varit lite ur balans på sistone, men nu känner jag för ett riktigt manusrace 🙂 Det kan vara bra att fokusera på annat ett tag. Igår gjorde jag misstaget att googla en massa om fjärilen och problem som kan uppstå. Ingen bra idé när man är lätt hypokondrisk och oroar sig inför framtiden. Fy, jag har nog aldrig gråtit så mycket. Ett tips, avstå från Google i största möjliga mån och googla INTE dina symptom! Kattungar brukar vara ett säkrare kort.

Hur som, jag saknar mina karaktärer och det ska bli kul att få grotta ner sig i deras äventyr igen. Märkligt nog har Love också haft en massiv gråtattack. Sådan författare, sådan karaktär, haha? 😉

Hur går det med ert skrivande?

En liten fjäril att rå om

Jag är ju så äckligt jävla fel och sjuk att ingen någonsin vill ha mig! hann jag tänka innan jag slog numret till min sambo. Tårarna formligen forsade ur mig. Jag var lättad, skamfylld och ångestladdad. Varför just jag? Fy fan, jag skäms över min existens.

Det var ändå lite som jag misstänkte, ändå hävdade jag bestämt att det inte händer mig. Och nu har det gjort det, på sätt och vis. Min sköldkörtel är sannolikt lätt underaktiv. Kanske kan det ändå förklara min ångest, min ovilja, mina problem med magen. Hur min kropp emellanåt rör sig i snigeltakt. Att jag liksom inte bryr mig. Jag orkar inte.

Jag minns hur jag kämpade för min överlevnad i grundskolan. Stressen över att bli mobbad, psykiskt misshandlad och inte uppnå godkänt i alla ämnen. Och senare stressen att inte få något jobb. Hur jag sökte närmare femtio och inte ens fick komma på intervju. Luckor i CV:t. Social fobi. Strul med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag gick inte stärkt ur mobbningen på något vis, för någonting inom mig gick sönder. Kanske var det då som min fjäril* stukade sin vinge?

Jag är slut som författare! ville jag skrika i telefonen. För vem fan vill anta någon som är sjuk? Många tankar flög omkring i huvudet på mig, och det värsta var att jag var mest rädd för att inte bli tagen på allvar. Av någon. Att jag vackert fick finna mig i det. Att jag skulle komma att belasta samhället ytterligare och bli kallad lat.

03:07 vaknade jag med en klump i magen. Det kändes fortfarande overkligt. Och jag som ogillar att bli stucken i armvecket. Och all jävla väntan på svar. Papper och remisser och skit. När jag stod där i köket kände jag mig ändå lättad. Det kändes på sätt och vis skönt att veta vad som kan ha försatt min kropp i obalans.

En bild jag fotade för ett tag sedan.

Photo © Anna Pettersson

* Sköldkörteln liknar en fjäril och sitter i halsen, strax under struphuvudet. Funderade på att kalla den Sköldis först, men det lät inte lika fint, haha.

Recension: Dark Elves: Taken

Okej, jag erkänner. Jag var något pilsk när jag beställde boken. Jag menar, fantasy och sprakande erotik. Vad kan gå fel, liksom? Tydligen rätt mycket. Den homoerotiska delen lös med sin frånvaro (en snabb avsugning helt utan substans, nä). Denna bok innehåller två korta berättelser: Taken och Mastered skrivna av Jet Mykles. Här får vi bekanta oss med de mystiska raedjour. Alvmän som sägs vara skapta för att ha sex med bortrövade kvinnor för att kunna föröka sig. Njae, jag vet inte riktigt vad jag känner om jag ska vara ärlig. Jag hinner knappt sätta mig tillrätta innan protagonisterna Diana och Gala blir trollbundna, bortförda, lägrade och senare utvecklar känslor för förövarna. Och allt sex. Jösses. Är det inte stora, pulserande lemmar som penetrerar livmödrar, är det kvinnor som kommer igen och igen och igen. Och igen. Det här är en typisk PWP (Plot? What Plot?) och allt jag ser framför mig är en dåligt regisserad P-rulle. För ett ögonblick blev jag hoppfull när författaren lyckades klämma in någon form av handling mellan sexscenerna, annars satt jag mest med höjt ögonbryn och undrade hur det hela skulle sluta. Förutsägbart, förstås. Diana, som hela tiden vägrat finna sig i att vara ett “hål att fylla” i deras värld, ger till slut efter för sin truemate (tydligen kan alvmannen bara vara fertil med en kvinna) blir gravid och de lever lyckliga och kåta i alla sina dagar.

Andra delen skummade jag mest igenom. Oskulden Suzana beskrivs som ett barn ibland; hon är liten, och har en söt liten mun. Fy, detta var inte vad jag hade väntat mig. Jag gillar inte denna “är du säker på att du inte ville? Du var ju våt”-mentalitet som genomsyrar det mesta av handlingen. Visserligen är detta fiktion, men någon måtta får det faktiskt vara. Den här boken lämnade helt klart en olustkänsla hos mig.

Betyg: 1/5

Ny vecka

Det är svårt att vara produktiv när man samtidigt håller på att gå upp i atomer. Jag vet inte vad som är annorlunda denna gång, mer än att det är en agent som bläddrar i mitt icke originella manus? Detta är förstås ett självvalt självplågeri och jag ska njuta varje sekund av det! För vad gör man inte för kärleken — ahem — att bli antagen? Man väntar. Och väntar. Och väntar lite till. Beredd på att bli besviken som fan för senare gråta ut på bloggen om hur jäkla värdelös man är som aspirerande författare.

Samtidigt som jag går omkring med konstant sug i magen och kollar mailen var femte minut försöker jag ta tag i manuset. Tvivel till trots lyckas jag ändå tjuta av lycka när jag upptäcker hur jäkla bra en del scener är samtidigt som jag tycker i mig salta nötter och russin och klappar katten. Ändå tycks YouTube vara mer lockande än att skriva om hur oborstade sjöbusar och annat slödder röjer omkring nere i hamnen och försätter Love i fara. Fint.

Det är nytt. Det är spännande. Praktiskt taget omöjligt. Ändå kastar man sig in i det utan någon tanke på vart man kommer att landa någonstans (i mitt fall papperskorgen). Jag får nog räkna med att anlita lektör och ta hjälp av mina eminenta testläsare i fortsättningen. Jag tror mycket på personlig kontakt denna gång. Jag tänker inte skicka in Stjärnbärarens önskan på vinst och förlust igen. Visst kan det vara kul att överraska, men samtidigt vill jag vara öppen med vilken genre jag skriver i. 2017 känns dock som ett mycket bra skrivarår för mig. Jag är supertaggad trots skrivkramp och begåvade ursäkter 🙂

Mina nerver just nu.

Temple of the Four Elements

Yesterday I was contacted by a fellow fantasy writer about his bok Temple of the Four Elements. A coming-of-age adventure in the mysterious medieval world of Arkonia. And I thought, why not? Since I write fantasy myself I would like to support others who also write about magic and faraway places. All links are listed below.

 

Hello there Albin Hagberg Medin! Please, tell me about yourself and your project!

LOTR, Harry Potter, TWOT, GOT, WoW and Dota. I used to live in these fantasy worlds more than “IRL”. I have also studied physics, psychology, been burned out and started a meditation company. Last year I walked 2000km in silence through Europe as part of my peace pilgrimage. And ever since I was a child I wanted to write a book…

The dream

My first visit to Arkonia was in a dream 2012. I woke up in the middle of the night and immediately knew that this world would become a huge fantasy series. I didn’t know much more than that though… It took me three years before I had mustered enough courage to go beyond my thick layers of self critical thoughts and fears and return to Arkonia. To write the first manuscript. For 45 days I isolated myself in a cabin and wrote 1 chapter each day. I only left the cabin once to help a friend move out. (that day I wrote a chapter on my cellphone!)
When I had written the last sentence, I was so excited. I thought the book was finished! Finally! Hahaha… Now, after four rounds of edits and upgrades I know better… It takes some polishing to make a diamond shine.

What makes The Temple of the Four Elements different?

The temple might feel a bit like Hogwarts. The coming-of-age adventures might remind you of Narnia. The great world of Arkonia itself might resemble the epic worlds of Westeros and Robert Jordans masterpiece the Wheel of time.

Don’t let the similarities fool you. This is something new. A new kind of story. In Arkonia there’s no clear line between the good and the evil. There is however, a great prophecy. It tells us about the coming times of chaos and mayhem… times of dragons and descendants of the Twelve gods. Times when the kindness of the many could finally overcome the tyranny of the few…​​

Why did you publish on Kickstarter?​

​I first tried the traditional way, but it felt crazy. Why would I have to search all over the internet for some agents in a far away country? Only to make some salesletter to these agents that make them believe that this book could be monetized? That’s not what I wanted… What I wanted was to invite others to this magical world that touches my heart in ways I still can’t understand. I was lucky. We live in a time when anyone can publish a book (good or bad mind you). I searched for an illustrator and editor instead. I found the most skillful painter-magicians and word-wizards I could ever ask for. Now I am ready. Now we are ready, to open the Temple of the Four Elements for you my friend!

Illustrations © by Sophia

Kickstarter (link)

Website (link)​

Dags att fatta pennan

Tog en liten paus från skrivandet under julledigheten. Nu känner jag hur det börjar klia i fingrarna. Jag har suttit och klurat på en del scener som jag tror kommer göra en del för storyn. Jag ser inte alls fram emot att vända upp och ner på Loves liv, men det kommer vara en mycket viktig vändpunkt för berättelsen, och för honom.

Sedan väntar jag fortfarande på svar från andra agenten. Kanske är det yttepyttelite hoppfullhet jag känner i skrivande stund. Trots att nålsögat är betydligt mindre sitter jag ändå och håller tummarna. Någon gång ska det väl vara min tur att landa ett fett bokkontrakt, inte sant? 😉

I år tänker jag bara skriva på. Göra min grej, och göra det jävligt bra. Jag har alltid gått min egen väg, och det är dags att jag gör det samma med mitt manus. Hur vill jag berätta den här historian?

Vad har ni för skrivplaner i år? 🙂

What lies ahead?

New year, new opportunities. I actually have no New Year’s resolutions this time, just dreams and rather small goals (ah, well, it would have been great if my book was accepted this year, ha ha).

Regarding the blog, not so much will change. I will blog as usual. Now, however, most focus on the feel good in body and soul and of course write a lot 🙂 I have not touch my manuscript for about three weeks now.

This year I intend to find my own way of doing things. I have for a long time whined about how hard it is to publish homoerotic fantasy in Sweden. This year I want to find a solution to the “problem”. Maybe it is just the plot that does not work?

I am looking forward to continue my internship at the bookstore and do the last semester of my education. I have learned so much and am so grateful that I got this opportunity to develop my writing skills! Working with books has also made me more humble before the craftsmanship of writing.

What are you looking forward to this year?

Oh, the irony

One minute after yesterday’s blog post, I got rejected. In summary, the story was not “wow” enough or unique for them. Yup. Thanks, but no thanks. In other words, my whole writing career is a lie! What I write is not “wow” or innovative, it is shit! Or even worse… Mainstream! 😮 Ha ha, just kidding, but besides the harsh tone they also misspelled the title. Yay!

Och där kom den

Den första refuseringen trillade precis in, men jag är konstigt nog inte speciellt ledsen. Kunde dock inte låta bli att le lite i mjugg när jag läste följande:

[…] för att det ska ske krävs det ett verk så pass starkt och originellt att det är omöjligt för oss att tacka nej, och där upplever vi inte att “Stjärnbärarens hemlighet” når ända fram.

Så var det med den originaliteten. Ja, jäklar. Inte bemödade de sig med att få till rätt titel i refuseringsmailet. Det var lite snopet. Nu ska jag göra mig en kopp choklad och hänga tvätten.